Nu sitter vi på planet, en vanlig 737-800 om någon undrar. Så fantastiskt tråkigt, jag hade ju hoppats på att få flyga med ett stooort flygplan. Med typ två gångar och femtio rader och prepack och hela faderullan. Inte ens prepack var det. Menmen, det är bättre än då jag flög från Milano för snart en månad sen. Fönsterplats på rad 30 på en MD. Utsikt rakt in i sidan på en motor, med en ljudvolym på uppskattningsvis 120dB. För er rampfans som läser min blogg lät det ungefär som att stå utan hörselkåpor och starta upp Saaben. Fast inuti planet.

Spana in de här godingarna. Finns i storlek 25-30 på Din Sko. Finns även på Millas fot!

olivia
elisabeth
bil
näsa
PUSS OCH KRAM TILL MAMMA

Alltså är hon grym eller är hon grym?
-Elisabeth kan jag få skriva nånting på din dator?
-Absolut! Vad vill du skriva?
-Olivia.
Och sen bara skrev hon. Satt och bokstaverade högt för sig själv och tryckte beslutsamt in tangenterna utan att man behövde hjälpa till ett endaste litet dugg. H:et i slutet på Elisabeth var dock lite klurigt:
-Pappa har också ett h i sitt namn, som det hörs inte heller. Och mamma har också ett h i början. Men det hör man.
Hon är ju typ ett geni det lilla flickebarnet.

TOMAT
UMEÅ
BLOMMA
HUS
HUND

Och hon kan läsa också!!

På tal om okontaktbar så hade jag lämnat min telefon med väckning inställd på 05:40 i sängen brevid Johan. Hörde att den började kvittra redan innan jag skrivit att jag skulle väcka honom. När jag tryckte på Spara & publicera började den om igen. Jag gick in i sovrummet och strök honom på armen och frågade om han var vaken. Han högg tag i min telefon som levde om och stängde av ljudet, när han plötsligt fick panik:
-Nu ringer Sussi! Hur gör jag??
Höll på att kissa på mig av skratt eftersom det var larmet som hette Ring Sussi och han tills alldeles nyligen hade en likadan telefon själv.

Idag är det julafton! Typ. Den känslan av spänning och förväntan i varje fall. Vaknade 05.21 av mig själv och kunde inte somna om. Inte för att jag försökte så jättemycket. Nu ska jag väcka hjärtat och ge honom en kopp nybryggt kaffe innan vi ska iväg och hämta Milla och Liam klockan sex!

Ska tidsinställa lite inlägg nu på förmiddagen så att ni inte gråter av förtvivlan medan jag är borta. Att jag inte kom på att jag kunde göra det igår när jag hade som tråkigast och var tvungen att arrangera en bild på massa attiraljer brevid Johan. Tro inte allt ni läser här. Den var fejk. Han sov bara och iPhonen var den enda som lågbrevid egentligen. Kanske nog så roligt i och för sig. Fågelvägen har jag hört att han är okontaktbar i dens närhet.

Johan har somnat i soffan. Han är så söt där han ligger med sina fem bästa vänner uppradade brevid sig. Man vill bara nypa honom i kinden. Om jag kunde skulle jag bära över honom till sängen, som han brukar göra med mig när jag somnat dreglande framför Gossip Girl. Han förtjänar att få ta det lite lugnt. Upp tidigt imorse och imorgon bitti också, då han dessutom ska köra hela bil hela vägen till Luleå. Han är ju en bättre bilförare än jag, så det är bäst han kör. Hoppas att ni uppfattade ironin. Sanningen är snarare den att vi är fem stycken i bilen och jag är den enda vuxna som ryms mellan barnstolarna i baksätet. 19.45 går flyget från Kallax och 01.20 landar vi i Antalya. Undrar just om det är lokal tid, visst är det en timme före i Turkietland?

Johan och hans vänner

Läste just om Felen som kan bli dyra för dig i Aftonbladet. Tack för den såhär dagen efter jag deklarerat. Fick ett hysteriskt utbrott igår när jag skulle klicka på "Skicka in" på Skatteverkets hemsida. "Du har bilagor att bifoga" stod det. Bilagor? Vadå för bilagor? Kallsvetten började rinna. För vad? Värdepapper? Vadå för värdepapper? Vart tusan hittar jag igen det på internetbanken? Och vad i hela betyder omkostnadsbelopp?? Jag fick panik och började gråta okontrollerat. Johan ville va snäll och hjälpa mig, men jag skrikpratade så gällt att han tappade hörseln på vänsterörat och gav upp. När jag läst hela instruktionen var det dock inte så rackarns komplicerat som jag inbillat mig. Note to self: lugna ner dig kvinna.

