Blev så glad när jag lyckades zappa fram Tummen mitt i handen/En skruv lös, kanske världens bästa sitcom! Det känns helt vansinnigt att den är 20 år (TJUGO ÅR!) gammal.

Alltså mitten på 90-talet känns ju som om det vore igår. Det är en era som väcker så stora diskussioner i det här hushållet. Oftast för att jag och Johan har så olika uppfattning om vad som var inne. Eller när jag droppar helt felaktiga påståenden som jag är blint övertygad om stämmer, som han med sin visdom synar. Exempel på två heta topics:
• Lauryn Hill. Jag minns henne från En värsting till syster 2 från 1993 och hävdade att hon var ett one hit wonder med Killing me softly. Tydligen var hon och The Fugees (och jag citerar) "hur stora som helst".
• Fångarna på fortet. Jag har alltid tyckt att det är fantastiskt hur de tävlande lyckas rycka lös ledtrådarna precis sekunden innan de brinner upp. Tills jag möttes av ett gapskratt och "men gumman, tror du verkligen att det är 30 sekunder kvar nu?". Fejka i ett tv-program för att öka spänningen? Kan väl aldrig vara möjligt.

Idag har jag varit och skaffat kort på IKSU Spa. Skaffat och skaffat... fick betala den nätta summan 6200SEK för ett års medlemskap. Nu undrar ni som aldrig hört talas om IKSU vad det är för galen sekt jag gått med i, men var inte oroliga! Det är bara en träningsanläggning. Så nu har jag 6200 anledningar till att släpa mitt lata arsle upp ur soffan. Imorgon...

Det fullkomligt skar i hela mig när jag såg reprisen på Let's Dance idag. Inte bara på grund av Anders Bagges taffatt stapplande, utan av husbandets totala massaker av Mando Diaos Gloria. En av mina absoluta favorit-låtar, kanske favoriten av alla favoriter. Hela deras album Give me fire är ju helt amazing. Det gick på repeat när jag jobbade mycket öppningar i serveringen för två år sedan. Associerar det med vår och härliga vårkänslor. Det och Norah Jones alla album!

Jaja, nog med nostalgi för nu. Dags för en högst subjektiv åsikt istället. Nämligen att Augustifamiljen som spelar i På Spåret är ett mycket bättre husband. Kanske mest för att de kör features med riktiga sångare i varje program istället för att slakta låtarna de spelar.

Jag börjar ana ugglor i mossen. När jag flyttade in hos Johan så fick jag själv försöka fösa ihop hans saker för att rymma mina egna. Mycket av mitt hamnade i källaren eftersom det inte passerade stilpolisen, men något jag lyckades övertala honom om var mina vinglas. Efter många och långa diskussioner ska tillägas. Vi mätte till och med vilka glas som rymde mest för att kunna komma överens om vilka som skulle få plats i köksskåpet.
Efter ett tag började det hända olyckor. Det skylldes oftast på diskmaskinen, vilket jag svalde med hull och hår. Han såg så uppriktigt ledsen ut att jag inte kunde tvivla på hans motiv. Tills igår. När det femte av mina glaset gick sönder. Han är dessutom en slug motspelare. För att slippa ta hela skulden kittlade han Liam, som råkade sparka glaset i golvet. Nu återstår alltså bara två av mina glas och det börjar vara dags att städa fram Johans vinglas ur källaren. Frågan är om jag ska låta dessa incidenter passera eller om jag ska utarbeta någon slags subtil hämnd. To be continued...

R.I.P. vackra vinglas

Hörde en reklam på radion idag som förgyllde hela min dag. Den var nog inte menad att vara direkt rolig, men jag är ju som bekant en rätt skadeglad person, som hellre skrattar åt än med människor. Kommer inte ihåg ordagrant vad som sas, men det var hur tjejen i reklamen betonade helgalet som fick mig full i skratt:
-Inte bara bra bilar, utan en fest för hela familjen.

Hennes betoning fick det att låta som att hon skulle säga:
-Inte bara bra bilar, utan även dåliga.
Ordpolis som jag är ska man ju såklart betona "bilar" och inte "bra", om man syftar på att man inte bara har bilar utan även annan underhållning.

Liam gör egen saft av bubbelvatten och en blodapelsin. Lite roar små. Fascinerande att det kan vara så spännande med en apelsin liksom. Ska jag säga i och för sig, jag som fortfarande inte har fått svaret på min mandaringåta.

Gåtan, nästan-svaret, svaret-som-väckte-fler-frågor, experimentet.

Började se Sveriges Mästerkock, tills det blev paus och reklam för Glee på nya tv11. Slog snabbt över och upptäckte att Britney var med i kvällens avsnitt! Galet bra serie. Som jag varit inne på tidigare, serier som börjar på G kan helt enkelt inte vara dåliga. Vad sägs om Gilmore Girls, Gossip Girl, Grey's Anatomy? Precis, no further questions, Your Honor.

Fick just storstryk av en femåring i Kalaha. Tragiskt, men sant. Skyller på att han har Johans gener. Går inte att vinna mot Nyströmska gener. Eller, lät även honom vinna menar jag ju. Host.

Han är för övrigt riktigt klipsk den grabben. Han är en baddare på engelska.
Jag: -Liam, vad betyder "car"?
Liam: -Köra en bil!
-Ja, det är "drive a car".
-Drive a car.
-Vad betyder "drive a blue car"?
-Köra en blå bil!
-Good! What color is dad's car?
Johan: -"Dad" betyder pappa.
Jag: -"Color" betyder färg. What color is dad's car?
-Silver!
-Bra! Silver heter samma på engelska. What color is mom's car? "Mom" betyder mamma.
-Blue!
-Good! What color is your shirt?
Pekar på hans grå och blå tröja.
-Blue.
-Bra, och grå heter grey. What color is dad's pants?
Pekar på Johans grå byxor.
-Grey!

Visst blir man stolt? Han är ju typ ett geni! Notera att jag blivit precis som något jag tidigare spytt galla över. Föräldrar som tror att deras ungar är nästa Einstein eller Ingemar Stenmark eller nån annan framgångsrik person i valfri genre. Men tydligen blir man sån. Undrar just hur jag kommer bli om tio år när jag får egna kids, typ superdupermegastolt över spottstyver. Inte för att jag förstår hur det någonsin skulle kunna vara möjligt att bli mer stolt och exalterad än jag blir över Liams excellenta engelska. Brilliant. Marvelous. Magnificent.

Annan tvåspråkig sötnos

Befinner mig just nu någonstans i de stinkande SAIK-trakterna. Började morgonen med en kopp kaffe framför  Nyhetsmorgon där Martin Timell var gäst. Förstår att han är väldigt kunnig och tacksam att ha i tv-soffan eftersom han är någon alla känner igen och förhoppningsvis lyssnar på när det gäller bygg-frågor, men kände ändå ett uns av besvikelse över att de inte hyrt in Bygglovs-Matte eller Äntligen Hemma-Björn istället. De två läckerbitarna har båda två varit dagens span då jag och Jorda jobbade ihop. Att utse dagens span var ett obligatoriskt moment under en arbetsdag i serveringen!

