Tagga sommarlov nu. Börjar jobba heltid den 18 juni, så fram till dess ska jag njuta av att det är ljust dygnet runt. Nog för att det är fint som på bilden nedan också, men man kan inte annat än älska svensk sommar! På tal om bilden nedan så ska jag knåpa ihop några bildbomber från när vi var utomlands snart. Bättre sent än aldrig!

Piren nedanför vårt hotell

Idag har varit en händelserik dag. Ska försöka fatta mig kort, dock är det inte riktigt min stil, så vi får se.

Vaknade lite på fel sida imorse och stressade iväg på Kvantum innan mitt slutprov i Matte C. Ville ha nåt att smaska på ifall talen skulle få mig att gråta. När jag stod där i kön, redan irriterad på tillvaron, kom det en kvinna och ställde sig bakom mig och nynnade. Nynnade. Vem tusan nynnar högt i affären? Klockan åtta på morgonen?? Jag ville nita henne.

På parkeringen på skolan träffade jag Sven. En av de bästa lärarna på hela Östra. Han sken upp som en sol och ba:
-Men heeeej Elisabeth! Vad kul att se dig!
Det räddade hela min dag. Om alla lärare ändå vore som Sven. Intressanta och inspirerande att lyssna på. Respektingivande och ödmjuka. Då skulle inte en kotte ha IG.

Provet gick bra, lite för bra. Hade tre timmar på mig men var klar efter drygt en. Gjorde bara prov på G-nivå, så ångrar nästan att jag inte valde att göra prov med chans till högre betyg. Mina perfektionist-tics från högstadiet/gymnasiet försökte göra ett återbesök, men jag slog dövörat till.
Var helt sjuk när jag gick i skolan, skulle ha MVG i allt, att få G var för mig som att få IG. Satte fantastiska krav på mig själv, helt otroligt att jag inte gick in i väggen. Aja, kan beskriva det mer ingående nån annan gång, lovade ju att vara kortfattad. Nu behöver jag inte mer än G för att kunna söka en kurs på universitetet till hösten, så ser ingen större anledning till att arbeta mer än jag behöver för ett högre betyg. Har redan grymma betyg från gymnasiet, så behöver inte höja dem. Passar på att göra mer värdefulla saker av min tid.

Efter provet for jag hem till mami och papi. Telefonen ringde och jag hörde direkt när mamma svarade att det var moster Helena. Älskar när mamma pratar sin dialekt, låter så himla härligt! Följde med mamma och pappa på Umåker där det var lunchtrav. Önskar att jag var mer insatt så att jag kunde tjäna storkovan på hästspel. Har skämtat och sagt åt min far att enda sättet för mig att bli rik, det är ju om han spelar hem några miljoner på trav, så att jag får ärva. Tyvärr är det nog sant. Så jag fortsätter hålla tummarna för pappsen och va en snäll dotter så att jag inte blir cut off.

Tidigare ikväll trotsade jag min mensvärk och följde med på Mors dags-middag hos Johans mamma. Åt tacopaj så att jag höll på att sprängas, vilket Milla snällt påpekade:
-Du har fått en tjockismage.
Hennes kommande kusin på hennes mors sida av släkten har satt griller i huvudet på det stackars flickebarnet. Nästan en gång om dagen pratas det om hur spännande det vore om jag hade en bebis i magen. Har varit pedagogisk och förklarat att det inte är det och inte kommer vara det på ett bra tag. Att det är viktigt med en utbildning och stabil ekonomi, att det inte ryms en till person där vi bor och så vidare. Då brukar jag få svaret:
-Men tänk om... Vad skulle jag bli till den då?
-Storasyster.
-Men vad skulle du bli till mig?
Klurigt det här med alla familjeband.