I have a confession to make. Det är lite jobbigt att erkänna, so I'm just gonna say it. (Konstpaus.) Jag har beställt efter en sån där självhjälps-bok. Supertöntigt, jag vet. Och då har ni ändå inte hört i vilket ämne än. (Ytterligare en konstpaus.) Styvmorseri. Skratta inte! Okej skratta lite då, men gärna med mig och inte åt mig. Känner att det kräver en viss förklaring.
Alltså jag var på bibblan... Och sen lös det upp en bok på en hylla samtidigt som tiden stannade och änglaröster hördes stämma in i körsång. Att vara styvmamma hette den. Så jag lånade den. Men den var inte bra. Alls. Fick mig typ deppad av alla historier om hur hemskt det kan va. Alltså, alla fina storys då? Jag tycker ju att det är jätteroligt, det var det ingen i den boken som tyckte. Allt var bara jobbigt.
Klart att det varit en stor omställning att gå från ensambarn och singel 22-åring som jobbat dygnet runt, till att va både flickvän och vuxen förebild för två små paltar, men som sagt är det ju mest roligt. Därför beställde jag en bok som heter Bli en lycklig styvmamma istället. Låter ju åtminstone som om det borde finnas mer tips i den. Tips gillar vi. Det kan man aldrig få för många av. Jag menar, de har ju redan världens bästa mamma (näst efter min såklart), så jag vill ju vara världens bästa låtsasmamma. Har lite svårt för epitet som slutar på mamma, eftersom jag inte känner mig som någon sån, så världens bästa Elisabeth kanske är mer passande. Missförstå mig rätt, de får gärna kalla mig låtsasmamma när de ska förklara för kompisar vem jag är, men till mig säger de Elisabeth.
Hur som helst skadar det aldrig att va påläst och förberedd. Kommer dessutom från en kärnfamilj, så har ju ingen aning om hur det känns att som femåring bo på två ställen och helt plötsligt få en till tant i familjen som konkurrerar om pappas uppmärksamhet. Jaja, ville bara komma fram till att jag bara vill deras bästa eftersom att jag älskar dem. Knowledge is power!

Raringarna

För att man riktigt ska lära sig saker behöver de lite tid att sjunka in. Eftersom jag lärde mig sista delen jag ska ha prov på idag igår kväll strax efter Big Brother är magpirret något större idag än igår. I vanliga fall brukar jag inte plugga något samma dag som provet, eftersom det bara rör till det i min hjärna och gör mig stressad. Kan jag det inte samma dag så kan jag det inte. Bättre lycka nästa gång. Men idag krävs ett undantag för repetition.

Kaffe och logaritmer nu, sen trampa iväg till skolan och sen efter provet ska jag fira med en iskall CocaCola! Livets dryck!

Notera hur mitt liv kretsar runt Big Brother så till den milda grad att jag börjat referera tidsmässigt till det istället för vad klockan är...

Sitter med repetitionsuppgifter inför provet imorgon, snark. Kan inte koncentrera mig. Mitt uppklippta hår har blivit så slitet att det ser ut som tagel blandat med ett fågelbo. Måste köpa inpackning innan Alanyas saltvatten pajar det helt. Mitt prov-tics är att pilla med håret, därav fokusförlusten. På tal om prov-tics är det sjukt störande med folk som klickar med bläckpennan, guppar med foten eller snörvlar. Det borde vara förbjudet att ens andas högljutt under prov!

Vad hände efter SM3FV04? Skrattade högt av begeistring (liksom betuttad, bedårande och besudlad är det ett ord som används på tok för lite) när jag loggade in på fejjan och hittade två gamla klasskompisars statusuppdateringar efter varann! Sorry tjejer, love you both!

Dock tragiskt att folk "gillar" när man är less och tycker att något är fel när man ser fram emot att gå på jobbet!

Tack Nina för hjälpen med att photoshopa bilden!

Vår kära Bärra går ju i pension i dagarna, och jag kände att jag ville ge en personlig pensionsgåva till honom. Hur personligt det nu kan bli via mail, men såhär löd det:

"Hej Bärra!
 
Här får du en liten pensionspresent av mig! (Notera texten på bilden!!)
 
XOXO, Bettan"

Jag tror inte att Bärra vet riktigt vad XOXO betyder, men han kommer garanterat gnugga sina händer över de bifogade bilderna/bevismaterialet. Om jag hette Petter Sundqvist skulle jag skaka i mina galoscher just nu.

Johan har lånat min bil idag (min mammas bil...). Eftersom hans mamma har lånat hans bil (hennes bil, som han får låna av henne...).

Tjuvlyssnade när han pratade i telefon med henne igår:
-Hon har prov vid tio.
-...
-Hon cyklar.
-...
-Nej, men om det regnar kan väl du skjutsa henne.

Eller så tar jag på mig regnkläder? Och skippar att lägga en halvtimme på lösögonfransar med ett ton mascara och är tacksam för denna anledning att slippa sminka mig.

Osminkad och lycklig!

Blä för prov. Man får liksom en liten nervös klump i magen. Inte sån som man får när det är tävling, för då är man ju peppad också, och vill vinna. Det här är ett sånt prov som det enda man kan vinna är att inte förlora (det är endast G-nivå, med andra ord). Som att bara tävla mot ett annat lag. Hur mycket man än vinner med så har de ändå tagit medalj. Nu var det i och för sig rätt länge sen jag själv tävlade också, så kan tänkas att jag har förvrängt magklumpskänslan till något mer positivt än den var. 

Hur som helst så har jag spikat de två senaste proven jag gjort, så får inte sabba min svit. Loadmaster och Brand skede 1.

Jojje måste dock öva på sin autograf, ser ut som att han heter Calio i efternamn...

Höjden av snålhet som inledde denna dag fortsatte under eftermiddagen. I lördags åt vi pizza på Pion. Dock orkade jag inte hela min pizza, så jag bad om en doggy bag som jag smaskade i mig idag. Kan varmt rekommendera deras pizza Venezia. Skinka, salami, färska tomater, kantareller och lök. Mums!

Nästan lika smarrig som älsklingspizzan i Marino. Nästan...

