Nu har det blivit julmysigt här hemma. Jag och Milla var sjukt flitiga igår, så nu hänger här julgardiner och alla adventsstakar är uppe. Och de orange höstljusen är utbytta till röda och vita juleljus. Bilder på våra vackra kreationer kommer inom kort.

Var på lydnadstävling i söndags. Ja, inte med Bertil såklart. Följde med min kusin som skulle debutera med sin vovve. Satt på läktaren och blev sjukt imponerad. Kom hem till mamma och pappa, aspeppad. Nu skulle här göras en lydig hund av Bertil också. Men tio minuter senare var mitt tålamod som bortblåst. Blir nog aldrig något vettigt av den jycken...

Gjorde just ett personlighetstest. Har gjort liknande förut och det är ju helt sjukt hur väl de kan stämma. Känns extra bra att just det här testet prickade in det jag pluggar till dessutom! Nog för att de flesta föreslagna karriärer lät intressanta, men hur tusan gör man karriär som hemmafru? Alltså Maria Montazami är ju inte direkt hemmafru längre nu när hennes mediakarriär blossat upp...

Din personlighetstyp:
Varmhjärtade, noggranna och populära. Sätter andras välbefinnande framför sitt eget. Stark pliktkänsla. Ansvarsfulla. Värdesätter traditioner och trygghet. Vill vara till nytta för andra. Behöver uppmuntran för att må bra. Välutvecklat sinne för form och funktion.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Sjuksköterskor, lärare, administratörer, hemkunskapslärare, barnomsorgspersonal, familjerådgivare, präster, kontorsansvariga, personalvetare, socialarbetare, ekonomibiträden, redovisningsansvariga, tandsköterskor, hemmafruar/hemmamän, receptionister, religionslärare, talpedagoger.

Ser fram emot att börja pynta med lite julgrejer här hemma i helgen. På Nyhetsmorgon görs det pepparkakshus och jag inbillar mig att vi kommer kunna lyckas göra ett likadant, kanske ännu finare, att dekorera vår svarta byrå med. Fjolårets blev ju lite... charmigare än planerat. Men till i år har vi lärt oss att spritsa på kristyren innan man her ihop delarna.

Jag var så arg igår. Sådär arg att det kokade i hela mig och jag var på väg att börja grina av ilska. Jobbig egenskap för övrigt. Tårarna tar liksom bort lite av den där auktoritära känslan man vill förmedla om man är riktigt arg på någon. Inte för att det händer särskilt ofta för min del. Hur som helst.

Skulle gå och handla igår innan jobbet. Hade fått en sån rabattlapp från ICA på 75 kronor(!) och mitt kort skulle enligt samma lapp vara laddat med diverse rabatter på mina favorit-varor. Var supernoga när jag valde av de varorna. Kollade att det var rätt märke, rätt storlek på varan, vissa var man tvungen att köpa två för att få rabatten på. Så jag köpte två kaviar, två chorizo osv. Tänkte att det var ju lite onödigt egentligen, men får man rabatt så är det ju värt det. Snabbt rann det iväg, för det var ju egentligen inte det jag skulle handla, utan mjölk och såna tunga saker.

Kom till kassan och betalade och när jag tittade på kvittot så hade jag inte fått mina rabatter. Den stackars tjejen i kassan hade lång kö och förklarade för mig att de i butiken inte kunde göra något utan att jag var tvungen att ringa ICA. Kände en lätt irritation, men yckte lite synd om henne, så bråkade inte vidare utan tog mina fyra kassar och bar hem. Tungt var det. Kändes som slangkorgsprovet all over again.

Kom hem och kollade upp numret till ICAs kundtjänst. Kände mig darrig i hela kroppen efter att ha burit så tungt. Såg att öppettiderna var vardagar 8.00-15.00 så skyndade mig att ringa för klockan var 14.50. Började jobba 15.30 så kände en viss stress för det också. Men framförallt började lessheten uppenbara sig. Fick köa tio minuter. Låter inte mycket men det kändes som en evighet. När jag kom fram och förklarade mitt problem så sa killen i andra änden att:
-Då ska jag koppla dig vidare och så får du trycka alternativ två istället när du kommer till olika val.
Väntade kvar och tryckte snällt två som jag blivit tillsagd, då en inställsam förinspelad röst förklarade:
-Våra öppettider är vardagar åtta till femton. Tack för ditt samtal.

