Har klantat till det igen. Såg att det inte var utlånade några exemplar av våra nästa kursböcker i onsdags. Tänkte gå förbi där igår och låna mig dem, men blev lite lat efter tentan. Tog bilen åt andra hållet istället. Och nu är alla böcker utlånade! Fäller en liten mental tår. Nog för att det säkert löser sig, men det var ju rackarns onödigt.

Hur som haver. Nu ska jag och min fina blå Deloitte-termomugg bege oss söderut, till rätt sida älven. Låna papis skrivare och sedan föreläsning fram till lunch!

Update: Mayday, mayday! Termomuggen är i Johans bil - på jobbet!! Hur ska jag överleva dagen?!

Har märkt vissa tendenser till att bloggen tagit en kulinarisk intriktning på senare tid. Ikväll är det därför efterrättstips som står på menyn. Fruktsallad, gjord på äpple och en gigantisk mango. Skojar inte, den var stor som ett bebishuvud. Nog för att det kanske varierar i storlek också, är inte helt hemma på det området, men ni fattar. Fruktsallad med kesella. Vill man skoja till det lite extra kan man smula digestive i botten. Smaskens.

Tentafestade lös på Expo i eftermiddags. Ljus. Ljuuuus. För mysiga höskvällar som denna. Mums!

Ett av stoffen på Aftonbladets hemsida är att Ashton Kutcher och Demi Moore eventuellt gjort slut. Bilder på när de går brevid varandra utan att hålla handen med texten:

"Det var kyligt mellan Demi Moore och Ashton Kutcher. Här vandrar paret ut efter ett biobesök./.../vad säger Demi till Ashton? Vi kan bara spekulera. Men källor nära paret säger att de har gjort slut – efter att Kutcher ska ha varit otrogen med en 23-åring på en nattklubb i fredags."

Låt oss verkligen spekulera lite...

För det första så kom de just ut från en film, den kanske var astråkig, de kanske diskuterar om de hade gjort den bättre själva. Jag skulle också se sådär ledsen och besviken ut om jag betalat massa pengar för en film (plus popcorn) om den var kass. Eller så frågar hon bara vars han har bilnyckeln?

För det andra går man väl inte på bio tillsammans om man just gjort slut?

Nej, det osar katt om det här...

Dags att vika in årorna och lita på att jag kan allt jag behöver kunna till tentan imorgon. Har faktiskt haft hyfsad självdisciplin idag och inte hittat på allt för många ursäkter. Annat än promenad, shoppingtur på Kvantum, middagsbestyr och Almost Famous på TV1000. Känner liksom att jag har så koll på läget som jag kommer kunna få. Jag är ett vattenglas som inte går att fylla mer utan att det rinner över. Vore ju tråkigt om något väsentligt rann ut, så det är bäst att stänga igen kranen i tid.

Plankstek med entrecote, hemgjort mos och sparris. Vardagsmat...

Johan till Milla:
-Kolla, Elisabeth ser ut som farfar i håret.

Dags att färga utväxten?

Har tre huvudsakliga (hehe) ursäkter till att det blivit som det blivit:
1. Luggen och främre delen av håret är sommarblekt, så det jag ser i spegeln ser inte så hemskt ut.
2. Den jag litat mest på, efter att ha upplevt vissa blekningsfadäser, är Emma på Headline. Nu jobbar hon inte där längre?!
3. Ekonomiska skäl, baserat på att jag varit en trogen Headline-kund och att deras priser ligger över 1000-lappen, utan klippning... Stört.

Pausar pluggandet och drar igång ett litet matlagningsprojekt. Min mamma har lärt mig att man ska vara snäll, så när min karl kommer hem från sin tolv timmar långa arbetsdag ska han mötas av doften av chili con carne och synen av ett dukat bord. Kanske lite levande ljus och lugn musik. Enya eller Adele, vad tycker ni?

Stockholmsbörsen rusar hittills idag. Om man ändå kunde vara lite förutseende och tjäna pengar som daytrader. Känns som att man alltid är lite steget efter.