Nu lägger vi ner pluggandet för idag. Vi ska inte kortsluta de få hjärnceller som finns. Nu börjar zappandet mellan NittiLeaks och Big Brother. Älskar 90-talsnostalgi. Speciellt när jag får va nostalgisk med Johan, eftersom vi har så olika bild av detta favoritdecennium. Han var ju tuff och frän tonåring och jag var en liten skit som gillade Spice Girls och Britney.

Bild på mig och papi under det glada 90-talet

Imorse när jag vaknade möttes jag av en full kaffepumla, sen igår. Kaffe är dyrt, så jag vägrade hälla ut hela pumlan bara för att det var kallt. Värmde istället kaffet i en panna på spisen, inget jag skulle bjudit Joel Kinnaman på kanske, men det hade sin effekt. Nu har jag gjort nytt kaffe och ska återgå till min kära mattebok som ligger på balkongen och skriker mitt namn. Taggar prov imorgon och på onsdag!

Notera lessheten som uppstod när det bara blev fel med den krövla gemensamma nämnaren 30x

Apropå att jag inte hittade vad jag letade efter. Hur svårt kan det va för H&M att inte göra bikinis i Barbiestorlekar? I-landsproblem kan tyckas, men ingen av deras modeller är gjord för oss med lite rumpa. Alltså om man vill ha en "vanlig" trosa (inte hipster och inte så man knyter på sidorna) så kan man inte ha sin vanliga storlek, för då åker de in och blir string så fort man rör sig. Men. Tar man då istället någon storlek större än man egentligen är så måste man antingen hissa upp dem ovanför naveln och få en skärning a la Pamela Anderson i Baywatch -93, eller gå omkring med häng, så att det ser ut som att man bajsat på sig. Mycket upprörande.

I fredags var jag ut med mina små gympatjejer på 5ive. Eller om jag ska va ärlig så vet jag inte riktigt vart de försvann, för inne på 5ive hittade jag aldrig riktigt igen dem. Enligt ryktet träffade de asmycket folk de kände. Själv kände jag bara bartendern och han hånade mig och sa:
-Känner inte du dig lite gammal här ikväll?
Efter det blev jag en rätt bitter varelse och släpade med mig Charlotte från jobbet på Allstar istället. Allstar kan man lita på.

I lördags snurrade jag och Johan runt på massa affärer. Det var mest jobbigt, och jag hittade inte vad jag letade efter. Desto roligare var det att hoppa på Milla och Liams nya studsmatta som de har hemma hos sin mamma. Vill också ha en studsmatta!

Igår hängde vi lite i ko-lekparken och sen började packningen inför resan. Johan fick ett smärre utbrott på förmiddagen om hur stressad han var över att vi inte börjat packa än. Vi bestämde oss för att ta tag i det under kvällen, så när BigBrother var slut och han fortfarande inte initierat annat än att zappa mellan Philadelphia-Buffalo och nån annan sportkanal fick jag börja curla honom. Helt sjukt att barnens kläder typ tar lika mycket plats som våra.

Igår kväll kläckte jag, in a moment of weakness, ur mig att jag kanske skulle gå upp och göra kaffe åt min käresta innan han skulle fara på jobbet. Något jag djupt ångrade kvart i sju imorse när han sparkade upp mig ur sängen och hotade med att inte nominera mig till Girlfriend of the Year. Och sen dess har jag varit vaken... Dock är jag rätt tacksam nu, för så fort telefonen är laddad drar jag ut på en joggingtur!

Googlade "Girlfriend of the Year" i jakt på en passande bild och fick fram en massa träffar på den nya serien Rookie Blue (tv11 söndagar 20.00). Har inte sett den men diggar tjejen som har en av huvudrollerna, Missy Peregrym. Dels för att hon rockade i gymnastikfilmen Stick it! och dels för att hon var med i världens bästa serie Life as we know it. Fattar inte varför den bara gick två säsonger.

Rookie.Blue.s01e09 - Girlfriend of the year

Jag är ju inte med i facket, vilket är skitdumt. Har inget bra argument till varför, så jag skäms lite. Egentligen borde jag kanske satsa på en facklig karriär eftersom att jag lyckades höja Angelica, Gustav och Jons lön med 1000 spänn en gång när jag skulle försöka få högre lön själv. Själv fick jag dock inte ett endaste litet korvöre, men jag är inte bitter.

Hur som helst, Seko:s a-kassa är toppen att ha och göra med och alla deras fackliga representanter som jag känner är också suveräna. Men. Mattias som är reporter på Sekotidningen gick nog inte klart alla fyra terminer på journalistprogrammet. Eller så missade han lekionerna i research. På sidorna 38 och 39 i senaste numret finns bilden som ni ser här nedanför. Uppmärksamma läsare ser att det är en Malmö-kärra. Det har inget med saken att göra, jag ville bara skryta. Texten till bilden är dock det som får mig att mentalt klappa Mattias på huvudet och sucka "lilla vän".

"Planet från Bryssel har just landat och Tom Nielsen sätter fast bränsleslangen innan han börjar lasta ur bagaget."

Vet att några av er fans som följer min blogg inte är rampare, men till och med ni ser ju att det där inte är någon bränsleslang.

I måndags när vi var ute i Norrmjöle stack Johan under ett obevakat ögonblick sin kallaste hand under tröjan på mig, varpå jag föll ihop i en mänsklig pöl på marken. Milla ville också känna men ångrade sig snabbt. Tack och lov hann jag fånga den äkta lyckan på bild!