Och sen bara brast det. Jag vart så arg att jag skrek rakt ut. Han skulle haft sparken han som kopplade mig vidare.

Kom på jobbet och försökte förtrycka att jag fortfarande var arg som ett bi. Det första jag fick höra när jag kom in i fikarummet var:
-Nu måste det va brist på folk om du ska jobba.
Kände hur det ryckte till i min högra knytnäve. Berättade att jag redan var så arg att jag höll på att börja grina. So this was not the time.
-Kung. Grabbar vi slutar fem, då har vi en och en halv timme på oss att få henne att börja grina!

Tog mig en välbehövlig sovmorgon idag. Hade nog kunnat sova till klockan ett om det inte varit för min jobbiga väckarklocka. Måste byta signal, blir genuint upprörd när jag hör den. Känns typ som naglar mot en svart tavla. Bästa sättet att försöra en låt man gillar måste ju att välja den som antingen ringsignal eller väckarklocka. Även om Fairytale var med mig länge...

Nåväl. Nu blir det frukost (och massa kaffe) och sedan plugg fram till jobbdags halv fyra.

Vet vad den där fallskärmen var till för nu. Hur mitt undermedvetna kunde veta är ju dock en annan fråga. Ny läskig flygplanstyp på jobbet ikväll. Nya rutiner kring den. Ansvar. Den där berömda rädslan för det okända. Men det gick bra. Tur man är en riktig fena.

Fick även en lektion i hur interntelefonen i flygplanskabinen fungerar av Malmös tekniker. Har alltid funderat på det, men aldrig vågat pilla på den. Man ska inte pilla på sånt man inte vet nåt om. Åtminstone inte på flygplan. Det kan bli dyrt om man har osis.

Planet på bilden har inget med min ångest att göra

Hade en sjukt obehaglig dröm inatt. Skulle hoppa fallskärm och stod och balanserade på en lina högt upp i luften och försökte ta på mig fallskärmen. Sen var jag tvungen att ta på mig skor. Fast skorna var nere på marken, och de var viktiga för att jag skulle kunna landa. Lång historia kort så hoppade jag till slut och det var skitläskigt, men jag dog inte.

Om att drömma om en fallskärm, från www.dagenshoroskop.nu:
En symbol det omedvetna skulle använda för att representera övervinna rädsla för att falla. Därför föreslås en känsla, tanke eller teknik du använder för att hantera oron. Om du är fallande med en fallskärm, kan det betyda att du kommer till en mer praktisk inriktning efter flyger högt. Se: Fall.

Googlade vidare och att falla i en dröm har oftast med ångest att göra. Drar slutsatsen att jag övervinner någon rädsla eller klarar något jag oroar mig för, om jag tar på mig skorna. Så nu ska jag bara komma på vad det är jag oroar mig för och vad skorna var symbol för...

Sen när blev det här en tv-/filmblogg? Nåväl. Armageddon på femman nu. Stjärnspäckat så det sjunger om det. Har av någon anledning inte sett den innan. Känns som en sån film man borde sett, även om den inte fått så superbra betyg på imdb. Ska googla fram anledningen till varför man borde sett den, återkommer med det.

Just exakt nu (själva uppskjutningen) spelas spåret vi hade som fristående-låt för jättelänge sedan. Kommer fortfarande ihåg vissa utvalda delar/moves, ärrad för livet. Tack för den Ann.

Hur som, anledningen till att man borde sett den verkar vara för att det var häftiga effekter back in 1998. Och att filmmusiken blev smått legendarisk med Aerosmiths I don't wanna miss a thing och att den fick fyra Oscars-nomineringar. Och att Stormare är med.

Har förresten träffat Stormare. Konverserat med honom. Han föredrar is i sin whiskey, om någon undrar.

Zappade över till trean och Days of our lives. Tydligen lever Stefano, igen. Och den gamla Belle är utbytt till en ny Belle. Är inte helt förtjust i det bytet. Tycker det är konstigt att hon åldras så fort. När jag var kanske tio år så var Belle liten, typ tre år. Anta att Sverige är tre år efter i sina avsnitt, då borde Belle va född ungefär -92.