Anyway. Sitter och brottas med mina föreläsningsanteckningar från de gångna veckorna. Minns att de var väldigt logiska då jag skrev dem, vad hände? Kanske blir mer förståeligt med lite fiskgratäng (med räk- och dillsås) i magen. Och en kvart framför Ellen DeGeneres Show...

Så var sista seminariet på första kursmomentet avklarat. Bara tre dagar kvar till första tentan. Varför känner jag mig inte nervös?

Ser mest fram emot att sitta där och gnaga på min blyertspenna och fundera på vilken ontologisk inriktning som är svaret på frågan. Höra upp emot halva klassen sitta där och dra in snor och nervöst slå pennan mot bordet Baby one more time-style. En klocka som tickar. Någon som högljutt tuggar ett gigantiskt äpple som vägrar ta slut. Någon som går fram till katetern längst fram och okynnes-vässar en penna. Vässar långsamt tills det bara är en pytteliten stump kvar. En till hostning som låter sådär härligt smittsam. Japp, precis som med en gäspning genererade den fler. Därefter börjar de första vara klara och själv sitter jag kvar där på första frågan och gnager på min penna och funderar på om de kunde allt och var sådär omänskligt smarta och snabba, eller inte hade någon aning och lämnade in ett blankt papper.

Nej, men jag är inte nervös. Det kommer gå så bra så.

Sådär ska det se ut

I Efter tio idag är temat skilsmässor och skilsmässobarn. Tycker det är så otroligt spännande och lärorikt att höra andras upplevelser, speciellt för mig som aldrig själv upplevt hur det är att bo på olika ställen varannan vecka.

Malou och hennes nya sidekick Isabella, foto från tv4.se

Snart bär det av på Leos. Tar med mig Bryman, aka tegelstenen, och hoppas kunna bli lite klokare. Ska försöka svara på frågorna vi fått till seminariet på måndag. Det ryktas även att det finns trådlöst internet på Leos, hoppas det stämmer.

Vet inte om det var alvedonen som talade igår när jag skulle sova, men fick en tanke som jag inte kunde släppa. Vem uppfann nagellacket, när och varför? Och kanske viktigast av allt: varför har Isadora slutat tillverka min favoritfärg nr 635 sugar rose??

En fyra-timmars tupplur senare känns livet en gnutta bättre. Önskar mig dock ett badkar. Hade ju varit ljuvligt. What's up med dessa återkommande förkylningar? Googlade "starkt immunförsvar" och drog slutsatsen att jag måste bli bättre på att lägga mig i tid om kvällarna. Tydligen är sömn viktigt för kroppen. Onödigt om ni frågar mig, mycket roligare att vara vaken. Hur tänkte Gud där liksom? "Nej men vi skapar en varelse som måste blunda en tredjedel av sitt liv för att må bra.". Är alldeles för nyfiken för det. Och bitter, uppenbarligen.

Förkylningsbältet

Har varit duktig och tvättat ikväll. Har även haft sällskap av Nina. Hon vann över mig i Buzz, måste varit något fel på dosan. Tur att Milla bakade en äppelpaj igår jag kunde bjuda på. Som pris för att hon vann menar jag. Det där med ära känns ju så 2009.

Vi såg True Talent och Bonde söker fru. Har faktiskt inte följt Bonde nånting i år. Känns också lite 2009. Tycker det är så jobbigt med själva uttagningarna. Sådär jobbigt pinsamt så man bara vill sjunka genom jorden.

Nu har jag zappat över på Eurosport och ser golf. Nästa år blir det att ta grönt kort. Ser så sjukt roligt ut. Har provat lite och tror inte att jag skulle vara helt värdelös. Hittar av bollen (oftast) och slår rakt, med järnklubbor i varje fall. Har inte fått lov att prova någon hybrid än, trots att jag tjatat.

Ska svassa runt i den här sköna pikén i Sörfors sum '12

Så var en resa till Turkiet om 18 dagar bokad! Bara jag och Johan. Åh vad jag ska tråka ut honom med anekdoter han hört tolv gånger tidigare, ska bli så kul! Roligast har vi (jag) när vi diskuterar 90-talet, eller musik, eller allra helst musik från 90-talet. Nej nu ljög jag. Vi har roligt vad vi än pratar om. Det är det bästa, att vi kan prata om allt och ingenting och allting däremellan.