Jag har gått och blivit en gammal kärring. Igår var det fest hos grannen och jag tyckte att de förde ett himla oväsen. Jag gick omkring och muttrade för mig själv om det, trots att klockan bara var strax efter sju på kvällen. Efter ett tag lugnade det ner sig i trapphuset och festen fortsatte ute på gården. Det passade mig perfekt, då slapp jag stå och titta genom titthålet i dörren och kunde jag stå bakom persiennerna i sovrummet istället. Spana och sura på de högljudda ungdomarna som skräpade ner. Fasligt oförkämt att skräpa ner på det där viset när vi just haft gårdsstädning. Inte för att jag deltog i städningen, men Johan gjorde det. Stackars honom som slitit ont i onödan när det liks skräpas ner så fort.
När jag stod där i fönstret och glodde, stod förresten en och en halv meter ifrån fönstret, så att jag inte skulle synas genom rutan, körde det in en bil med släp på gården. Våra nya grannar ovanför hade varit på IKEA och shoppat sängar. Jag noterade hur de hade två söner och började gnugga händerna av förtjusning. Hoppas att de bor här på heltid så att Milla och Liam kanske får nya vänner att leka med...

Bekymrad och tandlös kärring

Alltså jag dör en smula. En stor smula. En hel kaka. Det här är det gulligaste jag sett ever! EVER! Vill bara gå och lägga mig och sova på en gång så att jag får drömmar lurviga drömmar om hur jag är baby kitten. Eller cat mom funkar också. Kanske hellre cat mom så att jag får gosa med lilla gosigosi-kissen!

Igår när jag jobbade blev jag så arg att jag frustande vände ryggen åt roten till min ilska och stampade sådär tjejigt i marken. Därefter blev jag kallad Stampe resten av kvällen. Idag känns det bättre här på Umeå Airport. Regnfritt än så länge, det höjer stämningen en hel del. 

Förresten så har jag ju glömt att berätta om pranket jag ruvade på i ett helt år. Förra sommaren frös jag in ett par händer. Alltså, jag fyllde plasthandskar med vatten och la i frysen på jobbet. Har länge väntat på ett bra tillfälle att göra något lustigt med dem. Och så förra veckan uppenbarade det sig. Tillfället med stort T. Jag var ensam i fikarummet när micron plingade att den var klar. Jag tittade mig omkring. Inte ett spår av matlådans ägare i sikte. Så jag skyndade mig att hämta en hand och lägga på tallriken ovanpå krubbet. Jag blev så nöjd över mitt dåd att jag inte kunde hålla mig från att fnissa högt och bestämde mig för att avlägsna mig från brottsplatsen, för att inte sabba skämtet. Några minuter senare såg jag två medarbetare gå in i fikarummet och jag och mitt poker face smög oss tillbaka. När jag öppnade dörren stod en av Stefanarna med handen i ena handen och tallriken i den andra. Hans min en minut efter upptäckten var så obetalbart bra att jag önskar att jag fått se den från början.

Jag måste köpa en ny mascara. Tips på vilken som är bäst mottages tacksamt i kommentatorsfältet! Får alltid grov beslutsångest när jag måste skaffa ny mascara. Men nu känns det som att det är dags igen, för den jag har börjar nog bli gammal. Tre minuter efter man hett på den så ligger allt som en skugga under ögat. Not pretty. Idag är det dock inte lönt att sminka sig eftersom det liks regnar. Jag är dessutom vackrast utan smink.

Igår var vi förresten och såg senaste Pirates på bio. Kanske ingen film man ser flera gånger direkt, men den var okej. Kändes som att de återanvänt lite scenrekvisita (kallas det så?) från första filmen. Filmen går ut på att de ska hitta Ungdomens källa och när de väl hittade den var den ruggigt lik stället där de hittade the Aztec gold i första filmen. Anyway, ska ni se den så skippa att de den i 3D. Det var knappt några effekter, och de stackars få som var var inte särskilt bra. Jaja, djupet blir annorlunda och whatever, men handlingen förhöjs inte av effekterna så därför är det inte värt.

Den får tre dödskallar av fem möjliga av mig.

Inspirerad av Spegeldammen by night-bilden i förra inlägget ska jag nu försöka förmedla vad det är som är så himla bra med denna underbara plats.

Det finns stora fina stenar man kan posera på. Brevid stenarna finns blåbär. Blåbär är goda.

Det finns en lill-stuga, bakom lill-stugan finns ett potatisland. Nedanför potatislandet odlade mormor morötter när jag var liten. Det finns inga morötter som är godare än de man får plocka och äta direkt. De ska fortfarande smaka lite jord, då är de som bäst.