Har gjort lite research på imdb och de första Belle spelades av olika tvillingpar, alla födda -93. Men sen. Från 93:or hoppade de sedan till gamla Belle i castingen, gamla Belle som är född -84. Inget konstigt med det, ganska vanligt ju (Andrea och Dylan i Beverly Hills). Nya Belle däremot, hon är född -77! En 77:a som spelar 93:a?! Det är ju för bövelen 16 år! Och Belle har barn?!

Gamla Belle som för övrigt är biologisk syster till Sami även i verkligheten...

Nya Belle

Känns som att jag är den enda som skippar Bingolottos jubileumskväll för mitt Lyxfällan-beroende. Kommer aldrig bli rik på spel för jag har sån himla tur i kärlek. Speaking of that så fick jag så himla fina rosor av Johan igår. Såna stora fina som ser ut som sammet. Kliver upp varje paus för att snosa lite på dem. Både blommorna och Johan.

Hittade just bilder från i somras när vi hade beachfest! Blir nästan tårögd av nostalgi när jag ser dem. Det var så härligt att för en gångs skull ha lite makt och få bestämma över något och någon. Att få va puppet master. 

Sen var det ju himla trevligt att umgås med massa roliga människor på själva festen också. Och allt skvaller jag kunde leva på resten av sommaren. Det var tider det.


Min kungliga barchef Josse!

Vart jag mig i världen vänder så snackas det om Breaking Dawn. Känner dock att den här exalteringen jag kände för Twilight-serien har stumnat. Förstår att ni chockat kippar efter andan nu, men jo, så är det gott folk. Jag känner mig sjukt besviken.

Låt oss kortfattat ta det från början:

SPOILERVARNING!!

Jag låg hemma i mitt vardagsrum på Östteg back in 2009 och hade lyckats dissa den där nördiga vampyrfilmen i nästan ett år. Tristessen tog över. Jag såg filmen. Blev frälst. Läste boken. Såg om fjärde Harry Potter för Cedric Diggorys skull. Blev Robsessed. Läste andra och tredje boken och insåg så smått att den där Jacob var ju en trevlig prick. Anslöt mig till Team Jake.
Väntade ivrigt på att bok nummer fyra skulle komma ut. Åkte utomlands. Hade ruggiga förväntningar. Såg New Moon på orginalspråk i en biosalong i Rom. Och blev lite besviken. Inte på Jakes tvättbräda utan på att hon fortfarande var kär i den där puckade kallblodiga vampyren.
Eclipse kom ut på bio och återigen var hon kär i den där eländiga vampyren. I böckerna händer det ju så mycket mer, men i filmen är det ju bara massa långsamt dravel om hur kär hon är och hur svårt det är för dem att va tillsammans. Bla bla bla. Det som var spännande med deras längtan i första filmen känns liksom uttjatat när man vet att han är kär i henne också, men man får ändå inte se någon action. 
Läser fjärde boken nu och med knappt 100 sidor kvar är jag så arg på att team Jake inte vann. Att han blev snuvad på konfekten. Jag ville ju se Jake hångla med någon!

Såg Svinalängorna igår. Var ytterst tveksam till en början. Jag är ju så tråkigt mainstream i min smak, gillar ju bara sånt från Hollywood. Men den var bra. Ingen upplyftande upplevelse direkt. Men rå, ärlig och gripande. Var nära att kunna hålla mig från att börja grina, men så skulle Johan sätta till sig i soffan och det gungade till så att ytspänningen på tåren i högerögat sprack. Och sen var det kört.

Jag blir så ledsen. Hade skrivit en lång hyllning till mitt vackra ljus:

I söndags smälte jag ihop gamla stearin-stumpar till ett nytt ljus. Glaset är lite repigt och stearinet prickigt av aska och annat skräp som jag inte lyckades fiska upp ur den flytande stearinmassan, men det är ändå så fint! Finare än alla mina andra ljus. Bara för att jag har gjort det själv! När jag tänder det så sitter jag en stund och bara tittar på det. Och ler för mig själv. Tänker på hur duktig jag är. Det liksom representerar alla mina prestationer den senaste tiden. De har inte varit så vackra alla gånger, lite skräpiga, med en rätt tunn veke och ett hål i mitten, men de brinner minsann lika bra ändå!