Skojade med Milla och visade bilder på Nazars dyraste vattenparkshotell och sa att det var dit vi skulle. Hon såg ut som att hon sålt smöret och tappat pengarna stackarn.

Johan aka Svallvågen

Barn är så roliga. När vi hämtade Liam på skolan igår var det en tjej i hans klass som kollade skumt på mig:
-Hej.
-Hej, svarade jag.
-Vem är du?
-Jag är Liams låtsatsmamma, vem är du?
-Tove... Men det vet du ju!
-Ja, det vet jag ju... (Bara jag som tycker alla sexåringar ser likadana ut?)
-Du satt där, sa hon och pekade på en stol, som om det vore den självklaraste sak i hela världen, för jag satt ju där när vi var där i våras och hälsade på och hade infomöte.

Letade reda på Liam som var inne i Lego-rummet, surprise surprise. Hans kompis som satt brevid utbrast:
-Är DET DÄR din mamma??

Så går det när pappa skaffar en tio år yngre tjej.

Alfred och Liam

Nu bär det av till jobbet. Mitt andra hem. Igår fick jag en uppläxning av Jösse. Råkade i ett moment of weakness säga att jag var stabbig. Vet inte riktigt vars det kom ifrån. Tycker ju om mig själv och hur jag ser ut. Är ju långt ifrån stabbig, satt, korpulent. Har för övrigt tappat åtta kilo sedan ifjol. Vart de har tagit vägen har jag ingen aning om, då jag äter mer än de flesta karlar jag jobbar med. Tappat muskler förmodligen.

Hur som helst. Han satte mig framför SVT play och Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst. Hon sätter huvudet på så många spikar den quinnan!

http://svtplay.se/v/2529324/dyngkat_och_hur_helig_som_helst/se_mia_skaringers_succeshow

Blev en enkel jägarmundering. Militärgrönt i kombination med orange. Kom ut till galejet lagom till lekarna och förstår inte i min vildaste fantasi hur min nollningsgrupp kan ligga sist i poängställningen? Vi är ju grymma! Eller de är ju grymma, har ju inte varit med så mycket själv. I och för sig, bara jag som ser sambandet där?

Smet lite tidigare, innan jag åkte på några chaufförsuppdrag. Var nykter och efter ett visst klockslag är man inte riktigt på samma nivå som alla andra, hur social och lätt man än har för att prata med folk. Helt enkelt. Nu taggar jag en stor skål popcorn och soffmys innan det är dags att vika in årorna. 46 timmar jobb och heltidsplugg den här veckan börjar ta ut sin rätt.

Lördagsmys

Jag och Johan har tagit ett stort steg i vårt förhållande. Gemensamt ICA bankkort. Snart dags att bli Facebook-public kanske?

Bokade en resa nu ikväll. Premiärköpet med det nya ICA-kortet. Stockholm en vecka i oktober. Planen är att antingen boka en utlandsresa till då eller ta en sista minuten när vi kommer ner. Får se hur modiga vi blir. Eller vi och vi, jag. Kontrollfreaket. Kanske skulle vara nyttigt för mig att leva lite på den berömda tunna isen. Jaja, en vecka i värmen är vad vi siktar på i varje fall. Kommer bli awesome!

Turkiet i våras!

Vi var och handlade kläder till Milla och Liam i onsdags. Igår fick jag en lapp från både KappAhl och HM (de två lyckligt utvalda ställen vi shoppade på) att det var 25 resp 20 procent rabatt på hela köpet torsdag och fredag. Stegade såklart tillbaka på KappAhl och tyckte att det inte kändes bra, så fick mina 25 procent. Blev hela 25 kronor i slutändan. Har ungefär två mil fram och tillbaka Ersboda dit jag for och min bil drar cirka en liter/mil. Bensinpriset ligger runt 14 kronor. Frågan är om det var värt det annat än för principsakens skull.

Idag är det HM som ska få sig en omgång. Tar det ärendet på väg till jobbet för att minska omkostnaderna och kanske tjäna nånting den här gången.

