Har ju tidigare berättat om hur emotionell gamla människor gör mig... Och i fredags kom en Vikingarna-låt på tal. Är ju uppväxt med Vikingarna så tyckte att det var sjukt märkligt att jag inte kände igen låten mina klasskompisar pratade om.

Nåväl. Nu har jag googlat. Och jag önskar att jag låtit bli. Var seriöst den sorgligaste låten jag någonsin hört. Fick så ont i hjärtat att jag bara ville krypa ihop till en liten boll och försvinna från jordens yta. OBS! Ingen överdrift. Alltså jag grinade sönder.

Har plöjt mig genom tre av fyra Inför ESC nu och topp fem på min lista lyder so far:

5. Irland
4. Island
3. Sverige
2. Cypern
1. Vitryssland

Alltså. Älskar Vitrysslands bidrag! Men om man ska tro visningar på Youtube så är jag hyfsat ensam om det. Tyvärr. Men Loreen verkar poppis och det är ju skojigt. Skulle förmodligen spruta glädjetårar om hon vann. Speaking of tårar så grät jag som ett litet barn till Finlands bidrag. Så himla fint! Tror det var att hon sjöng på svenska och att låten var skriven till hennes mamma som gjorde det.

Om jag ska motivera min lista ovan så gillar jag Jedward bättre i år. Sjukt mycket bättre låt. Mindre irriterande och faktiskt väldigt bra. Typ en upphottad version av det ljuva 90-talet. Trivia är att den blivit ratad av Sverige två år i rad och att låtskrivarna i år skickade den till Irland istället. Får väl se hur Christer Björkman mår efter omröstningen. Islands bidrag kan jag liksom föreställa mig att jag sitter i bilen och skruvar upp volymen när den kommer på radion. Sverige hoppas jag ju på såklart bara för att jag är så otroligt subjektiv. Cyperns låt är ju också skriven av svenskar, kanske därför den tilltalar mig. Har blivit socialiserad till att gilla den typen av dansdänga. Känns som en redig sommarplåga. Och så Vitryssland. Han har så himla skön röst sångaren. Och refrängen satte sig liksom på en gång. Tyckte den var genialiskt meningslös och svängig. Sen ser han ut som Magnus Carlsson gjorde i sina glansdagar med Barbados och det går ju inte att ogilla! (OBS! Allvarligt, han var sjukt het)

Det slog mig att jag kommer missa Eurovision nu när jag far bort. Är ofantligt besviken. Är en riktig schlagernörd. Även om jag föredrar den svenska uttagningen. Börjar dock vara lite less på Euforia eftersom den spelats konstant på radio. Längtar tillbaka till 2007 och Cara mia-tiden.

Anledningen till att jag gillar Melodifestivalen så mycket är för att det är en av de få musikgenrer jag är bra på. Mello och 80-talslåtar. Främst 80-talspop och 80-talsballader. Samt även en gnutta 90-tal. Och med "bra på" menar jag inte sjunga utan namedroppa titel och artist. Har vunnit många musikquiz på det. Mötte dock min överman Andreas sist, som överträffade mig genom sina kompletterande rock-kunskaper. Har legat i hårdträning sedan dess. Haft rock-bootcamps med mig själv.

Nej då. Lätt överdrift kanske. Men det grämer mig dock fortfarande att jag inte fick uppleva mellanstadiediscon till episka låtar som Red red wine, I would do anything for love, Forever young, Right here waiting for you osv.

Var var jag? Jo. Håller på att lyssna igenom alla årets Eurovisionlåtar med hjälp av Mums mums och Gina i SVTs Inför ESC. Har inte kommit längre än till första programmet, men hittills gillar jag Islands bidrag skarpast!

Gillar dock inte Måns skäggväxt.

Upptäckte när jag till förra inlägget googlade Pongo att det där superkända tv-spelet som ser ut som pingis hette Pong. Vi pratade om det på skolan (när vår seminariegrupp svävade iväg från ämnet en smula) i måndags. Dock var det enbart jag som minns det där jätteroliga spelet på datorn med en boll som man skulle stänga in. Sen blev det fler och fler bollar ju högre level. Någon som minns vad det hette?

Pong

Såg förresten andmamman och andbarnen i bäcken mot dammen idag på skolan. Känns skönt att veta att de återförenades till slut. Mådde på riktigt asdåligt över att de kanske kommit ifrån varandra för alltid igår. Låg och tänkte på det när jag skulle sova och alla möjliga scenarion spelades upp (i slow motion) i mitt huvud (inget av dem var direkt happy ending). Det riktigt grämde mig. Är otroligt emotionell när det kommer till djur. Även gamla människor får mina tårkanaler att skrika error. Speciellt om de får uppleva något som betyder mycket för dem. Därför som jag grinade sönder av The Notebook. Så tack och lov för att slutet på andsagan var mer likt Pongo och de 101 dalmatinerna.