Och så slocknade det! Veken bara la sig ner och drunknade i stearinet. Lät det stelna lite för att kunna pilla upp det stående igen, då gick veken av! Mitt fina ljus! Är det ett tecken?!

Känner ändå en slags moderlig kärlek till ljuset. En sån där villkorslös kärlek som inte försvinner bara för att man blir lite besviken. Tänker inte ge upp. Tänker smälta ner det igen, kanske pimpa det med lite färg, och sedan göra ett nytt försök, med en tjockare veke. My preciousss...

Läser på aftonbladet.se och blir så glad över nyheten om att USA äntligen blivit en del av de nordiska länderna. Att de fysiska landsgränserna suddats ut och att man insett att det som faktiskt räknas är den virtuella verkligheten.

Saxat från aftonbladet.se

Alltså. Det är en sak jag har tänkt på. Sitter man framför eller bakom tv:n? Framför va? Som framför datorn, men varför sitter man då bakom ratten? Har det med färdriktningen att göra?

Gjorde tabben att sitta längst fram på en (tre timmars) föreläsning idag. Inte nog med att jag fick nackspärr av att titta upp på den fina power pointen. Jag gäspade. Jättestort. Precis när han som föreläste tittade på mig. Ville genast be om ursäkt och förklara att det inte var för att det var tråkigt, utan att det är en naturlig reflexmässig reaktion. Det har nämligen Curt sagt. Att det är bra att gäspa, för då får man in extra mycket syre i kroppen så att man piggnar till. Curt kan sånt där. Curt är läkare och var vår lärare på BRS och det inte Curt vet, det är inte värt att veta. Curt fick mig att både skratta högt och okontrollerat och att gråta. Inte för att han var dum, utan för att han kunde konsten att berätta historier så att de berörde. Hade för övrigt varit schyst med såna utbildningsdagar nu också, med teori på förmiddagen och praktik på eftermiddagen. Och gratis lunch på restaurang däremellan.

Min lathet har straffat sig. As usual. Missade Systembolagets öppettider med fem minuter. Kom hem och kom ihåg att jag hade lovat överraska min karl med ett långkok på grytbitarna vi köpte tidigare i veckan. Och en halvtimme in på långkoket, som jag för övrigt glömt köpa grädde till, måste jag börja fara för att hinna möta mina classmates inför kvällen. Menmen, shit happens.

Speaking of shit happens, såg slutet på Forrest Gump igår. Var länge sen jag såg den så minns inte riktigt allt vad som hände, men grät ändå som ett litet barn sista fem minuterna av filmen. Han är så himla härlig Forrest.

Är för övrigt sjukt taggad inför kvällen. Först ska vi på Dalen-Warberg för att heja på en av våra faddrar som spelar i Dalen, sen inflyttningsfest hos Olivia och sen förhoppningsvis utgång!

Känner latheten flöda. Skulle vilja fara en sväng på stan och traska i affärer, men ids inte. Skulle vilja ha en kopp kaffe, men ids inte resa mig ur soffan och släpa mig till köket. Ser en halvfull popcornpåse lockfullt ligga på andra sidan soffan, men ids inte sträcka mig. Hur jag tog mig från sängen och hit är den största frågan.

Upplevde för första gången en spontan applåd efter en föreläsning idag. Kändes ungefär lika bekvämt som charterklappen som alltid uppstår när ett gäng halvpackade svenskar landar i valfri turistort runt Medelhavet. Oavsett om det var en bra eller dålig landning. Applåder för att piloterna gjort sitt jobb.

Tänk den som ändå hade det så. Applåder för att man scannat streckkoder och tryckt in PLU-nummer hela dagarna och lett mot snobbiga kunder. För att man delat ut posten i rätt brevlåda. För att man fyllt i rätt siffror  i årsbokslutet. För att man svarat i telefon och kopplat personen i andra änden vidare. För att man torkat rumpan på tjugo snoriga förskolebarn som skrikit en döv sen klockan sju på morgonen.