Idag har jag varit så sjukt duktig. Lämnat tillbaka böcker och lånat nya på bibblan. Tagit mig i kragen och fixat IKSU-kortet. Varit på Strömpilen och handlat solskyddsfaktor och vin. Programmerat in Distans på min miniräknare. Plockat ur diskmaskinen och förberett middagen (den sista måltiden?). Nu varvar jag mitt räknande med facebook-pauser. Mellan varje tal tar jag en bensträckare för att låta alla nya insikter sjunka in. Inte så effektivt kanske, men hakuna matata.

Pojke21: -Jag längtar till på söndag...
Jag: -Jaha, vad är det då då?
-Då landar AirBaltic...

Gissar att Pojke21 inte längtar efter själva nattningen av kärran utan efter dess dyrbara last. Det är härligt att se Pojke21 sådär nykär igen.

För typ ett år sen hade Milla vattkoppor. Anledningen till att jag minns det så väl är för att jag och Johan just hade börjat smygdejta och jag har inte haft vattisar. Hade ju varit lagom lustfyllt att behöva förklara för exempelvis Matte och Mojje vart jag fått den sjukan ifrån. De hade nog förresten dragit sina egna slutsatser...

Måste erkänna att det är otroligt skönt att inte behöva ducka och smyga längre. Har bokstavligt talat duckat i passagerarsätet när vi mött folk från jobbet, Degen tycktes va överallt på Böleäng. Att få berätta vad man gjort under helgen utan att utelämna hälften, eller att bara kunna gå ut tillsammans en lördagkväll utan att behöva gå en omväg runt Vasaplan/TC för att ta bussen hem är en fantastisk känsla.

Han är ju faktiskt den absolut finaste och bästa person jag känner den där Johan, och det vill jag skryta med för hela hela världen!

Jag har fått skarpa varningar från vissa håll, på min mors sida av släkten. För att tydliggöra vissa uttalanden så hejar jag självfallet på Skellefteå. Så till den milda grad att jag varje kväll somnar till Skellefteå AIK 4ever "17 släppare i krysset". Dock hinner jag aldrig längre än spår fyra; Hardy Nilsson - Popsång, innan jag snarkar högt och ljudligt.

 

Befinner mig hemma hos mor och far, för att undvika distraktioner som min dator, tv:n och ja, till och med tvätten. Dock har jag just hackat mig in på pappas bärbara dator så jag vet inte om min idiotsäkra undvikningsplan var så idiotsäker. Tog en bild på busfröet Bertil och la in som bakgrundsbild på lapen åt honom. Nu blir det en paus med promenad med jycken innan sista "lektionen" för dagen.

Igår gjorde vi en utflykt till Norrmjöle och grillade lunch och lekte lite i lekparken. Tyvärr blåste det svinkallt så det var inget större mysväder. Men men. Sen for vi hem till Bertil, där påskharen redan hade varit i farten. Han är bra tokig den där haren. Efter det for vi en sväng på Ersboda och shoppade nya badkläder. För nu är det bara drygt en vecka till vi sticker till Turkiet! Lite äggmålning och påskpyssel hann vi med också...

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen MÅSTE jag plugga. Fattar inte varför det är så svårt att ta sig för. Det är väl bara att göra bort det liksom.

De hade fått nya fina gosedjur av sin mamma, som hängde med på utflykten! Gosedjuren alltså...

Fanny och Frans har fått tre eller fyra syskon. Åter igen, namnförslag mottages tacksamt! Detta ställer dock till det en del. Ynglen är ju så himla små, hur tusan ska jag lyckas fånga dem med håven utan att råka mosa dem? Akvariet (aka fiskboet) är nämligen skitigare än skitigast. Lämnar rum för en cliffhanger och säger: to be continued...

Nyss blev jag så nervös att jag höll på att kissa på mig. Brandvarnaren hos en av grannarna började tjuta och ville aldrig sluta. Jag tänkte att de kanske inte var hemma och fick världens adrenalinkick. Var halvvägs ut i trapphuset för att luska ut var ljudet kom ifrån och börja plinga på när det äntligen tystnade.

På tal om brandvarnare så kommer en bild som jag länge längtat efter ett tillfälle att lägga upp. Jag har döpt mästerverket till "Johan har pajjat 03an" och är en dokumentation av hur det går när man släpper ut Jonasson och Blondi med brandbilen utanför flygplatsområdet. En krockade med en tant och den andra lämnade växellådan i korsningen vid Max E4:an.

Hon är min nya idol den där Carola. Shit vilken duktig artist hon är! Har haft lite förutfattade meningar, för när man ser henne på tv kan hon ju va lite speciell ibland. Men oj vad hon levererade igår!
Vi smög in och satte oss längst bak uppe på läktaren efter att vi gjort klart allt i inlämningen i garderoben. Helt galet vad den kvinnan kan sjunga. Jag fick såna rysningar. Och mellansnacken mellan låtarna visade verkligen vilken rutin hon har. Hon bjöd så på sig själv och drev med bilden man fått av henne genom alla tidningar. Hon bjöd upp alla som ville sjunga och dansa med henne på scen och tack och lov satt jag på läktaren, annars hade nog jag också kutat upp dit. En gammal kvinna som joinade henne shakeade som om livet hängde på det, man såg verkligen hur det var höjdpunkten på hela hennes år. Så himla kul!
Sen gick hon ut i publiken och folk sträckte fram händer och skulle hälsa och kladda på henne och hon var superproffsig! Och sen, sen gick hon fram till en som var handikappad och sjöng direkt till den och gav den en kram och då höll jag på att börja lipa. För den killen eller tjejen (satt så långt bak så såg inte) blev så fruktansvärt glad och tagen av att ha fått den uppmärksamheten av sin idol att den lyckan går inte att beskriva.