Usch och fy. När det stod 19-11 till Danmark bytte vi kanal till slalomen (som vi helt missat i tablån, hade ju lätt varit prioriterad annars). Kul att det går så bra för de svenska killarna nu! Var så djuriskt spännande när Hargin och Myhrer skulle åka sina andra åk att jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv.

Nu är det godnatt som gäller, och imorgon blir det Skellefteå!

Dagen spenderades i Övik. Åt en gudomlig dagens på Fjällräven Centers restaurang Victory med Modos träning som lunchunderhållning. Blev ruggigt sugen på att fara och se Modo-Timrå den 3 februari, får se om jag lyckas lura med mig någon.

På tal om sportevenemang så laddar jag upp inför Sverige-Danmark ikväll. Väntar på min sidekick som ska anlända i tid till matchstart. Undrar just vad jag ska knåpa ihop för snacks till det...

Senaste tillskotten i familjen heter Bella och Axel. Bella är en helröd hane, och Axel en röd hona med svart stjärtfena.

Mr Bella

Igår kväll när jag inte kunde sova låg jag och grubblade såna där djupa tankar. Johan drog en hastig snark just när jag var som mest oberedd, så hela jag ryckte till. Då kom jag att tänka på en sak. Vad är rädsla egentligen? Allså när man blir skrämd så liksom hugger det till i magen, åtminstone på mig, med vad är det? Typ en försvarsmekanism som gör att man spänner magen? Är rädsla bara vaksamhet?

Kunde såklart inte släppa det här, så gjorde en snabb googling och fann att rädsla är en känsla man känner i situationer när man möter en överlägsen fiende. Den aktiveras av det sympatiska nervsystemet, eller det icke-viljestyrda nervsystemet. Då görs även en rad fysiologiska aktiveringar, så som till exempel att blodflödet från matspjälkningen omfördelas, hjärtats slagfrekvens höjs och blodtrycket höjs. Kan man kalla det en överlevnadsinstinkt? Så tolkar jag det i varje fall. Men hur kommer det sig då att vissa människor är med skvättiga och lättskrämda än andra? Har de en större överlevnadsinstinkt? Eller känner de sig bara generellt mer underlägsna? Ack ack ack, bara massa frågor.

Chandi är ett läskigt lejon!

Lunchbreak. Gillar dagens värmebölja på ett par plusgrader, men ogillar att det är så halkigt att man känner sig som Bambi när man försöker ta sig fram i högklackat. Den exklusiva lunchen bestod av sill från i lördags och en kopp kaffe.

Middag har jag tiggt in hos mina kära päron, så att Milla och Liam får träffa trollet Bertil i samma veva. Efter det ska vi fara och köpa fiskar. Kände mig som en hemsk människa imorse när Liam frågade vad man gör med fiskarna när de dör. Min filosofi är att ärlighet varar längst så började på det spåret:
-Om en fisk dör så plockar man upp den ur akvariet och spolar ner den i toan.
-Men... försvinner den då?
-Ja, alltså... den far ju iväg tillsammans med annat som man spolar ner i toaletten, typ toapapper och...
Såg på hans min att han tyckte det inte lät riktigt värdigt och det skar till lite i mitt hjärta.
-Lever den då?
-Nej, inte när man spolar ner den... Men om det är sommar när den dör kanske vi kan gräva ner den i rabatten istället, ge den en riktig begravning.

Så nu har jag lovat att om fisken dör så ska den få en riktig begravning. Följdfrågan blev såklart när fisken skulle dö, och den var knivigare att svara på. Vet ju hur bra det gått för mig att hålla fiskar vid liv tidigare...

Jag skulle kunna göra vad som helst för marängsviss just nu. Känner ett grovt craving. Eller en jordgubbssmoothie: jordgubbar, vaniljyoghurt, äppeljuice, mixat till en slät ljuvlig gegga.

Tjejfilmer a la The Wedding Date som jag fastnade framför tidigare ikväll brukar ha den effekten. Man vill liksom ha nåt sött att smaska på till. Anyway så gillar jag chick flicks, förutom när de dumförklarar publiken. Till exempel i den här, i en scen när killen är sur på tjejen och bestämmer sig för att åka hem till USA från England där de båda befinner sig. Han pratar i telefon och säger något i stil med "Is that your earliest flight?". Samtidigt spelas Michael Bubles låt Home med lyricsen "Another aeroplane, another sunny place, I'm lucky, I know, but I wanna go home". But why?? Jag fattar att han försöker boka ett flyg och att han vill hem, varför göra det övertydligt? Det är ju bara skrattretande och störande. Utmana mig med en diskret långsökt koppling istället!

I övrigt var filmen nästan godkänd, en svag trea av fem i betyg. Min skala skiljer sig tydligen även från andras, jag och Johan var inte riktigt överens om vad en tvåa symboliserade. Jag tycker dålig, han tycker godkänd. Vet att jag haft samma diskussion förut med en annan person som anser sig vara Nils Petter Sundgren (ja Jocke, känn dig träffad). För mig gäller i varje fall:

1 - Superkass, den stinker verkligen, frammanar känslan "snälla såga långsamt av mig fingret än tvinga mig att se klart filmen". Ex The Blair Witch Project, The Sin Eater
2 - Dålig, ej godkänd, men ändå så att man kan tvinga sig att se klart den om någon man tycker om valt den. Hade den gått på tv och man varit själv i soffan hade man bytt kanal. Inget man ser två gånger. Ex Apornas Planet
3 - Godkänd, rentav bra. En film man kan se om, ifall den går på tv och det var så pass länge sen man såg den att man glömt slutet/slutet är så pass bra att man kommer ihåg det och ändå vill se den igen. Ex Freaky Friday
4 - Den är mer än godkänd, men inte fulländad. Man kan se den flera gånger och eventuellt citera delar ur den. Ex The Others, A Beautiful Mind
5 - Perfektion. Man bölar ögonen ur sig. Antingen av glädje eller sorg. En film som berör mer än man riktigt vill. Ex American History X, The Butterfly Effect

The Wedding Date

Min kille är så himla rolig. Verkligen. Jag hade ett ruggigt självförtroende igår efter mina vinster i Femhundra i förrgår. Såklart var jag ju tvungen att låta stackarn vinna (som jag alltid gör annars) igen, för husfridens skull, han hade varit så moloken efter sin dubbelförlust. Vi spelade en omgång Femhundra och sedan en omgång Chicago. Som jag gav honom segern i, eftersom vi inte kunde komma överens om reglerna. Då blev han såklart sitt gamla vanliga stöddiga jag:
-Men älskling, jag vet ett spel du kan vinna i.
-Vilket? undrade jag.
-Patiens.