Min moster bakar alltid så smaskiga bakverk när man hälsar på.

Ibland går solen nästan inte ner.

Det finns renskit för de söta vovvarna att rulla sig i.

Smörblommorna är lite gulare här.

Grankottebebisarna är lite sötare.

Till och med spindlarna är lite sötare.

Även mulna dagar är vackra dagar.

Det finns middag i sjön.

Vakthundarna har så lite att vakta att de skelar av trötthet.


Crocs är sköna och man behöver inte bry sig om att de är fula.

I förmiddags snodde jag med mig min fars internet-sticka-grej och for ut till Norrmjöle. Finns ingen finare plats på jorden än ute vid havet här. Amazing. Havet som skvalpar, vinden, måsar som sjunger. Okej, vet inte om det klassas som sång direkt, men de skriker väldigt lågmält och lagom rogivande. Finns eventuellt en finare plats, och det är Sandfors. Spegeldammen by night.

Norrmjöle


Spegeldammen by night

Hittade just en bild på mig och Ellen från när jag var och hälsade på henne och Louise i Genova! Vi hade legat på en stenig strand och solat hela dagen, därav min inte så lätta rodnad i hela ansiktet. Tycker det ser fantastiskt roligt ut hur jag matchar min drink! Bilden är tagen i VIP-rummet på baren Beautiful Loser, dit det tog oss åtskilliga gränder att hitta.

Jag är så himla busig. Johan jobbar dag, så jag har förberett en liten överraskning åt honom tills han kommer hem. Jag har storstädat! I flera veckor har jag latat mig de dagar han jobbat och jag varit hemma, bara för att han denna dag ska bli extra överrumplad. Genialiskt om ni frågar mig. Jag har till och med dammtorkat ovanpå dörrkarmarna, snacka om att jag har slagit på stort. Som belöning väntar nu en sen lunch (ugnsfalu) och plugg i två timmar fram tills Fyra bröllop och en begravning rullar igång på tv4. En perfekt film en regning dag som denna!

Har haft en kanon-helg ute i Norrmjöle. Lite som att vara utomlands, alla vardagsproblem och måsten liksom försvinner. Barnen har sprungit omkring i sina Onepieces och haft det lattjo lajban, och jag och Johan har haft dueller i tvåmanswhist.

Nu väntar en heldag med näsan i matteboken, för imorgon är det prov på de två sista kapitlena, och på fredag är det slutprov. 

Förra sommaren på Paprika! 

I eftermiddag åker vi ut till Norrmjöle och grillar, spelar finns i sjön och sover i husvagnen. Var ju som sagt på Maxi och handlade igår inför denna lilla tripp. Skulle köpa briketter och Johan undrade om tre för 99:- var billigt. Jag hade ingen aning men erinrade mig att de kostade typ 30-40:-/st på Biltema, där de dessutom alltid är slut. Så vi, eller jag (kan ta på mig hela skulden denna gång) lastade ner tre påsar briketter och styrde vidare vår vagn utan att tänka så mycket mer på det. Tills dess att ett reklamblad från Kvantum (som ligger precis brevid där vi bor, till skillnad från Maxi som är tvärs igenom hela stan) låg på bordet i fikarummet på jobbet. Helsides-annons Grillkol/briketter 15:-/st. Alltså. Blir man less då eller? Ska bara handla på Kvantum i fortsättningen, Kvantum är bäst.

Maxi får förutom en tumme ner för priset en tumme ner för att de inte har ett jalusi eller en gardin för sin fast food-kiosk innan den har öppnat. Förstår han som jobbade där, men kändes lite taskigt att man inte fick börja ta av salladsbuffén de hade bara för att det var tio minuter tills de öppnade. Detta trots att den var helt framdukad och han pysslade med nåt annat. Halvdålig service.

Här kommer en bild från landet i fjärran. Jag tycker att den speglar äkta lycka och stolthet hos både far och son. Det finns inte längre någon tvekan om vilket fotbollslag Nyström den yngre ska heja på. Och en dag kanske spela med...?