Enda minuset får hon för den osmickrande over size-kavajen, dock hade hon så sjukt snygga skor att det jämnade ut sig. Sorry för kass bild.

Idag blir det att ta igen en massa plugg som jag missade igår när jag jobbade. Dock börjar solen krypa fram så det kändes lagom taggat att sitta inomhus och slita sig i håret. Får trösta mig med att vi liks inte har sol på balkongen förrän om tre timmar, alltså har jag tre timmar på mig att räkna allt jag ska ha gjort så jag kan steka i lugn och ro sen.

Eftersom vi är riktiga gourmetkockar kunde vi inte låta den perfekta glöden, som alltid blir precis efter man grillat färdigt, gå till spillo. Vi slängde ihop två portioner lax i varsin folieförpackning och vips var morgondagens krubb klart. Nu blir det mys i soffan till Black Swan innan kvällens Big Brother. Det ryktas att Katerina och Peter bråkat så våldsamt att hon hyperventilerande velat lämna huset. Gotta love the drama!

Har just varit på Biltema och köpt en grill. Ikväll ska här flippas kycklingfiléer. Johan vill gärna ha makten över glöden. Han låter mig nog grilla om jag vill, men han blir så belåten om man klappar honom på axeln och säger att han som är duktig på det får ansvara för köttet. Om man dessutom nämner något om att han som är brandman är extra bra på att vänta ut rätta glöden, får han känna sig dubbelt så manlig. Sen brukar jag hämta en kall öl åt honom, som grädde på moset. Nu tror ni givetvis att jag brukar ha en baktanke, men faktiskt inte. Ibland tycker jag om att göra saker bara för att vara snäll och få andra att bli glada.

Jag är inte så jätteledsen att Skellefteå förlorade. Jag är faktiskt ganska glad att Kristofer Berglund fick göra mål. Vi gick i samma klass en gång i tiden, så jag smyghejade lite på Färjestad för hans skull. (Något jag inte vågat prata så högt om med tanke på att hela min omgivning tycks vara SAIK:are). Tänk vad kul att det blev något framgångsrikt av någon av oss idioter. Vi som avverkade sex klassföreståndare på tre år. Osökt börjar man ju tänka, vad tusan har jag åstadkommit med mitt liv?

Stort grattis i varje fall!

Min hjärna ryker och frustar och gnisslar på ett suspekt sätt. Tar tillbaka allt jag sagt om att jag gillar matte. Jag avskyr matte. Åtminstone de uppgifter som man kör fast på. Något annat jag avskyr är surkärringar som klagar för klagandets skull. Igår när jag stod i garderoben på Aula Nordica var det en ragata som fräste åt mig:
-Jag tycker att du borde ta oss före dem! Vi har väntat jättelänge!!
-Jag är ledsen, alla har väntat jättelänge.
(Typ en och en halv minut max, vilket inte är så jättelänge...)
-Ja, men vi var före!!
-Det är jättesvårt att hålla reda på, jag tar er nästa, svarade jag på väg bort med de andras jackor.
Sen, när jag skulle ta hennes jackor, hade hon inte ens rotat fram pengar. För det första så fattar jag inte vars det brann när showen inte ens började förrän på ungefär en halvtimme. När det för det andra dessutom var förbokade platser och när hon för det tredje inte ens var beredd med stålarna. Orutinerat! 

Till middag åt vi en utsökt LCHF-pizza, riktigt smaskig. Med chorizosalami, bacon, mozarella, fetaost, oliver och  röd lök. I bakgrunden skymtar ni kocken vid diskbänken, precis där han hör hemma.

Jag har just tagit ett stort beslut. Efter att ha legat sömnlös flera nätter och kallsvettats kände jag att det var tvunget. Vet inte om det är riktigt rätt, men magkänslan säger det. Efter regn kommer solsken. Det är skitjobbigt att säga ifrån och stå upp för sig själv. Men jag kände att nu får det vara nog. Jag ska byta från IKSU Spa till IKSU Sport.

Det här känns som en bra dag. Ska snart hoppa upp på Hulda och cykla bort på Östra. Första skoldagen, känner mig som en sjuåring igen! Har inte köpt någon ny skolväska och allt annat sånt som hör till, men det pirrar i magen och jag hade lite beslutsångest när jag skulle klä mig. Inte för att det kanske var ett problem jag brottades med när jag var sju men...

Efter skolan ska jag hem och äta lunch med Johan och ikväll blir det jobb på Helen Sjöholms konsert!


Foto: Mikael Sjöberg/Scanpix

Nu har jag och Bertil varit ute på en riktig långtur. Vi cyklade bort till skogen vid travet, sen sprang vi en vända i skogen och cyklade hem. Det gick bra att cykla, men när vi skulle springa så ville han mest bita mig i benen. Då kopplade jag honom igen och helt plötsligt trippade han brevid mig som ett litet ljus. Då släppte jag honom igen och allt gick som en dans. Tills det kom en häst... Tur att hästen var snäll, för Bertil blev helt tokig och vägrade lyssna på min inkallning. Pucko. När vi kom hem fick han bada och han har aldrig stått så snällt och stilla. En riktig liten ängel.