Men nu två viktiga frågor: är köpstoppet vid 42 eller 45 i Chicago? Och om man kör med köpstopp, räknas då eventuella par etc för varje teoretiskt byte efter köpstoppet? Alltså om alla passerat köpstopp och man får par i dealen, får man då 1px3 (för varje byte man skulle gjort) eller endast 1p eftersom man kör spel på en gång?

Inte för att skryta, men igår var jag den perfekta hemmafrun. Hade städat, var precis klar med middagen och hade dessutom gjort mig själv lite extra snygg när min man kom hem från jobbet. För att utveckla det hela så hade jag dammsugit och dammtorkat, vilket jag undviker in i det längsta i vanliga fall. Jag hade lyckats extra bra med min carbonara och toppade det med en ruggigt smarrig sallad och julmust. Och timingen var perfekt. Det var färdigt precis i tid till det sändningen från handbolls-VM började, och självklart serverades middagen vid soffbordet.
Vet inte riktigt hur jag ska kunna toppa det idag. Det spelar inte så stor roll, för jag tror att jag kanske inte ens är hemma när han kommer hem. Jag och Milla ska nämligen på gympa, det ska bli så roligt!

Tokgammalt fristående, med anor från Anns tid som tränare

Det är nåt fel på mig. Ett allvarligt fel. (Konstpaus). Det hela började i somras. Och allt är Johans fel...

Jag har börjat tycka om sill. Till och med börjat längta efter och vara sugen på sill. Det är nästan så att jag blir rädd för mig själv. Och hör här: idag har jag gjort egen sill. Den ligger i kylen och gottar till sig nu. Johans recept, vilken man han är.

Idag är det årets hittills finaste dag. -3° och strålande sol, men ingen har tid att fara och åka slalom med mig! Det är nog ett tecken på att jag ska ta tag i städningen här hemma. Något som dock kommer få ligga kvar på köksbordet är poängställningen från mina två kortspelsvinster igår! Sweet victory!

Midsommarpicknick med sill och potatis. Notera plastglasen med rosévin och jordgubbar. Ljuva sommar!

Igår träffade jag en skön kille. Kom in på hans företag och ville visa mina produkter.
-Nej, seru. Min tid är för dyrbar, dig har jag inte tid att lyssna på.
-Okej, tack ändå, du får ha en fortsatt bra dag.
När jag nästan nått fram till ytterdörren hör jag killen ropa till sin kollega:
-Mats! Ska vi fika?

Här nedan kommer utlovad bild på gårdagens middag/kvällsfika. Varma mackor med chorizosalami, tomat, lök, oliver och ost såklart!

Somnade som en klubbad säl när jag kom hem från jobbet. Gud så skönt det var. Till middag blir det varma mackor om någon undrar. Update på det senare.

Fasen vad kallt det var ute idag förresten. Är ju van att jobba utomhus, men då hade man ju varma kläder på sig. Har fått kalastorra händer av att skippa vantarna. Intresseklubben viftar med sina vita intresseflaggor, jag vet. Men rackarns vad vackert det är ute i kylan!

Fick just en brinnande lust att cykla. Ni vet känslan när man får plocka fram cykeln. Då barmarken börjar krypa fram och solen värmer så att man kan sitta i en lä-hörna med en kopp kaffe och bara njuta i t-shirt.
Kommer ihåg när man var liten och gick till skolan, och helt plötsligt kunde cykla dit istället. Det var typ en stor dag när man fick hoppa upp på cykeln igen. Hela känslan av att gå i låg- och mellanstadiet. Man fattade inte hur bra man hade det då.

Såg Elsas bok ut såhär på vår tid också?

Alltså vad hände med Sverige i Handbolls-VM igår? Läste i Aftonbladet att de gjort lite ändringar i truppen inför matchen mot Polen. Lukas Karlsson petas och ersätts av Fredrik Larsson. Larsson vars sambo väntar barn och beräknas föda imorgon. Han och tjejen verkar vara överens om att det är okej att han tar chansen och eventuellt missar förlossningen, men personligen vet jag inte om jag skulle gjort samma prioritering.

Ikväll var det tyvärr ingen handboll på tv, så det blev Sveriges Mästerkock istället. Höll på att skämmas ihjäl när de visade uttagningen i Umeå och Sivan Divan sjöng en trudelutt. Ja, hon kallade sig själv Sivan Divan i tredje person. Och nej, hon kunde inte sjunga. Alls.

Var hem och åt lunch med min karl. Han lagade korv och makaroner till mig, vilken pärla han är. Nu blir det en sväng till Sävar för lite mera jobb.

Nu drar jag och min snygga första hjälpen-brosch ut på äventyr! Blev så glad nu på morgonen när Gustav kommenterat min comeback till Norwegian-piloten, för han är en av få som fattar hur briljant den faktiskt var!

Idag var första riktiga arbetsdagen på nya jobbet. Teamade med min säljledare och har redan några inbokade möten imorgon, nästa vecka och nästa månad! Längtar till på onsdag då jag ska pröva mina vingar på riktigt.

Kom hem och slängde ihop en tacopaj på resterna sen i helgen. Johan upprepade "slängde ihop?" när jag berättade i telefon vad som väntade honom hemma på spisen. Men ja, jag bara slängde ihop en paj. Lite snabbt och enkelt sådär. Jag blev själv nästan lite imponerad av mitt nya husliga jag.

Nu är det snart handboll på tv. Heja Sverige!

Alltså. Jag hatar snö. Fy fariken för snö. Jag körde fast så mycket tidigare ikväll, att ni fattar inte hur mycket jag körde fast. 40 minuter fick jag kämpa innan jag tog mig lös. Eller jag kämpade väl ungefär i tio minuter, sen kom en snäll kille och hjälpte mig. Men fy vad jag avskyr snö.
Jag som aldrig kört fast med bil tidigare, jag hade ju ingen aning om hur tusan jag skulle lyckas ta mig lös. Bilen grävde sig bara djupare och djupare. Det kanske var bilens och inte snöns fel. Jag gillar ju snö egentligen, så känns inte bra att skylla på den. Bilen däremot gillar jag inte. Den är bara krånglig. Den har en lampa som inte slocknar ibland, så att man måste stå och öppna och stänga dörren massa gånger tills den slocknar. Aspinsamt om man är på en parkering där det finns folk, de tror ju typ att man har tvångstankar.
Hur som helst så tog jag mig lös och hem till en varm famn. En famn som kallade mig klantarsle med världens sämsta (enligt han bästa) timing. Dessutom har jag skavsår på insidan av hålfoten, en blåsa stor som en enkrona, så det är extra synd om mig.