Jag tror att jag är Gud. Eller åtminstonne en gudinna. Gärna Nike, segerns gudinna. Idag segrade jag nämligen över Tor. Det svartaste av svarta åskmoln såg ut att dra in över flyget just när kvällens andra charter skulle landa. Så jag drog på mig min fotsida fladdrande dräkt (regnjacka) över mina vingar och min segerkrans (kåpor). Och det svartaste svartaste åskmolnet drog förbi utan att släppa en endaste liten droppe regn. När jag sedan slutade för dagen och lämnade dräkten i skåpet började det sakta men säkert regna. Coincidence? I think not.

När vi var på Maxi i förmiddags gick jag och strosade i godan ro mellan saltgurkan, kaffet och djurmaten, när jag plötsligt hörde en bekant röst. Jag saktade in för att se var den kom ifrån. Kalla kårar trillade ner längs min ryggrad. Helt plötsligt stod hon där och packade upp en pall med produkter av ett visst ekologiskt märke. Bok-Ulla. Det går inte att förklara Bok-Ulla, man måste uppleva henne. Dock lider jag med alla återförsäljare av detta märke/företag hon uppenbarligen jobbar åt...

Sitter och inväntar tagliatellen till min carbonara. Tyvärr hade vi ingen parmesan hemma. Lite som att äta vaniljglass utan kolasås. Anyway, sist jag åt carbonara var det inte jag utan Milla som gjort den. Japp, ni läste rätt. Gourmetkock är hon tösen. Knäckte ägg, vispade dem, hällde i grädde, salt och peppar, rev ost och klippte bacon. Jag assisterade med lite lökhackning, pastakokning och spisövervakning, men det var henne vi fick tacka när vi skulle gå från bordet.

Igår cyklade jag ju som sagt till jobbet. En så hemsk upplevelse att jag bönade och bad på mina bara knän om att få ta Johans bil hem. Han jobbade natt, så imorse fick jag snällt hämta honom. Det var så fantastiskt jobbigt att cykla i motvind hela vägen. Lyckligtvis är det ju mest platt och nerför, men jag fick ändå trampa i nerförsbackarna. Jag blev så andfådd att jag cyklade med öppen mun och grimaserade. Bad mistake. Helt plötsligt kom en fluga och körde chicken race med mig utan min vetskap. Hann inte ens tugga och spotta ut den, utan rakt på halsmandeln for den. Mer synd om flugan än om mig kanske, men ändå.

Känner mig handikappad idag. Halv. Utan bil. Det är väl såhär man borde leva egentligen. Hurtigt, med promenad till dagis och cykel till och från jobbet. Man är så himla bortskämd.

Milla peppade promenad imorse

Ser Pirates på 3an. Kan alla repliker utantill och satt och viskade dem för mig själv, vilket skrämde Johan så till den milda grad att han inte ville se den med mig. Har även soundtracket och just innan första reklampausen (när Jack tar kedjan runt Elizabeths hals och kräver att få tillbaka sina tillhörigheter) kom spår nummer fyra. Vår gamla friståendelåt. Det började spritta i hela kroppen och min vänsteraxel halkade ner två snäpp för att sedan rulla bak i takt till musiken. Tack Ann, du har ärrat mig för livet.

Idag känns som första dagen av resten av mitt liv. Efter en doftlös vecka kan jag nu andas genom båda näsborrarna igen. Livet är bra härligt!

På schemat idag står massa matteräknande, tänkte försöka göra bort det mesta idag så att jag slipper imorgon när Johans ungar är här. Om det ändå bara kunde bli sommar så att vi kunde bo i husvagnen och åka ut till Bettnäs och öva vattenkullerbyttor, simning och beachvolley om dagarna... Liam lärde sig ju förresten att simma när vi var i Turkiet! Jag blev så stolt att jag höll på att börja grina. Film på det kommer senare. Kanske lyckas jag lägga upp en film på då han simmar också. Tills vidare får ni en försmak på blivande gymnasten/simhopperskan Milla!

Om två minuter är drum sticksen färdiga. Perfect timing! Till dem blir det pommes och en hemgjord pub-bricka. Tre olika sorters ölkorv, två olika dippar, ost, gurka och chips. Närmast kameran cole slaw på Marias recept:

1 klyfta vitkål
½-1 rödlök
ca 1 msk senap
½ pressad citon
1-2 dl creme fraiche
½-1 dl majonnäs
svartpeppar
salt
vitlök

Finhacka vitlålen och rödlöken. Blanda de övriga ingredienserna och blanda sedan ihop med vitkålen och löken.