Jag och mamma har just ätit tacos. Min mage kurrar belåtet och tackar mig. Ska styra kosan hemåt nu och krypa upp i soffan brevid min raring och se Skellefteå-Färjestad. Heja SAIK!

När jag var i Genova hade jag lite ångest för vad jag skulle ha med för spännande present hem åt Milla och Liam. Om man har åkt så långt bort att man tagit flyg dit så vet ju alla att man måste ha med sig gåvor och souvenirer hem. Dock är jag väldigt ekonomisk (snål), så ville inte köpa något bara för köpandets skull. Hur kul är det att lägga pengar på något som de kanske ändå bara rynkar på näsan åt? Därför plockade jag en drös med stenar när jag var på stranden i Camogli. Och oj vad glada de blev. Det var de vackraste stenar de någonsin sett, och vad häftigt att de var från Italien!

Mitt bidrag till att försöka fälla krokben på konsumtionssamhället

Blä vad trist väder det är idag. Det hade hellre fått regna så snön försvann en gång för alla. Sjukt opeppande ute idag. Planen för dagen är att snabbstäda hela vårt crib, plantera om tomatplantorna och sen cykla över på rätt sida älven och hänga med Bertil. Tänkte fara ut och springa med honom och se om han blir trött och mindre jobbig efter det. Risken finns dock att han kommer springa och nafsa mig i hälarna hela vägen eftersom han är en vallhund...

Bild som Nina tagit på jycken

Smaskar i mig det sista av coco-/daimglassen vi gjorde när vi inte kom in på GBs glassmässa. Eller vi och vi. Johan och Milla. Jag har inte lagat så mycket mat på sistone eftersom jag haft två bra hjälpredor. Liam hjälpte mig att göra äggröra härom dagen. Han knäckte ägg, vispade dem, rev ost, plockade upp bacon ur stekpannan och hällde i äggsmeten. Sen väckte han sin far och sa stolt att hans frukost var serverad. Jag är ett stort fan av att coacha andra att göra saker åt mig. Latsmart kanske man kan kalla det. Vet att jag dissade pedagogik lite i förra inlägget, men jag gillar pedagogik också. Samtidigt som jag coachade Liam i äggknäckning så coachade jag Milla i schamponering och ursköljning. They grow up too fast!

OBS! All spisanvändning skedde under ständig övervakning. Jag är en auktoritär-demokratisk ledare, ingen laissez faire-ledare, avskyr sådana som inte kan styra och säga ifrån.

Har nyss kommit hem från Susanne. Vi var ute och sprang en vända runt Degernäs. En liten vända. Men ändå en vända. När jag kom hem fick jag skulden för att ha dödat hela Johans raid då jag pussade honom på kinden.

Tidigare idag var jag hem till mamma och pappa. Jag och Bertil satt en stund på deras framsida och solade oss i en lähörna. Jag bläddrade lite i min mattebok som jag lånat och fick lite smått panik då jag läste första sidan. Polynomfunktion? Konstantterm?? Variabelterm?! Konjugatregel?! Kvaderingsregel??! Men sen vände jag blad och såg siffor istället. Siffror gillar jag, de är lättare. För mig är det som att cykla, antingen så kan man, eller så kan man inte. Och har man väl lärt sig en gång så är det lätt att börja om. Gillar matte eftersom det är så auktoritärt. Inte som till exempel pedagogik, där allt baseras på teorier och man ska göra egna bedömningar baserat på situation, grupprocesser, individer etc. Där behöver ett svar inte vara varken rätt eller fel, eller ännu värre, det kan finnas flera svar som är rätt. Matte däremot är tal med ett rätt svar, och det finns på sidan 228 till 254. Det står precis hur man ska göra och det finns bara en lösning på problemet. 

Haley: -Do you see this book? Because this book is me. I am math.
Nathan: -What's that supposed to mean?
-It's supposed to mean that you can work your whole "I'm Nathan Scott, Mr. Big Shot, scoring my touchdowns" on somebody else, because ...
-I don't even play football.
-Whatever. The point is, at the end of the day all your bluster and BS don't mean anything to math, because math don't care, and neither do I.
-Well, does English care? 'Cause I really suck at that, too.

Min nya mattebok, aka Maggan, min snygga Umeå (City) Airport-penna och Bertil

Jag tycker det är kul att laga mat. Under vissa förutsättningar:

-Om vet vad man ska laga
-Om redan handlat hem allt
-Om lagar till fler än sig själv
-Då den/de man lagat åt "Mm"-ar och säger "Gud vad gott" eller "Du är så himla duktig" eller "Det här får du göra fler gånger"
-När någon annan diskar undan

Idag är jag själv, kylen är tom och jag hade inte en blekaste aning om vad jag skulle vispa ihop. Så med bacon, påskmust och ett äpple får jag i mig hela kostcirkeln.

Idag är en fullspäckad dag. Ska en sväng på Universitetet och låna en bok. Köpa en grafisk miniräknare. Hem till mamma och pappa och skriva ut en utredningsblankett till A-kassan om varför jag slutat på egen begäran. Jäsa lite i solen på deras balkong. Sy om ärmarna på en klänning. Okej, mamma kanske får hjälpa mig, jag hade träslöjd hela högstadiet. Köpa plastkrukor och plantera om våra tomatplantor. Gå en promenad i det fina vädret. Kanske cykla till alla dessa destinationer.

På eftermiddagen for vi en sväng till Degernäs för att hälsa på Sussi, Allan, Harry och Ernst. Till Sussi tog vi med en tomatplanta som gåva, för det måste man ha när man bjuder in sig själv på besök hos folk. Allan var inte så social, men Harry däremot var mer hungrig och nyfiken. Men mest spännande var det att klappa Ernst som låg på bordet och kurrade.