Det är så roligt att åka slalom! Var som sagt till Kassjö och åkte idag, har aldrig varit där förr. Hade ju varit önskvärt med lite solksken, men det var ganska härligt väder i övrigt. Var inte världens största backe direkt, men lagom för Milla och Liam. Var första gången de åkte, så för att vara nybörjare var de riktigt duktiga. Dock lite fega och med dåligt tålamod, men det går förhoppningsvis lite bättre nästa gång.
Är ganska frustrerande när man vet att de kan och sen fegar de ur och lägger sig. Liam förstår inte hur han ska göra för att ploga heller, så det blev en del vurpor och tårar. Jag provade flera olika sätt att förklara och visa, men poletten föll liksom inte ner. Problemet är ju att då han inte kan ploga, så kan han inte heller svänga och då går det inte att bromsa, vilket gör att han blir rädd då det börjar gå lite fort. Jaja, jag fick ett sista åk på egen hand medan de tog sig tillbaka till bilen och då kände jag friheten. Ovant att åka utan stavar, men ack så roligt!

Längtar till det blir lite närmare våren, då solen tittar fram! Saknar min solstråle på bilden.

Filmen igår var jättebra. Okej, jätte var kanske en överdrift. Men den var helt okej. Höll på att börja lipa flera gånger, rackarns kortslutning i tårkanalen.

Nu blir det lax och potatis till lunch, så vi har mat i magen när vi ska iväg till Kassjö och åka slalom i eftermiddag!

Sticker ner på stan för en biodejt nu. Änglagård blir det. Är en riktig sucker för svenska filmer a la Colin Nutley så är övertygad om att den kommer passa mig! Johan är fortfarande nykär så han har inte så mycket att säga till om när det handlar om val av film. Nej, det var inte rikigt sant. Han har mig virat runt sitt lillfinger i vanliga fall, men just idag hade jag fribiljetter så då lyckades jag få äran att bestämma för en gångs skull!

Är så ruggigt sugen på sushi. Dolar på med lunchen nu, som dock blir mer budget. Köttbullar och makaroner.

Middag på Arlanda i förrgår, smarrigt!

Igår blev det kvällshäng hemma hos Nina med henne och Sussi. Det bjöds på hemgjord vinbärssaft och popcorn. Jag vräkte i mig så mycket att jag kände mig som en fattighjon. Har druckit av den förr, men blir lika imponerad av saften varje gång. Vi såg Let's Dance och pratade lite strunt. Trots att hon kanske inte är den bästa i startfältet så håller jag ändå på Jessica Andersson. Nedan kommer en lång utläggning om varför. Annars kan ni sluta läsa här om ni inte ids. Poängen är att jag diggar henne.

Jag är ju som bekant rätt blödig. Johan brukar skratta gott och krama mig när jag bölar till diverse tv-program. Det är allt ifrån Lyxfällan, Idol och Bygglov till Spårlöst som får mina tårkanaler att skrika error. Jag skojar inte när jag säger att jag måste vara felkonstruerad. Problemet är att jag relaterar känslomässigt till det jag ser och applicerar det på egna erfarenheter, vilket gör att det är nån nerv till ögat som kommer i kläm. Oftast grinar jag glädjetårar, som när jag sent om sider såg förra veckans Let's dance i torsdags. Alltså Jessica Andersson. Vilken kvinna. Hon är så vacker. Och ingen kan förmedla en känsla som Jessica. Hon har en utstrålning som skulle kunna värmeförsörja hela Norrland september till maj. Och att hon sen sjunger låtar som är lite schlager och dansband gör ju att mitt hjärta bultar lite snabbare. Plus hon har så fantastisk vackert kurvig kropp, vilken kvinna!

Gud vad jag är duktig! Gick upp 07.30 för att tvätta. Mission half completed och nu sitter jag och funderar på vad jag ska göra resten av dagen. Kanske en promenad i det vackra vädret. Eller ringa frissan och kolla om hon har någon ledig tid. Eventuellt ta mig i kragen och fara på Sängjätten och köpa de där sängöverdragen som ska göra omstylingen av barnrummet komplett. Varför inte alltihopa?

Sovande sötnosar i sängen utan överdrag

Mys i soffan med ekonominyheterna på tv i bakgrunden. Sitter med lite planeringsjobb som jag skulle gjort imorgon, men gör det nu så att jag kan va helt ledig imorgon!

Äntligen hemma efter en lång dag som bestått av genomgång av produkter, lunch på Björnögården, mer produkter, stress till bussen, väntan på flyg, besvikelse i tax freen,samt en puss av min älskade på offentlig plats.

Lunchen bestod av fisklasagne. Kändes oförskämt att dra upp mobilen och plåta käket inför mina kollegor, så smygfotade omgivningen istället. Ohyggligt mysigt ställe med ett kul koncept och jättetrevlig personal!

Höll sen på att missa bussen, men sprang så fort jag kunde i mina högklackade skor och med tre väskor. Lustigt att man stressar som en dåre för att sen få sitta och vänta på att komma fram. Lyckades i varje fall få två kvinnor på bussen att vika sig dubbla av skratt åt mina skämt med chauffören. Är så härligt att skämta med någon som hakar på skämten och inte bara kollar på en som om man vore från Norrland.

På flyget lämnade jag en liten lapp till Johan. Vet att det är kärran jag åkte med som kommer tillbaka som nattstopp ikväll, så hoppas att den finns kvar där jag lämnade den! Hoppas nämligen att någon av mina andra ex-kollegor ska hitta den så att de kan retas lite med honom. Allt som hämnd för att han tog åt sig äran för muffinsarna jag bakat och som han sen fick ta med sig på jobbet. Och för att jag tycker så otroligt mycket om honom att jag ville lämna ett litet kärleksbrev såklart!

Vi jobbade ju nämligen tillsammans om jag inte nämnt det. Och han jobbade ikväll, men tji fick den som förväntat sig att han skulle stå och lurpassa bakom flygplanstrappan när jag klev av. Fick dra fötterna efter mig rejält för att spana vart han höll hus och lyckas göra en obehörig visit på plattan för att stjäla en kyss. Men det var det värt.

Mitt visitkort!

Notera Bambi på väggen

Ms Seat 17F ♥ Blondie

Duschen nu och sen krypa i säng så att jag är pigg och fräsch imorgon bitti. Min chef ska möta upp mig på hotellet och äta frukost med mig innan vi drar igång andra dagen med produktkännedom. De andra som går utbildningen bor på pendlingsavstånd så det är bara jag som övernattar här på Elite. Samtidigt känns det rätt skönt att inte vara på hemmaplan, för då är det lättare att fokusera på det man ska göra. Innan John Blund blir det nämligen en stund med Den Lilla Pärmen.

Varför ska det alltid va så satans kallt på hotellrum?! Hade samma issue när jag var på BRS i november, man fryser fasen arslet av sig!