 

Nu ska jag kvista över på Kvantum och handla krubb inför VM-finalen ikväll. Middagen blir Buffalo-wings lagom till nedsläpp. Ska även köpa Aftonbladet så att jag kan läsa allt om Eurovision igår och allt inför matchen ikväll. Heja Sverige!

Ni som känner mig vet att jag inte är nån smyckespingla direkt. Gillar inte stora örhängen, för jag tycker att det är lite obehagligt när de dinglar. Är väl bara ovan antar jag. Sen köper jag sällan smycken, eftersom jag inte tror att jag kommer använda dem och då känns det onödigt. Vill gärna att smyckena ska va unika, är inte direkt den som hakar på senaste trenderna. Har även fått ett jättefint halsband och ett par örhängen av Johan som jag älskar. Smyckena alltså. Eller Johan också för den delen. Men jag har några favoriter som jag tänkte visa er.

Har en klocka som är så himla häftig! Originalet är Dolce&Gabbana, men den var svindyr. Så jag köpte en fin kopia för 180kr från Hongkong.

Sen har jag ett armband, som jag faktiskt har rätt ofta till vardags också. Inte när jag jobbar utomhus dock, eftersom det är skinn och man kan aldrig lita på vädret. Det är egen design och Frasse på jobbets fru som gjort det åt mig. 300kr var det lätt värt!

När jag var och hälsade på Ellen och Louise i Genova köpte jag ett partyarmband för 9.99€ på en affär som jag inte minns namnet på. Tyvärr syns det inte så bra på bilderna hur det ser ut i verkligheten, men det är superfint!


Sen har jag ett halsband, som kanske kanske är den största anledningen till att jag och Johan är ihop. Glömde det hos honom och sen var jag tvungen att gå på dejt med honom i utbyte för att få tillbaka det. Halsbandet är egentligen en klocka som jag bara satt i en lång kedja. Klockan är tjuvad ur min mors smyckeskrin.

Det här halsbandet har jag som sagt fått av Johan. En sån där spontan present som man blir extra glad av! Märket är Wishing Tree.

Och det här är örhängena, superfina från Guldfynd om jag minns rätt!

Käkade barbeque-buffé på Great Eastern igår. Fantastiskt gott. Har aldrig reflekterat över att räkorna man köper på affären är kokta. De var ju nämligen svarta och typ råvidriga som råa. Men när jag tänker efter är det ju rätt logiskt eftersom att kräftor är svarta innan man kokat dem. Anyway, framåt efterrätten hamnade jag och baby i en djup diskussion. Vet inte riktigt hur den började, sa bara att vi i trean på lågstadiet funderade på att sjunga Titanic-låten på skolavslutningen, men att våra lärare tyckte den var för sorglig. Johan sa att när han gick i trean så sjöng de Bangles.
-Bangles?
-Men du vet Bangles.
-Är det en låt eller?
-Nej, ett band, men du vet deras kändaste låt.
Jag stirrade frågande på honom.
-Jag tänker inte nynna, konstaterade han och drog fram sin iPhone.
Jag tittade mig omkring för att se om det var någon som skulle reflektera i hur oromantiskt det var att han satt och lekte med sin iPhone på vår dejt.
-Här, sa han och tryckte på play.
-Men det är ju Atomic Kitten!
Visste inte ens att det var en cover. Tänk om man ändå fått uppleva 80-talets glansdagar med Top of the Pops som tonåring.

Jag älskar landet Italien, men fy tusan vilken dålig låt de hade! Hur kunde de komma före Sverige?? Jag fattar ingenting. Jaja, grattis till tredjeplatsen Eric och rätt låt vann nog ändå... Kul att det var lite svenskar inblandade om inte annat...

Jag har nog aldrig varit så här arg i hela mitt liv. Övriga Europa har ju ingen musiksmak! Hur kan Estland ligga sist? Och hur kan inte Sverige fått en enda tolva? Skitprogram! Tagga bojkott nästa år. (Dock gillar jag Azerbadjan, heja heja!)