Innan det är dags för jobb blir det en sväng till skolan för att ha ett seminarium. Hoppas mitt paket från Adlibris kommer snart så att jag börjar hänga med i tugget.

Jo förresten, om det är någon som känner att andan faller på och vill köpa en ny garderob till mig så har jag storlek 36 och nöjer mig med grejer från HM. Behöver inte va något fancy. Kan även tänka mig själva garderoben också. IKEA duger, men helst en med skjutdörrar från Elfa. Hör av er för exakta mått!

Bild från Elfas hemsida

Tillhör en av de som bott senaste åren under en sten och inte sett True Blood. Nästan i varje fall. Har sett ett par avsnitt på säsong ett. Hur som haver. Nu har jag tagit tag i saken och hoppat fram till S04E01. Ska komma ikapp Johan så att vi får oss ett gemensamt intresse. Har blivit så enformigt att bara ha vårt vackra yttre gemensamt.

Var galet nära att stänga av larmet och inte stiga upp nu på morgonen. Men så hörde jag min egen röst i bakhuvudet, predikandes om måsten och val.

Klev upp och insåg att jag glömt min termomugg i bilen. Nu till morgonens kanske ännu större val: lita på att koffeinhalten jag redan fått i mig är tillräcklig, eller ta en vanlig termos och fylla över kaffet med när jag kommer till bilen?

Blev thaimat på den nyöppnade thairestaurangen på Entré syd till lunch. De hade riktigt bra mat och det kändes fräscht och modernt, rekommenderas varmt! Provade nån fisk de hade på buffén som var helt ljuvlig. Det är det bästa med buffé, att man vågar testa sånt man inte vågar testa när man beställer hämtmat och bara har "en chans".

Förmiddagens att göra-lista:
• Öva på tålamodet i bilkön till skolan
• Sakna Adam Alsing på radion
• Föreläsning fram till 9.30
• Köpa biljett till sittning
• Tvätta
• Laga lunch

Gud så skönt att bara göra absolut ingenting. Vill ge mig själv en klapp på axeln och säga att jag är ganska bra på att prioritera bort måsten.

Jag måste bara två saker här i livet. Jag måste dö och jag måste välja. Men i övrigt måste jag ingenting, det är val jag gjort. Vissa val kan såklart vara mer eller mindre frivilliga, men de är ändå val. Jag måste till exempel inte gå på toa, men i de flesta fall väljer jag att göra det för att slippa konsekvenserna. Okej, äckligt exempel kanske, men ni fattar.

Känner man att man har för många måsten så tror jag att det beror på ens egna prioriteringar. Samma sak om man "inte har tid". Tid får man inte bara, det är något man får ta sig.

Så ikväll valde jag att ligga i soffan och halvsova framför Sverige idag, Idol och Dom kallar oss skådisar. Det låter kanske enkelt, men att njuta av att göra ingenting kan vara galet svårt. Tycker jag i varje fall. Min kväll, där bara jag valt, där jag legat och filosoferat över hur skönt det är att ligga ner. Känt efter hur mjuk soffan är, hur tunga mina ben kändes. Verkligen tagit mig tid att uppskatta den stunden i vardagen. Det är trots allt skillnad på att somna i soffan och att somna i soffan.

Raring kan han med. Oklart om det var ett aktivt val eller till följd av boken i civilrätt som ligger brevid honom...

Har slängt in en pizza i ugnen. Ett sånt pizza-kit, spicy. Som ni förstår är det inte jag som handlat. Börjar ju svettas av lite svartpeppar. För någon vecka sedan var jag wild and crazy och hedde i piri piri när jag gjorde korvstroganoff. Det brände så att ögonen tårades när jag åt, men kunde inte erkänna det för Johan. Han brukar retas och säga att till och med Liam äter starkare mat än jag, vilket ju i och för sig är sant, men ändå.

Ikväll är jag gräsänka och ska spendera kvällen i soffan med en varm filt. Känner mig som en svikare som skippar insparks-aktiviteterna när jag för en gångs skull kan va med, men nu blev det så.