Kom just tillbaka från middagen på Bishops. Kan inte påstå att det är särskilt roande att käka på restaurang själv, men maten vägde upp ensamheten lite. Grillad ryggbiff med hemgjort vitlökssmör, liten sallad och Idaho-potatis. Till det en iskall pepsi med en citronskiva. 5 gafflar av 5 möjliga.

Kunde inte sova i natt. Vaknade flera gånger för att jag var så nervös för att försova mig. När jag väl klev upp vaknade Liam också. Schasade i säng honom, men han gick ändå upp flera gånger. Till slut fattade jag att han bara ville säga hej då, sötungen.

Väl på planet blev jag så himla glad. Först för att företaget bokat en plats precis vid over wing-exit och sen för att Malle blinkade med lysena och vinkade till mig från korgen på avisningsbilen. Malle är en riktig pärla, honom kommer jag att sakna.

Nu sitter jag på mitt hotellrum och väntar på att klockan ska bli krubb-dags. Har fått en hemläxa som jag ska sätta mig in i ikväll när jag inte har något bättre för mig. Eller om sanningen ska fram så längtar jag till dess jag ska börja med den för jag är så galet taggad efter första dagens utbildning. Man vill ju bara ut till kunder och börja prestera på en gång! Har fått enorma lovord och komplimanger av mer eller mindre alla på företaget jag pratat med idag. Så jag sitter här i min lilla bubbla och känner mig ruggigt grym just nu!

Oh my God! It's a sign! Bussen från Arlanda går 08.37! Vet inte om jag berättat det, men det är något speciellt med dessa nummer. Hade 837 som inlogg när jag jobbade i restaurangen och en dag när jag stod och stämplade in tändes en lampa ovanför mitt huvud och jag insåg att det var samma tre siffror som mitt telefonnummer slutar på. Lite småhäftigt sådär, till det att jag en dag långt senare när jag cyklade hem från jobbet kom på att jag även är född 08.37 på morgonen! Sammanträffande? I think not.

Är sjukt förväntansfull inför imorgon. 07.00 går planet ner mot Arlanda, sen blir det buss vidare till Västerås. Är lite nervös för jag vet inte exakt vilken buss och varifrån den går och jag har inte supermycket tid på mig från det att planet landar till dess bussen går. Surfade runt på Swedavias hemsida och tror att jag vet på ett ungefär, men jag är ju lite hispig när jag inte känner att jag har 100% kontroll.

Nu blir det en snabb dusch och lite lätt packning så allt är klart imorgon bitti. Ska bli spännande att se om jag lyckas sålla bort onödiga vätskor så att jag tar mig genom säkerhetskontrollen med endast handbagage. Sen ska jag se om jag kan lura Johan att spela spel med mig. I söndags spelade vi vändtia och efter att ha förlorat två gånger i rad fick jag verkligen tigga för att få igenom en bäst av fem. Tredje omgången lyckades jag till och med fuska och titta på vad han hade för kort under medan han var på toa, och ändå lyckades jag inte vinna!

Flyger Norwegian, hoppas det inte är oturskärran LN-KKQ imorgon! Fun trivia på just denna bild nedanför är att den är tagen på nyårsafton och piloten undrade om det var honom jag tog kort på. Skämtade och sa att:
-Ja, försökte vara diskret men du kom på mig.
Han var lite skämtsamt flörtig och jag avslutade med att säga:
-Ja, jag ringer dig sen.
I fredags när det var min sista dag så hade jag just kopplat upp mina hörlurar med mic till kärran när jag hörde:
-Marken?
-Ja, marken här.
-Hej, du ringde aldrig!
Chockad letade jag efter min snabba comeback långt bak i huvudet.
-Nej, jag fick min nyårskyss på annat håll...
-Jaså du!
-Ja, jo... Han är faktiskt dispatch.

Åh vad härligt det har varit ute idag! Lagom kallt och en härlig eld som värmde. Vår eld var inte riktigt lika pittoresk som den de brevid oss hade. De hade för övrigt perfekt glöd, då la de på lite mer vedträn och sen när det brann som mest så började de grilla. Stadsbor.

Nu ska jag sova så att jag orkar upp imorgon. Såg på väderleksrapporten att det skulle bli bra väder, vilket passar ypperligt eftersom både jag, Johan och kidsen är lediga. Planen är grillning och skrana i Bräntisbacken! Vet att jag har ett par sydländska läsare och för er så betyder skrana åkmadrass. Håller även tummarna för lite slalom, men vet inte ifall de kör liften mitt på dagen, tveksamt. Lite varm choklad på det och it's gonna awesome!

På väg till Biggan

Idag tog jag en ordentlig sovmorgon. Ofantligt skönt. Sen var klockan redan mitt på dagen och jag hann beta av ett till besök på banken och en fika hos mamma och pappa. Ikväll har jag och Milla varit på Östra och kollat på när mina gamla gymnaster hade träning. Det var en liten grupp som hade träning samtidigt, så jag fixade barnvakt hos dem och stod och surrade med de äldre tjejerna ett tag. Hann även med att köra en handvolt själv. Det var inte igår direkt. Anyway, kul att se att Nadia kör tre flickisar i rad själv nu också! Anna flashade sina blåmärken och Jessica lovade oss en plats i hennes grupp på söndagar. Så nu ska Milla drillas till en ny Veronica Wagner!

Erika och Nadia

Var på ICA nyss och måste bara uttrycka min irritation på kösmitare. Ni vet såna som hör kassapersonalens utrop "Kan Emma öppna en till kassa? Emma?" och sedan ställer sig i en liten klump mellan de obemannade kassorna för att lura Emma att öppna en av dem och sedan kunna smita före alla oss andra som rättvist stått i en av de långa köerna och väntat på vår tur. Det är en sak att vara på hugget och kliva ur sin plats i kön för snabbt byta till den kassa Emma öppnar om hon öppnar den brevid, men att systematiskt smita före är inte kosher!

Har lite svårt att släppa saker ibland. Speciellt när det gäller onödigt vetande. Skillnaden mellan fettuccine och tagliatelle är enligt wikipedia ingen alls, det är bara en dialektal skillnad. Fettuccine kallas det i norra Italien och tagliatelle i södra.

Sitter och knåpar ihop en matsedel för nästa vecka. Spontant känns det kanske som något jag borde gjort innan jag var på ICA Maxi och handlade för nästan 900:-. Såhär ser det ut hittills:

Måndag
Lunch: Ost- och skinksallad
Middag: Korvstroganoff

Tisdag
Lunch: Köttbullar och makaroner
Middag: Fiskpanetter, broccoli och potatismos

Fredag
Lunch: Omelett
Middag: Lax med kokt potatis och romsås

Lördag
Lunch: ?
Middag: Nåt med köttfärs

Söndag
Lunch: ?
Middag: ?