Spänningen är stor, Johan har fått en egen kolumn i mitt poängschema:
-Men du har ju tippat som jag! utbrast han.
Eeh, ja. Jag har ju bra smak.

Mitt tips är som följande:
1. Estland
2. Irland
3. (Delad) Tyskland/Azerbadjan (stavning??)
5. Danmark
6. Sverige
7. Ryssland
8. Storbritannien

Sen är det inte så mitt schlagerhjärta vill, det säger nämligen följande:
1. Sverige
2. Estland
3. Azerbadjan
4. Ungern
5. Danmark

Johan tror:
1. Estland
2. Azerbadjan
3. Irland
4. Ryssland
5. Danmark
6. Finland
7. Sverige

I hemlighet hoppas han dock på Moldavien, den landsförrädaren.

5-2 slutade matchen mellan Umeå Airport och MSK. Ibbes coachning var fantastisk, blev nästan tårögd av det positionssäkra spelet de visade upp! Matchen lirare blev Johan som imponerade med att göra hela två mål! Jag blev ruggigt imponerad, har adrig sett honom springa så mycket.

Tyvärr filmade jag inte hans vackra mål, istället får ni nöja er med Rehns magiska volleyskott.

Idag klockan 14.30 är Minerva the place to be. Umeå Airport möter MSK United om jag inte minns helt fel. Själv har jag ingen bollkänsla, så inte ens korpfotboll är något för mig, men som cheerleader ställer jag gärna upp!

Har komponerat en liten (men naggande god) ramsa som jag gärna skulle skrika om jag inte var så rackarns förkyld fortfarande:
Heja heja flyget
ni är snabbare än en raket
Rulla bollen in i mål
skål skål!

I torsdags hann jag bli lite flygrädd trots att jag inte skulle flyga. Flygrädd kanske var fel uttryckt, mer nervös kanske. Piloten kom och gick sin lilla runda runt flygplanet och såg mer konfunderad ut än vanligtvis. Jag frågade om det var nåt som var på tok och han visade mig att det rök lite ur huvudstället (ett av de stora däcken mitt under planet). Det var ju ofördelaktigt tyckte jag och nickade instämmande. Nu var det inte så farligt, han flög ändå och lät bara landningsställen va ute lite längre efter de lyft så att de fick kylas av lite extra. Men. Mitt hjärta flaxade lite fortare eftersom jag ingick i brandsstyrkan och var tvungen att tänka efter hur det var med släckning av brand i huvudställ. Låg ställning, duttsläckning, angripa rakt framifrån för att inte bli en blöt pöl på marken om däcket skulle explodera. Därefter applåder från omgivningen för den heroiska insatsen.

Nedan har ni en bild på mig och Sune. Det är Jon som tagit bilden just efter att jag avslutat min hjälteinsats och räddat minst 189 fiktiva liv. His words, not mine. Själv tycker jag att jag ser ut som Lina i Emil i Lönneberga när hon har tandvärk.

Dagens diss går till följande, utan inbördes ordning:

• Otrevliga flygvärdinnor
• Svane Softs näsdukar

Den förstnämnda säger sig självt, otrevliga personer kan dra dit pepparn växer. Den sistnämnda kvalar in på listan då de för konsumenterna bakom ljuset. De är inte softa, då de har rivit sönder min stackars näsa. Ytterkanterna är nämligen mönstrade, och råkar man veckla ut dem och snyta sig på baksidan så river man näsan så det känns som att snyta sig i sandpapper. Tacka vet jag Kleenex tissue-boxar, näsans bästa vän!

Jag höll på att kissa på mig igår när det bara var en plats kvar till finalen i Eurovision och Sverige fortfarande inte blivit uppropade. Hann inte se hela andra semin eftersom jag jobbade, men visst måste det ha varit ett starkare startfält? Var ju skitmånga bra låtar på snabbreprisen. Dock fattar jag inte vad som är så speciellt med Irlands bidrag. De är ju bara jobbiga. Påfrestande och enerverande. Inför finalen så känns Ryssland och Danmark också överskattade. Ryssland var en blek Danny-kopia som inte ens kunde ställa en salto från en upphöjnad. Ska man göra tricks kan man väl åtminstone se till att kunna dem snyggt. Det skar i mitt hjärta att folk typ tyckte att det var häftigt. Danmarks låt lät snubblande likt Andreas Johnsons Sing for me. Sen gillade jag inte sångarens skjorta, alldeles för androgynt för min smak.