Fick min första skolrelaterade panik idag. Är nog inte så stresstålig som jag inbillat mig. Har nog i och för sig mycket med kontroll att göra.

I jobbet blir jag sällan stressad, för det kan jag så väl och vet när jag kan påverka och inte. Har svårt för att bli stressad av en lång kö när jag står i kassa, även om kunderna är snorkiga. Om jag vet att jag gjort mitt bästa och det ändå är kö, är det ju inte lönt för mig att stressa, då jag liks inte kan påverka sitautionen. Risken att jag gör fel och det tar längre tid ökar bara om jag skyndar för mycket. Skynda lagom är bäst.

Men här. Formulera frågeställningar till en fiktiv studie till i eftermiddag. Tjohej vad stressen kom snabbt. Är ju bara att välja något, men hur tusan ska man kunna välja något när man själv måste hitta på alternativen och hjärnan helt plötsligt skriker error?

Jaja, det blir nog bra i slutändan. Blir det helt fel har ju åtminstone min seminariegrupp lärt sig något, kanske läraren inser något om upplägget på uppgiften också. Jag har i varje fall fått öva på att inte vela så hemskt.

Spenderar dagen på Umeå Airport. Vi har studentsportardag idag och jag tycker att det här räknas. Jobbar 9.00-22.00 och njuter av den uppfriskande duschen man får så fort man går ut. Tänk att det finns folk som betalar flera tusen kronor för att gå på gym, när det är samma upplevelse jag får betalt för idag. Först hård överkroppsträning i lastrum, sedan en svalkande avsköljning. Skulle jag va på spa-humör skulle säkert mina kära kollegor erbjuda sig att fixa ett lerbad åt mig också, de är aldrig omöjliga.

Hade ingen passande bild så slänger in en random på Liam istället

Tillbringade helgen i Norrmjöle. Höjdpunkten var när Milla lärde sig att cykla! Hon har egentligen kunnat det hela sommaren, men varit lite för feg. Hennes min när hon insåg att hon faktiskt kunde var helt ovärderlig. Blev så stolt att jag nästan började grina. Kanske lika stolt som familjerna till Västerbottens-grabbarna som just vann TV-pucken. Allt är förstås relativt...

Var inte så gammal år 2001, hade just börjat högstadiet och på allvar lära mig saker om samhället. Hade det inte varit för att jag och Nina tävlade om en hel krona (vi var gamblers, men snåla) i nutidskryssen så hade jag nog inte kommit ihåg var jag var när jag först hörde vad som hänt.

Kom hem från skolan och slog på tv:n för att zappa mellan Tummen mitt i handen och Fresh Prince när en text-remsa om terrorattentaten började rulla längst upp i bild. Minns att oklarheten var stor från början, att man först trodde det var en olycka. Minns bilder från hur människor hoppade från tornen och att det var så overkligt att det nästan inte gick att ta på.

Sitter just nu och ser minnesstund från New York och Ground Zero. Det är alltid orättvist när människor rycks ifrån en för tidigt, oavsett om det skett den 11 september i USA, under andra värlskriget i Tyskland, eller till följd av cancer på ett sjukhus i Umeå. Men det är klart att det är extra jobbigt och känslosamt att se uppläsningen av namn på offren då det är anhöriga som läser upp namnen.

Läste en artikel på DIs hemsida om hur New Yorks besöksnäring växt efter 11 september-attacken. Otroligt tragiskt att så många oskyldiga människoliv gått till spillo, men om man bortser från det är det ganska spännande att se hur staden påverkats av hela händelsen. Att efter regn kommer solsken.

New Yorks framtida skyline

Bild från di.se

Sitter och väntar på mina rödbetor som jag har i ugnen. Det ska bli kvällsfikat tillsammans med chorizo och lite potatissallad. Missade middagen, kom in precis som Liam och hans kompis Malte mumsade i sig de sista köttfärsbiffarna.

Johan håller för övrigt på att bli vansinnig på mig. Tittar på mig och skakar på huvudet. Jag tjatar exalterat om att han ska börja skriva på sin första inlämningsuppgift så att jag får läsa den och ge honom feedback. Har en sjuk förkärlek till att skriva rapporter, är galet taggad!