Harry, Milla och Sussi
´
Ernst och Milla

Idag har vi övat cykling och Liam har fattat "det". Ni vet, när polletten trillar ner och man helt plötsligt bara kan. Som när man ställer sin första handvolt och fattar vad Ann och Helen menade med allt sitt tjat om "fram med höften". Anyway så är jag sjukt stolt!

Idag var vi på stan och skulle gå på GB:s Glassmässa, men tji fick vi. Kön till entrén var uppskattningsvis en timme lång (utan att överdriva), så vi gick en sväng på stan istället. När vi gick genom Kungspassagen hamnade vi mitt i en flash mob. Folk började sjunga högt och gestikulera som på teater. Strömbäcks folkhögskolas musikalelever var det, de var sjukt duktiga, fick seriöst rysningar.

Sen har Johan köpt en iPhone 4 som han är sjukt nöjd över. Det är hans älskarinna, hon snodde all uppmärksamhet som jag brukar få hela gårkvällen. Klockrent exempel var när jag frågade Johan om jag visat honom min nya klänning som jag köpt, och han mumlade utan att titta upp från telefonen:
-Ja, eller var det den som var lite typ rutig?
-Nej, det var Millas, den till mig var svart.
-Mhm, men du får visa den...
-Nej, för du kommer liks inte se den, du kommer bara se din iPhone...
-Nej då.
Jag satt kvar ett tag och funderade innan jag bestämde mig för att ändå svida om och mannekänga lite. När jag kom in i vardagsrummet och snurrade ett varv tittade han på mig och nickade.
-Kul att du kollade två sekunder och nickade, inte ens en kommentar om den var fin eller nåt, muttrade jag,
-Här, kolla här, det är 20° i Alanya.
Jag börjar sura och efter en stund upptäckte han det.
-Vad är det?
-Men du såg ju inte ens min klänning!
-Har du visat den?
-Men JAA! Du kollade på mig och nickade och sen sa jag till dig att det var ju kul att du inte ens kunde klämma fram att den var fin!
Vid det laget sprutade mina drama queen-tårar.
-Men gumman, kom ska jag titta på den, sa han och reste sig och gick in i sovrummet.
-Vart är den? frågade han.
-Men jag har ju på mig den!!

Notera att han sen var en riktig gentleman och la undan sin nya leksak och spelade kort med mig. Han lät mig till och med vinna en giv i 500, det är inte ofta det händer!

Dagens projekt är tvätten. Har just slängt in två maskiner och satsar på frukost i väntan på att de ska bli färdiga. Är ohyggligt dålig på att äta frukost, men känner ändå att kroppen funkar bättre när den har nåt i magen. Eftersom jag inte hade något bättre för mig tog jag en bild på mina vackra mackor. De ser ju fantastiskt snygga ut, men håll med om att det är godare när pålägget täcker hela smörgåsen.

Notera hur tulpanerna står precis på bordskanten för att jag så gärna ville ha med dem i bakgrunden...

Till Peter Jihde som uppmanade reportern vid sargkant att istället för att lyssna på brandlarmet som drog igång efter första perioden i Skellefteå Kraft Arena leta rätt på en brandman och fråga vad som händer. Otroligt dumt och idiotiskt att strunta i brandlarmet som är en uppmaning om att man ska gå ut genom närmaste nödutgång. Det är ju för ens egen säkerhet. Att dessutom visa sig vara en så dålig förebild i direktsänd tv är en stor fet tumme ned. Hur fånigt och petitessaktigt det än tycks så är det inte okej att strunta i brandlarm. Att sedan störa brandmän eller insatsledare som har betydligt viktigare saker än att svara på reportrars frågor är inte heller okej! Fy skäms Peter, fy skäms!

När man är så duktig som jag är och städar hela lyan för att det ska va fint när karlsloken kommer hem från Stockholm, så är man värd att pausa lite för att göra roligare saker. Typ blogga. Förresten så har jag ju glömt att berätta att vi fått tillökning i familjen. Två söta små fiskyngel, som ännu inte blivit döpta. Namnförslag mottages tacksamt.

Sitter och festar lös på varmkorv och sötstark senap. Tänk att jag inte gillade senap när jag var liten. Inte ost på hamburgaren eller majs heller. Majs är jag förresten fortfarande inte så förtjust i. Om det inte är grillad majskolv, då slinker det ner!

Ska svepa en kopp kaffe och dra igång ett litet projekt sedan. Spännande va? Egentligen är det inte så spännande, jag ska bara städa. Eller det är inte så bara, har en lång fet lista med grejer som jag ska hinna med innan jag måste fara på jobbet. Jag gillar listor. Man får en bra översikt av vad som måste göras och man har en anledning till att skjuta upp dem ytterligare fem minuter eftersom man måste skriva listan. Är man riktigt erfaren så skriver man lite slarvigt också så att man måste renskriva listan, helst med en penna som "jag undrar vars jag lagt den...?" så man kan slippa ta tag i sina måsten ytterligare ett par minuter.

På tal om projekt, Nina är det du eller jag som håller i bollen?

Väntar på att klockan ska bli tio så att affärerna på Strömpilen öppnar. Spanade in ett par byxor och en klänning på HM i Genova, så hoppas att de finns här i Umeå. De finns nämligen inte på deras hemsida, vilket gör mig lite nervös. Egentligen har jag inte riktigt budgeterat för en massa shopping just nu, men jag måste ju ha nåt att ha på mig när vi åker utomlands. Visst? Eller...? Jo, men det måste jag. Typ...