Nu ska jag fortsätta pyssla med mitt poängschema inför finalen. Avancerat med olika kategorier för framförande, kläder, låt, nynnfaktor etc.

Den där Jon är en härlig prick. Vi diskuterade Eurovision igår och det gladde mig att faktiskt få diskutera med någon om bidragen och inte om hur dåliga bidragen är generellt. Ja, det är kassa generellt, men sen finns det guldkorn. Jon förstår mig. Sen har vi samma kassa humor också. För våra gemensamma vänner på facebook så vill jag poängtera att han snodde mitt barbeque-skämt! Det var jag som sa det till honom!

Anyway. Somliga straffar Gud direkt. Var inte direkt snabbast på att hoppa in i lastrum igår. Skyller på att jag fortfarande kände mig lite krasslig. Detta uppmärksammade Mojje givetvis och trackade mig för. SAS nattstopp var en 800 och jag tänkte att det var bäst att hoppa in i det främre lastrummet åtminstone, så att inte han skulle kunna retas allt för mycket. Främre lastrummet är det oftast inte lika mycket i, så det kändes rätt slappt. Tills jag tände lyset och såg att det var fullsmockat. Alltså verkligen knökfullt. Volymetriskt fullt tror jag bestämt att det kallas på fackspråk. 1500 krövla kilo av fram och inte en väska av bak.  Vilken tabbe. Dessutom en pall på 146kg placerad mitt i smeten som jag fick klättra upp och över och snöra väskor runt. Antar att den förgrymmade pallen var anledningen till att det var fullsmetat, eftersom det inte går att surra när det är slide. Och sen var det en väska som slog mig också. En tung rackare rakt på undersidan av min arm så att jag svor mig svart om tungan. Har ganska lätt att få blåmärken, men tror ni inte att den fulingen inte ens gjorde ett litet märke, trots att det fortfarande ömmar när man tar där. Ödets ironi.

Har suttit ute på gården i värmen och gottat mig i segersötma. Spelade tvåmanswhist mot surpuppan och kände mig som en av de gamla gubbarna i parken i Genova. Som ni kanske förstår så regerade jag. Efter två raka förluster förklarade världens sämsta förlorare att han minsann aldrig tänkte spela "det här skitspelet" nåt mer. Tre minuter senare ledde jag åter igen med 6-0. Enligt experten själv vann jag ju såklart inte för att jag var en skicklig spelare utan för att jag hade tur med korten. "Bra spelare måste ha lite flyt ibland" kontrade jag och flinade, vilket tycktes vara som att hälla bensin på elden. Segern är ljuv!

Pust och suck och stånk och stön. Äntligen färdig med andra kapitlet i matteboken och imorgon nalkas det prov. Peppnynnar lite studentsång i form av "Fy fan vad jag är bra" och känner mig ruggigt nöjd. Att jag slipper panikplugga kvällen innan firar jag med att jobba. Och innan dess med att plantera om lite tomatplantor. Hakuna matata!

Här kommer några bilder från personalfesten i lördags, snodda av Elin. Eftersom lill-Degerlund inte är 18 bast förrän om fyra dagar fick jag solidariskt ta en för laget och dricka upp hennes ranson också. A girl's gotta do what a girl's gotta do. 

Titta vad jag hittade (läs baxade av Nadia)! Mina fina och duktiga gympatjejer när de tävlade i söndags! 1:a i fristående, 2:a i hopp och 4:a i tumbling. (Alla grenar finns i klippet). Har lite svårt att se vem som är vem så ni som var där får gärna kommentera och säga vilka som körde vilka varv! För den uppmärksamme så är svaret ja, det är en Eurovision-låt de kör sitt fristående till, Hanna som gjort det är ett geni!
  