Har sen länge en försparad mall med sidhuvud, logga, rätt font och storlek på rubrik, underrubrik, underunderrubrik och textstycken som jag tryckt upp under näsan på honom med ett gigantiskt leende. Han kallar mig nörd och jag tar det som världens största komplimang. Han har nog lite svårt att smälta att han blivit ihop med den stereotypiska pluggisen, då han själv var en tuffing. Tänk att vi är precis som Troy och Gabriella i High School Musical! Minus sången då.

Små grytor har också öron. Man får vakta tungan om man vill undvika gråtattacker för missförstånd just nu.

Har varit med om den hysteriska gråten tidigare. Känns "skönt" att veta att hur mycket de än agerar ut sina känslor så blir det aldrig värre än hur det var med Chandi. Milla och Liam är ju i grunden genuint glada, medan Chandi hade det riktigt jobbigt på ett helt annat sätt.

När jag kom till hennes familj så skulle hon just börja i en ny skola (dagis). Efter ett halvårs ont i magen och massa lärakundersökningar utan fysisk förklaring på varför smärtor, hade det till slut kommit fram att hennes maestra (fröken) inte var snäll mot henne. Tryckte ner henne psykiskt, dumförklarade henne och fick henne att känna ångest inför att gå till skolan. Inte så lätt att förklara det för någon vuxen när man är fyra år.

Hon skulle alltså börja ny skola när jag kom. Ny barnflicka, ny maestra, ny miljö. Och hur lätt är det att lita på någon okänd vuxen igen när man varit med om en sådan upplevelse?

Från början gick det relativt bra. Lite nervositet för att bli lämnad på nya skolan, men det är väl rätt normalt? Sen utan någon till synes specifik händelse vände allt. Nya maestran Isabella var snäll, men hon ville inte gå till skolan. Skrek och grät från det hon vaknade till dess att mamma farit på jobbet. Jag var den som lämnade henne på skolan och så fort hennes mamma farit så lugnade det ned sig lite, även om hon fortfarande kunde snyfta rätt mycket.

Det var nästan så att eftermiddagarna var jobbigare. Hämtade henne innan lunch. "Är det skola imorgon?" och sedan gråt och skrik och grin om att hon inte ville gå till skolan, trots att det inte ens var förrän dagen efter. Hela eftermiddagen och kvällen fram till läggdags. När det var som värst hade hon gråtattacker redan på fredag eftermiddag om att hon skulle till skolan på måndag.

Det höll i sig i flera månader, under större delen av min tid hos dem. Hur mycket jag än stängde in mig på mitt rum så gick det inte att fly gråten. Har nog aldrig varit med om något mer psykiskt påfrestande. Frågade mig själv vad tusan jag gjorde där. Tvingade mig själv att stanna kvar fram till jul, trots att jag egentligen mest bara ville ta första bästa flyg hem. Det var något med den hysteriska gråten som fick mig att klappa ihop totalt, bara vilja ge upp och lägga benen på ryggen.

Men nu förstår jag varför ödet placerade mig just där och då. Och jag är tacksam för den erfarenheten.

Andra skoldagen gick också bra. Ordet som bäst beskriver det mesta av vad vi fått känna på hittills är intressant. Allt som både lärare och före detta elever berättat är intressant. Litteraturen verkar intressant. Klassens blandade erfarenhet verkar intressant. Man vill bara komma igång och börja lära sig allt på en gång! Är kul att känna engagemanget som bubblar inombords, känns otroligt bra. Magkänslan är viktig!

Har tomteverkstad här. Traderaförsäljningar som ska söderöver. I övrigt har kvällen varit bra. Ett stycke Resan och lite Junior Alias. Milla är asbra på att förklara även om hon hade lite roliga bildtolkningar ibland. Det till vänster var en gitarr och det till höger en badtunna! Inte så lätt alla gånger...

Kul att vår granne ovanför anlitat Comfort att göra om badrummet (?) och att de drog igång med att bila just nu under min naptime. Comfort är sämst. Det som skulle ta två veckor att göra med vårt badrum tog tretton veckor. Idioter. Anlita inte dem. För vidare argument om varför skicka gärna ett mail.