Snälla lilla vän, du har ju glömt två dagar, tänker ni kanske nu. Men onsdag och torsdag är jag i Västerås och Johan jobbar mer eller mindre dygnet runt. Och när man jobbar med något så fysisk som din karl så behöver man inte äta eller? Värst vad ni var ifrågasättande idag. Jo, matlådor får han. Korvstroganoff och fläskytterfilé som vi åt igår. Helt gudomlig var den förresten. Och superenkel att göra. Går lika bra med fläskkotletter.

8-10st fläskkotletter
3-5dl grädde (beroende på hur stor form man använder)
2dl creme fraiche
1dl soja
3 pressade vitlöksklyftor
2tsk sambal oelek

Lägg de råa kotletterna i en form. Salta eller krydda dem lite lätt med allroundkrydda, men kom ihåg att sojan är väldigt salt så krydda bara pyttelite. Blanda alla andra ingredienser i en bunke. Häll över kotletterna och tillaga i ugn i 150°C ca 90 minuter. Servera med tagliatelle!

Har tyvärr ingen bra bild på någon av ovanstående rätter. Letade runt bland andra matbilder jag tagit och hittade en med fettuccine. Vad är egentligen skillnaden på fettuccine och tagliatelle?

Fettuccine alle vongole con zucchine

Vad blir det för jobb framöver?
Börjar som säljare för ett företag som heter Plusab, som säljer första hjälpen-produkter och HLR-utbildningar. Har hela Västerbottens län som mitt distrikt så blir en del resande, men riktigt hur mycket vet jag inte än. På onsdag åker jag ner till Västerås på utbildning, så hoppas att allt klarnar då!

Saknar du Italien?
Saknar stan och kompisarna jag hade där, men inte själva jobbet. Ett sommarhus vid kusten där hade ju inte varit helt fel.

Har du kontakt med familjen du var hos?
Nja, skickar snigelpost fram och tillbaka med cirka fyra månaders mellanrum. Tycker det är lite roligt att få och skicka brev som jag vet Chandi kan träna på att läsa och skriva med, men annars har vi inte pratat så mycket mer än lite kallprat i nåt mail.

Är du fortfarande tränare? Hur går det för er isf?
Nej jag är ju inte det. Framförallt räckte inte tiden till när jag jobbade skift, men kände även inte att jag brann lika mycket för det längre. Kändes fel mot gymnasterna att komma dit och sprida omotiverad stämning och kändes ännu mer fel att komma dit och fejka en glöd som inte fanns längre. Var rätt jobbigt att avsluta ett kapitel som varit en del av min identitet så himla länge, men det kändes helt rätt efteråt.
För tjejerna går det bra. Fanny, Jessica, Cornelia och Anna har en egen grupp tillsammans. Vet inte exakt hur det gick på senaste tävlingen, men de har fått ihop nog många till ett helt varv med handvolt frivolt och flickis flickis och nästan ett helt flickis salto. De tävlade i varje fall på svårighetstabell och lyckades få ihop 7,9 på friståendet. De kör en koreografi av Hanna Björk till en instrumental version av Islands bidrag i Eurovision 2005.



Hur är sambolivet?
Det är bra. Någon annan som lagar mat och dammsuger, jag kan inte klaga!

Hur stor lägenhet? Vart?
3:a på Västerhiske/Kronoparken, vad området nu kallas. Vid ICA Kvantum.

När skall ni gifta er?
Ingen aning. Vi såg ett program på TV för inte så länge sen när det var en snubbe som hade vit kostym på sitt bröllop, då frågade jag Johan om han skulle kunna tänka sig att ha det, då svarade han:
-Jag vet inte, det beror på vad som är modernt om 20år.
-Du kanske vill ha en babyblå och en sån skjorta med krås under?
-Eller en gul.

När skall ni "skaffa barn"?
Bra fråga, nästa? Har redan världens två finaste skitungar som ränner här varannan vecka, än så länge räcker det för mig!

Vaknade och kände hemmafruvenen svagt pumpande. Har ignorerat flödet genom alla artärer, men nu gick det inte längre. Sprang ner i tvättstugan för att kolla om det fanns någon ledig tid. Okej, jag sprang inte, men jag gick med bestämda steg. Den mellan 12.00 och 17.00 var upptagen, så skyndade mig att slänga in en tvätt med det nödvändigaste innan dess. Själva tvättningen är inte så fruktansvärt jobbig. Det är allt hängande och sorterande som kommer efter som man bara skulle vilja kunna trolla bort. Fy.

Somnade för övrigt ovanligt sent igår. Hade ett välbehövligt girltalk med Louise, hon är så himla underbar! Hon flyttar snart till Italien och hon gav mig ett förslag som jag tror att jag inte kommer kunna motstå!

Nu ska jag duscha och fixa till mig lite så jag är så där snygg som alla tjejer är när de är nyvakna på film. Senare ikväll kommer svar på några frågor Ann bombade mig med efter mitt förra inlägg. Om det är någon fler som har ett tryckande behov av att få reda på något om lilla mig eller om vad som helst, så passa på att ställ en fråga du också!

Elin, Louise och könsstympad staty

Igår var sista dagen på jobbet. Skönt, men skrämmande. Fast på ett bra sätt. Alltså man behöver utmana sig själv för att utvecklas. Jag tror att det värsta man kan göra är att inte våga flytta på sig av rädsla för att det ska gå dåligt. Själv har jag alltid haft en backup-plan varje gång jag bytt jobb, men man ska nog inte lägga för mycket krut på reservplanen tror jag, för då kan det bli en självuppfyllande profetia att man faller tillbaka på den.

Bara av att gå på jobbintervjuer eller gå in på företag och presentera sig själv så blir fler personer medvetna om en, man marknadsför sig själv. Får man sedan ett jobb så är det ännu mer reklam för varumärket Jag, och fler referenser bidrar till ännu större klättringsmöjligheter i karriärstegen. Dessutom ökar chansen att bli handplockad för ett uppdrag ju fler arbetsplatser och människor man träffat. Tråkigt nog för många så gäller det att ha kontakter och känna rätt personer! 

En annan sak som är viktig är att man ska akta sig för är att begränsa sig när man söker jobb. Vi tjejer är extremt bra på det. Med risk för att generalisera nu, så söker tjejer oftast bara jobb de tror att de kan få, av rädsla för att få ett nej. Om det till exempel står i en annons att det krävs erfarenhet av att ha jobbat med ekonomi så tänker tjejer att "nja, jag har ju ingen ekonomisk utbildning och det är säkert de som jobbat supermycket med samma sak som söker så jag har ändå ingen chans..." medan killar å andra sidan tänker "ja, men jag har ju stått i kassan på Max, och jag sköter ju min egen ekonomi så...". Sanningen är ju den att när man söker ett jobb så har man ingen aning om vilka konkurrenter man har! Kanske är man den med absolut bäst meriter som söker, även fast man inte har exakt det som efterfrågats i annonsen. Det värsta som kan hända är att man får svaret "tack för din ansökan, men vi har gått vidare i vårt urval". Oftast sker detta via mail, så man behöver inte ens stå öga mot öga med personen som nekar en.