Nej, men vi applåderar åt de som har världens bästa jobb istället. Nog för att de förmodligen lagt ner både tid, pengar och energi på att ta sig dit. Men de som verkligen skulle behöva applåden kanske är de stackarna som måste med handkraft lyfta alla 187 klirrande väskor med tolv kilos övervikt, i ett lastrum där man sitter som en krövla ostkrok. Tänk på det nästa charterklapp.

Såg en film igår, eller rättare sagt, började se en film igår. The Tree of Life hette den. Men jag kände mig bara för Svensson för att se färdigt den. Förstod den liksom inte. Den var vackert och häftigt filmad och så, men jag förstod inte meningen med varför det komma massa fina bilder helt plötsligt istället för en handling. Förstår inte heller hur den kunnat få 7.3/10 på imdb när de flesta kommentarer om den verkar vara att den är skum och estetisk (kass).  

Så hedde på Sons of Anarchy istället. En lite mer konkret underhållning helt enkelt. Dessutom ett smart val av huvudperson. För mig som är uppväxt i takt med One Tree Hill är han lik Chad Michael Murray och för Johan Kurt Cobain. Så vi tycker båda om honom, fast på varsitt sätt.

Tisdagskvällens snackis på tv-nyheterna var att Berlusconi lovat att avgå. De visade bilder på då han flydde från sitt residens och jag satt och hoppade exalterat upp och ner i soffan och skrek:
-Kolla, kolla, där har jag varit!
Minns så väl när jag och Malin promenerade förbi där på väg från piazza Venezia till Trastevere en vanlig kväll mitt i veckan och såg massa filmkameror och papparazi utanför. Vi blev nyfikna och stannade för att spana lite. Spekulerade i om det var någon filmstjärna de väntade på. Plötsligt vände sig några om och tittade på oss. Två unga snygga blondiner. Precis som alla italienare var de tvungna att prata med oss så fort de såg att vi var från ett exotiskt nordligt land.
-Är ni Berslusconis älskarinnor?? undrade de och ett upphetsat mummel utrbröt.
Visste inte vem gubbtjyven var ens, men Malin hade koll.

Hur sjukt är det inte att jag brukade gå förbi Italiens premiärministers residens lite nu och då i yngre dar? Och att så fort något med Rom är på tv så finns det alltid ett klipp på något ställe jag känner igen? Nåt sälle som väcker massa minnen och ett sentimentalt suckande och en konversation som slutar med:
-Vi måste fara dit så jag får visa dig alla bra ställen.
Oavsett vem jag pratar med.

Johan ringde mig på vägen hem och meddelade att han kanske skulle bli lite sen.
-Jaha vadårå? undrade jag.
-Nej men jag hade tänkt svänga förbi MediaMarkt.
-Jaha... vadårå?
-Nej inget särskilt...
-Okej... men jag har redan börja steka fiskpinnar (perfekt flickvän som jag är, med maten på bordet då han kommer hem från jobbet) kan du inte ta det efter maten?
-Mja... men det kändes typ jobbigt att fara sen...
-Men vad ska du dit och göra?
-Nej inget särskilt...

Började fatta galoppen. Stekte färdigt mina fiskpinnar och lät dem stå på eftervärme tills han kom hem, lycklig som ett litet barn på julafton. Med en påse från MediaMarkt i handen. Tog såklart tillfället i akt när han var utom synhåll. Gömde påsen. Bara för att testa hur isolerad han kommer vara de närmsta veckorna utifrån hans reaktion. Min prognos är att det kommer bli värre än Red dead redemption men mindre än Cataclysm.

Har utarbetat en plan för att motarbeta bristen på motivation kring tentapluggandet. Allt baserat på det vi läser om dessutom(!). Har insett att jag står och stampar på det där tredje trappsteget i Maslows behovstrappa. Behöver det där krövla sociala nätverket. Så ska bege mig till campus och titta på folk medan jag pluggar. Kanske även tilltala någon. Om jag blir modig.



Det hänger dessutom samman med de yttre faktorerna i Herzbergs motivationsteori (nedan). Mina arbetsförhållanden här hemma är inte optimala. Behöver miljöombyte för att kunna dra på mig Fuglesangs uniform och hoppa in i den där raketen.