Tur att någon i vårt hushåll råkat få med sig ett par kåpor hem. Saknar dock micken. Startade på tal om det upp med Norwegians chefspilot igår. En man med inflytande. Och tänk att han får inte ens trycka på en liten knapp som startar motorn innan jag säger att det är okej. Makten.

Mellanlandar i soffan efter ett minst sagt spännande upprop. Kom in i klassrummet och fick en chockstart när programansvarige för programmet bad oss presentera oss själva och sa att de skulle filma det, för att senare under första kursens gång kunna titta på filmen och göra en analys av vår individuella retorik. Vi skulle även skriva ett paper på två till tre sidor och berätta varför vi valt just Personalvetarprogrammet.

Efter att ha lyssnat på en hel del konstiga presentationer var det en kille som hade fågelskådning som största intresse som skulle ner till Lerum för att titta på en storspov innan den flög vidare till Kanada. Då började jag ana ugglor i mossen. Visade sig att hela uppropet var en bluff. Vårt riktiga upprop var inte förrän efter klockan tio. En betydligt stillsammare tillställning. Ingen stockholmska som undrade ifall det fanns täckning för mobilen även utanför campus. Inget bloggande par som sökt utbildningen tillsammans för att få spendera mer tid ihop. Blev ärligt grundlurad, sjukt roligt prank!

Nu är klumpen i magen här. 08.15 imorgon bitti är det upprop. Huvva. Har fått minst tre olika peptalks. "Äsch du är ju social, det där är inga problem för dig!" var kärnan i allas svar. Jo, men nu var det ju inte det som var problemet.

Det här viktiga första intrycket. Vad ska man ha på sig? Vad ska man göra av händerna när handsvetten flödar och man står där och ska berätta vem man är och vad man gjort? Hur ska jag kunna formulera en hel mening utan att använda asså och typ och liksom?? Och det viktigaste av allt: vem ska man sitta brevid?

Ponera att det är en lektionssal med bord där man sitter två och två. Sätta sig brevid någon och i så fall vem, eller ta ett "nytt" bord? Om man tar ett nytt bord, tänk om alla bara går förbi och sätter sig brevid någon annan?

Nåväl. Hakuna matata. För att putta bort klumpen tänkte jag därför lista några grejer jag är bra på:

• Prata inför folk. Två eller 200 gör ingen skillnad
• Ta för mig
• Bjuda på mig själv
• Le
• Charma folk
• Säga något vettigt
• Sticka ut ur mängden och samtidigt passa in

Master of babbel och kallprat klarar det mesta.

Sist jag gick i skolan (okej nästan, har läst 30hp pedagogik också) fick jag en såhär tjusig mössa

Igår anslöt jag mig till skaran glada campare som satt runt eldstaden på kvällen. Min favvogranne Maja är runt 80 jordsnurr, men fortfarande klar och bra med fart i. Hon frågade mig om jag minns en av våra andra grannar som inte har husvagnen där längre. Det gjorde jag ju såklart, han är svårglömd. De har finskt blod och temperament båda två, men på sistone har han blivit lite senil enligt henne. De träffas fortfarande ibland. Han minns inte vad de pratade om för fem minuter sedan, men gamla minnen finns fortfarande kvar.

Maja: -Ja prukar fråka honom: minns tu va Elisapeth sa? Och han minns! Minns tu va tu sa? Tå vi stot här och skrek på varann?
Jag: (Mindes egentligen inte, men gissade vad jag säkert skulle sagt) -Kärlek börjar alltid med bråk...
Maja: -Särlek pörjar alltit met pråk! Och tet va enta kången han blev tyst! Åtta år va tu. Och han minns tet! Han säger tet va enta kången han blev mållös.

Tänk vad man säger mycket när man är liten, som man själv inte minns, men som sätter såna spår hos andra.

Ser det inte härligt ut så säg? En dos värme hade inte varit fel nu. Funderar dock på att spara slantarna till en chartervecka under ännu mörkare och kallare tider. Den som lever får se.