En gång fick jag komma på en gruppintervju till ett jobb som marknadskoordinator. Av 100 sökande hade de valt ut 35. På gruppintervjun kände jag mig sjukt värdelös jämfört med de andra som var där. De hade jobbat med samma sak i flera år tidigare och hade värsta idéerna som bara sprutade ut medan jag satt tyst och nickade instämmande. Av 35 skulle tolv väljas ut till en personlig intervju. Och trots att jag tyckte att jag gjort apdåligt ifrån mig blev jag utvald. Chefen som höll i intervjun sa att jag egentligen inte skulle blivit kallad till de 35 första om de gått enbart på meriter, men att något i min ansökan fångat honom, som gjorde att han ville träffa mig personligen. Han sa att bara grejen att jag sökt jobbet trots att jag egentligen inte hade varken utbildning eller erfarenhet var så modigt gjort att det gjorde intryck på honom. Han sa sen även mer eller midre rakt ut att jag inte skulle va aktuell för tjänsten, men att hans baktanke var att kolla upp mig eftersom de skulle rekrytera säljare inom en snar framtid. Just det säljjobbet blev heller inget av, men självförtroendeboosten jag fick av den intervjun lever jag på än idag.

Att va rädd för att man inte klarar av ett jobb bara för att man inte jobbat med det tidigare hämmar bara. Vart man än får jobb så får man en inskolning. Det ligger ju i arbetsgivarens intresse också att man känner sig säker på det man ska jobba med. Någon som jobbat med samma sak behöver inte vara bättre bara för att den personen har erfarenhet av det. Därför framhåller jag alltid när jag går på intervjuer att jag vill lära mig. Att visa intresse för att utvecklas tror jag uppskattas mer än att man redan kan något. Ibland kanske det bästa för arbetsgivaren är att få börja rita på ett vitt papper istället för att behöva sudda delar av en blyertsteckning som redan finns.

Sen viktigast av allt: för att bli bra på arbetsintervjuer måste man gå på arbetsintervjuer. Många. Våga ställa frågor, det visar att man är intresserad. Vara sig själv, svara som man tycker och inte som man tror att tror att arbetsgivaren vill att man ska svara. Kom ihåg att det inte bara är du som ska passa för jobbet, jobbet ska passa för dig också. Om du blir erbjuden en tjänst men inte tycker att det känns riktigt bra i magen, tack nej! Man ska trivas på jobbet, det är ändå där man spenderar en tredjedel av sitt dygn.

Har ägnat hela förmiddagen åt min hemläxa som jag fick av rådgivaren på banken igår. Han hade sånt skönt självförtroende när han presenterade sig:
-Vad kul att du bokat tid hos mig, jag är den här på kontoret som är bäst på kapitalförsäkringar och rådgivning, så du har kommit helt rätt.
Inget jante-daltande där inte!

Nu ska jag ta mig en promenad innan det är dags för jobb. Näst sista dagen idag, så ska bjuda på hembakta bullar. Dock blev de lite brända, för jag satt brevid ugnen och tänkte att jag inte behövde ställa någon timer för att jag skulle se när de var färdiga. Istället loggade jag in på fejjan och hux flux hade tiden runnit iväg så pass att brandlarmet gick när jag öppnade ugnsluckan. Tur att det bor två fire fighters i det här hushållet.

Bulle i ugnen

Alltså. Jag blir genuint upprörd när folk inte vet vilka Take That är. Okej om det hade varit Milla eller Liam som är fem jordsnurr gamla, men folk i min ålder! Som är uppväxta på 90-talet! Deras storhetstid! Nog kan jag förstå dessa personers argument om att Backstreet Boys och 'NSYNC var bättre, men Take That är ju ändå typ Storbritanniens största pojkband sen Beatles (nej, Westlife och 5ive är inte större), de andra är amerikanska band. Hur kan man inte veta vilka Robbie Williams slog igenom med? Eller fine att man inte vet att han var medlem, men att aldrig ens hört talas om bandet? Det måste vara för att det är killar jag diskuterat det här med. Födda 1989 och -90. Men ändå! Louise, du som är lika gammal som dem, snälla säg att du har hört Back for Good och Relight my fire och inte bara deras nya låtar Patience och The Flood?

Nu förstår jag hur min sambo känner när vi diskuterar East 17 och New kids on the block.

Det är ju inte för inte det finns en hel Singstar-skiva med bara Take That-låtar

Somnade tidigt igår, men är ändå kalastrött idag. Hade säkert sovit till elva om inte väckarklockan ringt. Ska på banken (bokad tid - ingen kö!) nu på förmiddagen och innan dess ska jag hinna hämta Johan på jobbet. So long suckers!

När ska jag lära mig att det inte är lönt att mess with the almighty pranker Isra? Tejpade upp hans jacka i taket. Glömde att hålla koll på min egen, då lät han sin hänga kvar och använde min. Meningen var ju att han skulle bli utan, inte jag! Sen tog han ner sin och tog min i förvar. Ett sånt förvar att jag fick sitta och noja över var han gömt den, tills jag kom ut och uppäckte den nerblött och stenfrusen. Damn karma. Nu är han ledig ett par dagar så har gott om tid att få sista ordet. Skratta bäst och skratta sist. Funderar på en grov hopknytning av skor. En sån där man lossar skosnörena på båda skorna och trär en extremt jobbig knut. Alternativt en total skåptöming med skattkarta och ledtrådar. Vad tycker ni? Tips?

Angelinn sitter och löser korsord under en lugn stund på jobbet. Den kroniske över axeln-lösaren Pettersson sneglar på hennes schwedenrätsel och konstaterar:
-"USA-säpo" är nog inte CSI.

Nya CIA eller FBI?

Dagens celebrity spotting gjordes idag strax efter klockan ett. Jesper Blomqvist på väg ombord på Malmö Aviations linje TF0311. Iförd uggs.

Dagens bus får ni läsa mer om ikväll när jag kommit hem och laddat in bildbevisen på datorn. Stay tuned.

Sitter och ser JVM-hockeyn, tror att jag är mer nervös än spelarna på plan. Sussi for just innan tredje perioden så nu har jag ingen att sitta och dela min hispighet med.

Innan hon kom letade jag förtvivlat efter något att bjuda på. Hittade en Paradis-ask och tänkte att det fick duga. Eftersom det inte fanns några goda godisar kvar gluttade jag på det undre lagret, men där var det redan någon som varit och gluttat och snattat! Messade min kära sambo:
-Det är så konstigt, jag tror att vi har möss. Det är någon som tullat ur det undre lagret på paradisasken...
Fick ett svar att jag fick ut med musfällan. Sagt och gjort. Och helt plötsligt hade jag en förklaring till varför brieosten han varit så snål om var försvunnen.