Följde med Milla på hennes fotbollsträning idag. Drömmer om att hon ska bli nästa Messi. Go big or go home liksom. Nejdå, räcker med att bli lika bra som Zlatan. Så att jag får en anledning att flytta ner till il paese igen. Vet dock inte i hur stor utsträckning det finns damfotboll i Italien. Men USA duger också.

Drömmer på riktigt om att få resa (helst bosätta mig en kortare tid, men en månads visit funkar också) till Amerikat. Roadtrippa längs highway 1. Dricka vin i Napa, se Golden Gate-bron och alla kullergator i San Fransisco, Hollywood-skylten och lite stjärnor i marken i LA, ta en sväng förbi Las Vegas och kanske spela bort lite dollars och vigas av Elvis. Typ. Gärna få en glimt av Grand Canyon också om det hinns med.

Hur som. Hon var superduktig! Kul att hon tycker det är roligt med idrott! Om det är något som jag verkligen tror är viktigt så är det idrottens fostrande inverkan. Är lite hjärntvättad från min tid som IVP:are (idrottsvetenskapliga programmet). Läste ju 7,5hp bara på ämnet Idrott, fostran och socialisation. Handlade mycket om hur barn (och vuxna) genom idrotten lär sig samhälleliga strukturer och grupprocesser, samt hur känslan av tillhörighet påverkar individen. Sjukt intressant. Sen skadar det ju inte att det är barnsligt kul att springa och sparka på en boll.

Idag börjar självdisciplinen på allvar. Måste dock börja med att upprätta en ordentlig plan för hur jag ska nå målet: visdom. Börjar med att ikläda mig manteln, med den på fixar jag allt. Har sedan en gedigen to do-list att bocka av ifrån. Men först blir det styrelsemöte med PLUM och möte med min nollningsgrupp inför insparken till hösten!

Speaking of inspark så ser jag fram emot den så sjukt mycket. Ser fram emot att liksom få stå på andra sidan. Inte för att vår inspark var särskilt uthängande eller skämmig, men tyckte bara att det var allmänt jobbigt att varken känna någon särskilt väl eller veta vad som skulle hända. Fick panik av att inte veta exakt var vi skulle eller precis vad som skulle hända. Kanske hade varit nyttigt för mig att gå utanför boxen dock. Trygghets-junkie.

Bästa gruppen

Idag har jag, Anna och Hanna varit hjältar. Utövat livräddning. Det var en dramatisk kamp om liv och död när dessa små sötnosar skulle räddas från innergården på Universitetet. Våra hjärtan brast av insikten att de inte kunde ta sig ut därifrån och vi påkallade husservice uppmärksamhet. Så de kom med en flyttkartong och bar ut de små liven till sidan mot dammen. Dock blev mamman i familjen kvar medan de bar ut ungarna, och i panik tog hon sats och flög över. Hoppas att de hittade igen varandra. Annars ligger det ju på våra samveten. Dock vill jag hävda att det inte var vårt principalansvar, att den adekvata kausaliteten inte är nog stark och att vi inte handlat likadant ifall vi vetat att utgången skulle bli separation. Men som sagt, hoppas att de hittade igen varandra. 

Uppe med tuppen idag. Har sista seminariet för terminen idag, sedan väntar tre veckor av intensiva självstudier innan första året på utbildningen är avklarat! Alltså. Hur sjukt fort har inte det här året gått? I och för sig bara nio månader, men ändå. Känns ganska läskigt, för om ett år till är det bara ett år kvar. Låter kanske länge, men får lite lätt magknip av att veta att efter det så finns inte den trygga skolan kvar att luta sig mot. Då ska man stå på egna starka ben och gärna göra schysta spänsthopp för att synas mest och vara bäst.

Nåväl. UmU nu.

Har ju glömt att berätta att jag köpt en ny mantel! Svassade runt i den i skolan idag och kände mig mäktig. Den kommer att användas flitigt i sommar under svala kvällar. Är ju annars inte superförtjust i att shoppa, men fick ett infall i fredags. Köpte även ett par nya solglajjor (med senilsnören!) och ett smycke. Men som sagt, mest nöjd är jag ändå med manteln. Även om min svarta mantel fortfarande ligger mig varmt om hjärtat.

Mantel från Åhléns

Har ett superviktigt möte nu på morgonen. Ska bli skönt när det är avklarat, för det är lite halvnervöst. Känns dock bra att få öva på att kliva in på någon annans kontor och lägga fram en ganska formell förfrågan. Såna erfarenheter är alltid bra inför karriären som personalvetare.

Tycker för övrigt att det är kul att det är så många i min klass som tar studietiden så seriöst och passar på att engagera sig i olika saker. Tänk om man vistats bland massa slöfockar, vad slö man förmodligen hade blivit själv. Inte alls särskilt konkurrenskraftig. Nu blir man istället inspirerad av tiden folk lägger på att göra saker, gratis, bara för att det är meriterande.