Min absoluta favoritmodell på klänningar är liknande den på bilden nedanför. Som sitter åt och framhäver midjan. Korvskinn och ballongklänningar är inte alls lika smickrande på mig. Det har Trinny och Susanna berättat för mig.

Jag älskar böcker. Jag är ingen bokmal, om sanningen ska fram var det nog över ett år sedan jag faktiskt läste något skönlitterärt för åldern tolv år och uppåt... Men. Anyway. Var inne på adlibris.se för att kolla priser på kurslitteraturen till Matte C som jag ska läsa nu. Upprörande att man måste pröjsa, någon som har lånekort på bibblan på Östra/Draggen som har lust att låna Matematik 4000 C Grön åt mig? Hur som helst så var jag inne på Adlibris och då råkade jag klicka in på den här nedanför. Skulle Milla älska den eller skulle hon älska den?

Sagolika prinsessor: 6 bedårande berättelser

Är helt underbart väder ute idag! Fick skrapa rutorna på bilen imorse, vilket gjorde mig lite sur och grinig. Men när sen solen steg upp värmde den upp hela mig och mitt isiga bitch-humör.

Efter lunch hade jag med mig två praktikanter på jobbet. De hjälpte mig att plocka bagage, räkna väskor, skriva på tavlan, kontrollera lastrummen, lämna LIR och framför allt så charmade de piloterna på Malmö!

Älska Trinny och Susanna. Och älska att tv4 textat när Karlstadborna pratar på svenska.

Trinny och Susanna stylar om Sverige måndagar 20:00 på TV4+

Idag är det fem år sedan jag tog körkortet. Det var en tisdag och jag skolkade från nationella i Historia för att göra uppkörningen (notera att jag senare slapp göra provet och ändå fick vg i slutbetyg). Efter uppkörningen tog jag mammas bil och for ut till Lotta på flyget och skrev på anställningsavtalet för att börja jobba i restaurangen. En fin dag.

På körkortet ser jag ut som en liten tolvåring. Man fick nämligen inte ha glasögon och när jag tog av mig mina i det lilla fotobåset såg jag inte rutan där man ska matcha in ansiktet, så halva mitt huvud hamnade utanför bilden på det två första korten. Och på det sista hann jag inte posa.

Nu plockar jag fram Hulda för första gången i år och trampar runt vattnet, till rätt sida stan.

Tänk om det fanns en bro tvärs över från Grubbe till Böle

Dagens celebrity spotting gjordes i avgångshallen på Umeå Airport. Lill-Babs hördes avsluta ett samtal med "Puss puss" innan hon passerade gate 2 för att borda SAS plan mot Arlanda. Iklädd vit/blåa pumps trippade hon iväg till fransmannen och den bakre ingången. XOXO.

Hade planerat ett långt arg inlägg om hur upprörande det var att Linda Bengtzing låg högre upp på Digilistan än Bruno Mars, men nu verkar ordningen vara återställd. Även om det är skrämmande många mello-låtar med i toppen.

Synd att det kostar en krövla massa pengar att resa för jag har fått ett djuriskt res-craving. Tänk New York. Eller London. Hoppas Turkiet om knappt en månad stillar behovet lite.

Nu zappar jag mellan Stockholm-Båstad, Mästarnas Mästare, Fenomen och How I Met Your Mother. Varför ska alla bra program va samtidigt?

Den här godbiten blev min för 103:- på Arlanda när mitt flyg var en timme sent i fredags.

Idag har jag en lång to do-list. Först ut är att kvista över på Kvantum och handla för minst 300 kronor så att jag får storköpsrabatten som är sista dagen att använda idag. Och kom inte och påstå att jag är vuxen bara för att jag utnyttjar rabattkuponger (och tar med en tygpåse). Jag kompenserar med att ha på mig vår-/sommarskor som egentligen är alldeles för kalla. Köpte raringarna på H&M i Genova, men hittar ingen bild på dem på deras hemsida. Typsikt att en svensk kedja är stället med snyggast stuff.

Såhär ser älsklingarna ut, fast de är militärgröna och med knappar istället för dragkedja.

Med en bild på ett härligt kortspelande gäng i parken hälsar jag bounanotte. Önskar att min karl blir likadan på ålderns höst, varvar livsnjutandet med en mas eller whist.

Har sovit bort halva dagen, sådär så man får lagom dåligt samvete. Nu sitter jag som hundvakt hemma hos mor och far. Byrackan är helt vild, han måste helt allvarligt ha någon sån där bokstavskombination. Det ligger inälvor från hans pipälg över hela hallen och han är asnöjd över sitt dåd.

Ikväll blir det lugnt, lite proteinbomb efter en vecka med focaccia, piadina och pizza. Och sen är det ju Körslaget! Undrar just om Gry är där ikväll, är inte hon med tjejplanet på Fuerteventura?

Fuerteventuras blågröna aqua

Håll ut kära läsare, snart kommer en bildbomb! Har haft en galet härlig vacanza i Genova, vår och härligt väder. Igår var det kalasblå himmel och vi gjorde en utflykt till Camogli där det var nästan vindstilla och över 20° varmt. Kan avslöja att jag premiärdoppade mig i havet, men som sagt, bildbevis om ett tag.

Smakprov på himmelriket