Om det var big drama på jobbet förra veckan när polisen var här, så var det gigantic drama imorse. Hade lagt mig ner för att studera insidan av ögonlocken ett tag när det gick ett varningslarm. Upp och ut och kuta bort till brandbilarna. Ingick inte i brandstyrkan, men insatsledaren ville ha med oss ändå så det var bara att smälla på sig brandstället.

Det var lilla City Airline som hade fått tryckfall i kabin och varit tvungna att dyka från 11000 meter till 3000 meter. Några passagerare fick näsblod och ont i öronen, en kille berättade för vk.se att syrgasmaskerna fälldes ner och att de sedan föll rakt ner. Enligt VK dök de 8000 meter på två och en halv minut, drygt 53 meter per sekund alltså. Snacka om obehagligt.

Nu står planet här på plattan och ser alldeles oskyldigt ut. Kaptenen lär ju inte få flyga tillbaka själv och det ska väl undersökas tekniskt hit och dit. Bara att fippla tillbaka alla syrgasmasker lär ju ta sin lilla tid. Är inte flygrädd, men skulle nog inte vilja sätta mig i just det där planet. (Note to self, kolla registreringsnumret på planet så jag kan undvika det i framtiden). Det är påväg ett nytt plan upp hit till de passagerare som skulle åkt med kärran ner till Göteborg, så more work för oss som stod på marken och inte avundades stackarna som satt i planet.

Nu är det sängdags för länge sen. Börjar 05.00 imorgon bitti så måste bara tvärmåla naglarna innan jag somnar. Hade lagt ner värsta arbetet med en fransk manikyr som pajade totalt idag när jag rengjorde ugnen. Det där med hemmafru-sysslor överlåter jag nog åt någon annan i framtiden. Hörde de elaka styvsystrarna eka i mitt huvud när jag stod på alla fyra med huvudet i ugnen. "ASKUNGEN!". Sen började mössen sjunga "Vi ska sy och vi ska klippa, vi ska göra't ska ni tippa..." och genast blev det roligare att feja. Men jag sörjer mina naglar, tur att de höll över nyårsafton i varje fall.

Favoritlacket från Isadora i färgen 635 Sugar Rose

Såg just Tjenare kungen på kanal5, ruggigt jobbig film. Sådär pinsam så man måste gömma sig bakom en kudde. Han killen som hade huvudrollen var dock så snygg att jag inte kunde sluta se den genom min kökshandduk som jag gömde mig bakom. Satt bokstavligt talat och dregglade, kanske delvis därför jag behövde den där handduken. När filmen var slut och eftertexterna började rulla bytte Johan snabbt kanal.
-NEJ! BYT TILLBAKA!
-Nej men jag ska...
-FORT FORT FORT FORT
-Nej men, ja men, jag ska bara kolla vem som vann Top Model på 3an...
-Byt byt byt byt!! Femman femman femman!
-Vadå då?
Reklamen innan nästa program hade hunnit börja.
-Nej... jag skulle ju kolla vad han killen hette...
-Äsch han måste ju va över 25 nu, han är ju slut i branschen.
Jag surfade in på Imdb.
-Men det är ju Joel Kinnaman!
-Ja jag tyckte han såg bekant ut.

Det är synd att Joel Kinnaman är svensk. Annars hade jag utan tvekan haft honom som mitt frikort. Galet fräsh kille. 70-talister is the shit. Nu inväntar jag Arn - riket vid vägens slut på tv4 för nästa dos Joel.

Var duktig och gick en promenad trots allt. Försökte lura mig själv med undanflykter om det ena med det tredje, men är lite för smart för att gå på sånt. Genomskådade mig själv och knallade iväg bort till IKSU Spa och tillbaka. Är väl inte världens längsta runda, men ville se hur lång tid det tog att gå dit bort ifall jag ska köpa träningskort där. Är bara så sanslöst dyrt.

Är fortfarande proppmätt sen lunchen. Hade tänkt ta en promenad, men hamnade i matkoma i soffan framför True Hollywood Story: Women of Desperate Housewives. Är ruggigt svag för bakom kulisserna-dokumentärer. Är till exempel inte särskilt såld på Sagan om ringen, men har sett extramaterialet till Konungens återkomst flera gånger.

Till lunch åt vi det Johan bjöd mig på på en av våra första dejter. Det är inte bara vägen till mannens hjärta som går via magen.

JOHANS TACOPAJ
Botten
150g margarin
3dl vetemjöl
2msk kallt vatten
1tsk salt

Blanda alla ingredienser till en jämn deg. Låt stå i kylskåp en halvtimme. Tryck ut i en smord form. Förgrädda tio minuter i 200°C.

Fyllning
Tacofärs
Gul lök
2dl creme fraiche
1dl riven ost
1msk tomatpuré

Stek löken och bred ut i botten på pajskalet tillsammans med tacofärsen. Blanda ihop creme fraiche, ost och tomatpuré och bred ut ovanpå. Grädda i 200°C i ca 20 minuter.

Är sämst på att följa och skriva recept eftersom jag sällan tittar på mängder. Kör på en höft, en pjött och en skvätt. Använd så mycket färs att det fyller botten eller upp till halva höjden på formen beroende på hur formen ser ut. Det är inte så noga, det blir oftast bra ändå!

Igår såg jag Kronprinsessan och kungariket på SVT. Slogs av hur ovimsig kungen var i sin ungdoms dar. Alltså nu kan han ju upplevas som lite snurrig ibland, men i inslaget från 80-talet verkade han riktigt skärpt. Och Silvia. Vilken läckerbit! Sådär tidlöst vacker, och ruggigt lik Vickan. Vickan. Vilken godhjärtad prinsessa vi har. Hon är så genomsnäll att jag var tvungen att fälla en tår. Tyvärr kan man inte bädda in hela program från SVT Play, men länkar så får ni spola fram till 34:30. Kanske är jag lite extra blödig, men hur fint gjort var det inte av henne att hjälpa tanten? Ett minne för livet för henne. Klippet hittar ni här.


Foto: Paul Hansen

Fick sovmorgon imorse trots att jag förlorade klunsningen om vem som skulle måsta kliva upp med barnen. Har för övrigt aldrig vunnit över Johan i sten sax påse heller. Men nån gång ska ju bli den första.

Jag, Milla och Liam for en sväng till Sussi och tittade på hennes hästar och katter efter att jag klivit upp. Vill också bo på landet.

När vi kom hem hade Johan börjat med middagen. Tacos. Hemgjord guacamole. Vilken karl. Ska slänga ihop en tacopaj på resterna, men får se om jag ids göra det ikväll. Nu är pausen på Fångarna på fortet slut!

Nyårsdukningen