Idag bär det av till skolan för en hederlig läsdag. Känner inspirationen flöda. Not. Tror det beror på vädret. Är som en sån där väderpinne, mitt humör skiftar så sjukt mycket beroende på solens närvaro eller frånvaro. Enda gången det är mysigt med regn är då man är i husvagnen. Om det inte ösregnar utan bara duggar lite vill säga.

Ska fara om hämta mamsi och papsi nu efter deras lilla trip till Riga! Kommer kännas trångt att inte vara radhusägare längre. Trivs så bra med att kunna tvätta allt eftersom jag har tid och inte panika över en tvättid, eller med att bada badkar och blåsa bubblor i badskummet, eller sitta i värmen på den inglasade balkongen med en kopp te. Till och med att promenera runt slätten med hunden flera gånger om dagen känns liksom härligt när man vistas i den miljön. Nåväl. Har ju pratat med banken och de verkar inte helt omöjliga när det gäller att låna ut pengar till en fattig student plus sambo. Så om rätt boende dyker upp vore det trevligt att utöka boytan...

Vilken härlig dag! Började med en promenad imorse. Är ju hundvakt några dagar och jag och Bertil tog en episk kissrunda i solen. Inte ett moln på himmelen och fåglar som kvittrade.

På lunchen satt jag och mina underbara klasskompisar ute och stekte. Tills en inte så underbart kvittrande fågel kom och bajsade rakt på Emma och Stina. Dramatiken flödade och vi förflyttade oss till ett mindre fågelberikat område längre bort längs dammen. 1-0 i kampen människa vs fågel.

Har förresten återvänt till liv nu efter att ha legat däckad i magsjuka igår. Ska inte gå in på några detaljer, men kexade en gång var 30-45 minut mellan 06.30 och 16.00. Inte kul. Tur min raring var snäll och köpte blåbärssoppa på vägen hem, då kändes det lite bättre. Inte med illamåendet men av att få lite kärlek och omtanke. Att det var någon som var empatisk och tyckte synd om mig.

Idag tänkte jag ta det sjukt lungt (hehe) och se en film Malin tipsade mig om, Across the Universe. Till det ska jag festa loss och dricka avslagen CocaCola, mums!

Så krövla typiskt. Klart det är en 737-300. Borde jag ju faktiskt tänkt på själv, men var så exalterad över att få använda en bild jag tagit själv och inte behöva googla fram en. Men skönt att folk har koll!

Läste just en artikel på Aftonbladets hemsida om vilken plats i flygplanet som är den populäraste. Spoilervarning men hur tänkte de 1000 tillfrågade respondenterna i den studien när flest svarade plats 6A (fönsterplats i främre delen)?

Ärligt talat. Först och främst beror det ju såklart på vilken flygplanstyp man åker med. MD har ju sina motorer längst bak och då vill man ju såklar inte sitta längst bak eftersom motorerna sitter precis i höjd med fönstrena och lever om som om det inte fanns någon morgondag. Boeing och Airbus har dem ju på mitten, men personligen tycker jag inte att det ljudet hörs så mycket mer där än i övriga delar av planet, eftersom motorn sitter under vingen och ljudet försvinner iväg hyfsat mycket på annat håll.

Det som däremot spelar större roll är ju att få sitta vid nödutgång. Inte för att kunna fly snabbt vid olycka, utan för att det är mer benutrymme där. På en Boeing 737-800 finns två rader med nödutgångar på mitten. Tror det brukar vara typ rad 15-16, beroende på flygbolag och ifall de inrett med mer rikligt benutrymme i business class längst fram osv. Ska man välja mellan dem skulle jag välja den bakre av de två raderna vid nödutgång över vingen, eftersom där går stolen att luta bak, det gör den inte på den främre. Absolut sämsta platsen blir således platsen framför den främre raden vid over wing-exit (nummer 14?), eftersom den platsen både har litet benutrymme och inte heller den går att luta bak sätet på.

MD-80, notera motorerna längst bak

Stolt Boeing 737-300 (på Umeå Airport), med motorerna under vingarna

Är sur på tv4 för att de flyttat Let's Dance till ikväll, missade ju första 20 minuterna! Och sen. Till råga på allt. Så har husbandet mage att slakta Beatles I want to hold your hand. Har älskat den låten sedan Kurt framförde den i Glee. Grät som ett litet barn (vad nu det innebär?) när han sjöng den till sin pappa som låg i koma.

Dock trevligt med hockey imorgon så det kompenserar väl en del.

Har varit så sjukt effektiv idag. Har varit med Messi till veterinären, njutit av förmiddagssolen (notera att jag faktiskt tog mig tid att njuta), varit på föreläsning, informerat tvåorna om sittning och klädbeställning osv, lagt upp massa info på vår hemsida och slängt ihop en ceasarsallad till lunch. Nu blir nästa ärende till banken, sedan är eftermiddagen och kvällen fri! Den skall spenderas hos Susanne och tills dess har jag beställt sol.