Det luktar sommar ute. Inte nog med att det är någon som grillar, luften är sådär ljummen och välkomnande för min Nezerilade näsa. Lite fågelkvitter på det och livet känns inte så dumt ändå. Längtar till husvagnen i Norrmjöle och att cykla ut till Paprika för ett uppfriskande kvällsdopp!

Älskade Paprika!

Knappt fem timmar kvar till Eurovision. För er som inte vet det så är schlagermusik min hemliga passion. Måste dock medge att lillhjärtat mitt dunkar något mer för Melodifestivalen än Eurovision, men jag sitter ändå bänkad framför tv:n ikväll.
Det skär lite i mig att jag jobbar på torsdag då Sverige tävlar, men jag är övertygad om att Eric Saade kommer dansa vidare utan problem. Fast å andra sidan var jag lika övertygad om att Charlotte Perelli skulle komma tvåa -08 och då slutade hon på 18:e plats. Notera att hon slutade på 18:e plats. När hon vann 1999 så vann vi. Anledningen till att jag inte trodde att hon skulle vinna stavades Dima Bilan. Vilken läckerbit. Tack och lov är Eric Saade årets Dima Bilan/Alexander Rybak. Vore skandal om han inte kom topp tre, lika stor skandal som det var att inte Sahlene vann 2002 med Runaway. Den perfekta schlagerlåten; lite sådär dansbands-aktigt dansvänlig och med en snygg artist som kan sjunga live. Det gör mig fortfarande upprörd.

-07 gick jag all in och designade en egen Eurovision-kollektion, dock hjälpte det inte så mycket. Sabla svågerpolitik.

Det är så synd om mig. Fick sjukskriva mig för andra gången under hela mitt yrkesverksamma liv idag. För en dum och fånig förkylning. Vekt. Kurerar mig med lite bryta, toppad med Johans mammas hemgjorda blåbärssylt, och hoppas på att det ska göra underverk. Next up: paracetamol.

18 grader i skuggan utomhus idag och jag kan inte va ute. Vad sjutton... nej, vad tusingen hände med min karma? Är nog ett tecken på att jag ska sitta inne och tokplugga idag. Inte ens bloggpausa (sad face). Tills vidare bjuder jag därför på lite bilder på den mänskliga tsunamin och hans stackars lilla offer.

Ikväll har jag bara längtat efter min karl hela kvällen. Gud vad töntigt, men ja, så är fallet. Åtta dagar av konstant umgänge och ändå är jag inte less. Personalfesten med serveringen var galet kul, lekte 1, 2, 3, ost! och promotade sommarens beachfester på rampen. Lite trist att sticka tidigare, men föll för frestelsen och for på Allstar och mötte upp min raring. Ni fattar inte hur bäst han är. Finaste killen på Tellus!

Nu är skoldagen snart slut. Har rast i tjugo minuter och ska utnyttja den med att ta mig hem innan sista lektionen börjar 14.30. Sen ska jag göra mig piffig inför kvällens galej med the SSP-crew hemma hos Jorda. Kommer bli fabulous!

Sitter på balkongen hemma på Böleäng och försöker knö in nya kunskaper i mitt huvud, men det är fullt. Kan det bli fullt med kunnande, så att man måste radera erfarenheter för att få in nya? I så fall vill jag ta bort att jag kan vika pekfingret bakåt mer än 90 grader och att jag kan sitta med benen raklånga på marken och böja foten framåt så att jag tar i marken med tårna. Kan även offra att jag är oslagbar i att trycka in flest marsmallows i käften.

Igår tvättade vi exakt hela dagen. Idag måste jag plugga exakt hela dagen. Hade med mig matteboken utomlands och hade tänkt ha tid att räkna lite under en lugn stund i solstolen. Men det blev inte så många lugna stunder. Bilder på dessa har ni här nedanför.

Vi lever. Knappt. Höll på att förfrysa när vi steg av planet igår. Har haft kanonväder hela veckan, sol varenda dag och mellan 23 och 25 grader. Typ perfekt för mig som inte riktigt tål värme. Bildbomd kommer senare idag, nu ska vi tvätta alla kläder vi hade med oss, plus det vi shoppade för totalt 1100 lira där. Trots all prutning är man ju typ grundlurad.