Genova i mars i år

Eftersom jag förlorade i Bismarck igår föll det på min lott att diska idag. Måste helt enkelt bli vassare på att räkna kort.

Vill tacka för all positiv respons jag fick på mitt inlägg igår. Är kul att skriva då ni kommer med kloka råd och kommentarer!

Idag tar vi det piano och ser lite friidrott. Som gammal höjdhoppare sitter Johan och tycker att han kan. Tänk att han kan allt den killen. Fantastiskt. Svarar på saker innan kommentatorerna:

Jacob Hård: Oj vad snabbt hon springer! 12.37! Hon sänker sitt nationsrekord med elva sekunder. Den som senaste sprang på en sån tid var väl...
Johan: Ludmilla Engquist!
Jacob: ... Ludmilla Engquist... 1992.

Ska tvinga honom att utmana kommentatorerna i Smartare än en kommentator?

Skulle förbereda lite inför kvällens surströmmingskalas. Hackade lök och ställde in i kylen. Hade ingen bra burk att he det i, så lindade in skålen i lite folie. Öppnade kylen nyss och nu luktar det lök i hela husvagnen.

Jaja, bättre det än kisslukten som spreds efter en mindre incident förra helgen. Nu har vi ju i varje fall lärt oss att man inte kan lita på att lampan lyser när toan är full...

Nu väntar jag bara på Johan och Ann-Sofie, sen är kvällen komplett!

Har ett dilemma. Eller inte dilemma, för har redan tagit ett beslut. Mer en tanke. Angående den här styvmamma-rollen. Styvmamma klingar dock så negativt. Brukar försöka tvinga fram "låtsasmamma" så naturligt jag kan när jag presenterar mig för någon ny lärare eller kompis förälder eller så. Fast egentligen är jag ju bara pappas nya tjej. Men det var inte det.

Fick en bunt med skivor av Johan, med blandat skräp och någonstans på någon omärkt disc bilder på barnen från då de var små. Har suttit och pysslat ihop dem till fotoböcker. Och där kom dilemma-delen in i bilden. Bilder på bara deras mamma. Känns lite fel, men samtidigt så rätt att ha med i en fotobok som ska stå i vår bokhylla.

Kan inte förneka att min första instinkt var att bara välja ut bilder med barnen, eller barnen och Johan och hans sida av släkten. Den svartsjuka nerven i mig ryckte till. Han är ju min! Men så tog jag mitt förnuft tillfånga. Barnen älskar ju sin mamma mer än allt annat och för mig är det viktigt att de ska känna att det är okej att älska henne så mycket även när de är hos oss. Hon är ju en helt fantastisk person och fotoboken är ju inte för min skull utan deras.

Att de har varit ihop och bott i radhus och haft det awesome är ju inget jag kan göra något åt. Det är liksom bara att acceptera. Är ju inte lönt att vara sotis på en verklighet som inte finns längre. Det förflutna går inte att ändra, men nuet och framtiden är ju vad jag gör den till.

Så nu är snart en fotobok med både pappa, mamma, farmor, mormor, fastrar, morbror och kusiner klar. Kan dock inte komma ifrån att jag blir lite lätt avundsjuk när jag ser bilderna. Vill också kramas och gosas med sju månader gamla versionen av Milla och Liam.

Igår var jag och Nina ute och fotade lite. Varandra alltså. Kändes sjukt nördigt att stå och posa när man inte har en blekaste aning om man ser ut som Reese Witherspoon i Lindex-reklamen eller en minst sagt blek kopia. Menmen, övning ger färdighet i guess. Nina är i varje fall duktig på att fota så hoppas att det blev nån lyckträff.

Appropå posera. Det här med att öva framför spegeln. Alltså jag har prövat, men jag ser inte likadan ut i spegeln som på bild. Är mycket snyggare i verkligheten. Har till och med provat att ta kort precis från där jag står i spegeln, mot spegeln, från sidan av spegeln, från alla möjliga håll med hjälp av spegeln. Är det för att man är så självkritisk som man alltid hittar fel? Vilken tur att jag är sjukt nöjd med min spegelbild som jag ser varje dag i varje fall. Min spegelbild är bäst!

´
Bild: lindex.se