Två dagar kvar till tentan och jag har så sjukt dålig självdisciplin. Alltså hur svårt kan det vara att sätta sig ned och bara ta sig själv i kragen? Har tusen ursäkter. Väljer därför att ranka top tre vanligast förekommande och top tre mest ångestframkallande:

Vanligaste
1. Datorn > Aftonbladet > Facebook > tv.nu (vilket i nio fall av tio leder till punkt 2)
2. TV:n > Extreme home makeover > Ellen DeGeneres show
3. Hunger > Köket > Äta > Städa bort efter sig > Klinisk rengöring av ugnen

Mest ångestframkallande
1. Om jag läser ett kapitel får jag se ett avsnitt How I met your mother som belöning
2. Om jag ser ett till avsnitt How I met your mother så får jag läsa två kapitel sen
3. Om jag läser hela dagen imorgon istället så kan jag se en hel säsong How I met your mother idag

Så hur råder vi då bot på detta? Inser att den alltjämt så kloke Vince Lombardi visste vad han snackade om:
"Dictionary is the only place that success comes before work."
Och den enda som kan slita mig i kragen är jag själv.

Update på den nya växten: fortfarande vid liv.

I övrigt är måndagen fulladdad med action. Nina och Susanne har fått för sig att vi ska rida. "Vi" som i jag också. Sist de lurade mig till det var på Topsy, som typ är hälften så hög som hästen Sussi har nu. Då föll jag framlänges över halsen på den stackars kraken då hon började galoppera. Sen låg jag där med bena rakt ut, kramade mig krampaktigt fast och fick inte stopp på ekipaget. Till slut stannade hon, och då jag lyckades vända tillbaka låg Nina och Sussi i diket och vred sig av skratt. Än värre är att sedan dess har tekniken utvecklats, och i dagsläget kan man både ta kort och filma med sin telefon. 1+1=2. Är ju inte född i farstun, vet nog allt vad som vankas...

Handlade en blomma idag. Den andra levande växten i hemmet efter att våra tomatplantor gått ur tiden (rip). Denna skönhet och en kaktus öde vilar nu i våra gröna fingrar. Borde vi ju klara av att hålla vid liv.

Var ju rätt stora vågor utomlands. Försökte fånga dem på bild, men de ser liksom inte lika stora ut som jag upplevde dem. På översta bilden är själva bruset två meter högt även fast det ser pyttelitet ut. Johan är ju lite stabilare än jag så han vågade stå kvar i vågorna, själv fick jag panik och försökte springa upp på land igen. Fattar inte hur folk vågar surfa inuti en sån där gigantisk våg. Livsfarligt ju.

Förresten så hade vi en lång diskussion på stranden, är våglig ett ord? Väldigt givande med starka argument som "Det är det visst det!" och "Men näe, det är det ju inte!". Ni trogna läsare brukar ju vara bra på att avgöra såna här saker, vad säger ni?

Hade planerat att plugga stenhårt idag. Men. Fastnade i CSNs virrvarr av regler och beräkningar. Tänk om man kunde koppla Heroma (lönesystem) till CSN, så att man kunde se på en sida där hur mycket man har kvar som man får tjäna utan att bli återbetalningsskyldig. Vore ju skitsmart. Hade jag varit kunnig på det där med datatjosan hade jag sålt den affärsidén till högstbjudande. Nu är jag ju inte det så ni är välkomna att sno den om ni vill. Skulle helt klart underlätta min vardag om den blev genomförd.

Ska snart hämta Milla och Liam och fara på Grubbebibblan. Sagostund klockan två!

Lyckades sno Johans nalle och ladda in bilderna från Turkiet på min dator. Mestadels bilder på då vi äter, skitmärkligt. Var i och för sig det enda vi gjorde. Åt och drack. Drack och åt... Och sen gjorde vi såhär: Höger hand! Vänster hand! Höger fot! Vänster fot! Huvudet! Kroppen med!

Sitter och mixtrar ihop en musikvideo med Milla i centrum. Jag skulle va bakgrundsdansare men mina moves höll tydligen inte måttet?! Little miss diva! Nej skoja bara, hon var väldigt diplomatisk. Vi kom överens om att nån måste ju filma också och arbetsfördelningen föll sig ganska naturligt. Vilken låt det är till kan ni få klura på ett tag, men det är antingen Lady GaGas Pokerface eller Eric Saades Popular!