Igår fick jag mitt efterlängtade tennarmband som jag beställt med en jobbarkompis. Hans fru gör sådana på beställning så jag fick designa själv hur jag ville att det skulle se ut. Still haven't got a computer, så tyvärr får ni spänt vänta på att se hur det ser ut, men kan avslöja att det är galet snyggt. När jag kom på jobbet och såg att Frasse jobbade så sprang jag direkt fram till honom och frågade efter armbandet. "Har du inte fått det? Jag gav det ju till Blondie...". Är starkt övertygad om att min karl "glömt" att ge mig det för att sen kunna ge mig det jag själv betalat för i julklapp. Han nekar och påstår att han bara är glömsk, men konspirationsteoretiker som jag är vill jag gärna ifrågasätta. Och ja, han har världens charmigaste smeknamn .

Sitter och googlar julklappar. Har satt på mig mina skygglappar för hur stökigt det är här hemma. Tycks alltid komma saker emellan mig och städning. Jag städar helt enkelt bäst under press. När någon ringer och säger att den kommer förbi på en timme, då järnspikar. Hur vi nu ska lösa det utan att behöva bjuda hit någon. Är ju lite jobbigt att få främmande en söndagkväll klockan 22. Måste alltså lura mig själv på något sätt, eller göra det till en tävling. Får sätta en äggklocka och låtsas att det är dörrplingan. Är inte lönt att tävla om nåt pris för om jag känner mig själv rätt så kommer jag unna mig priset hur som helst, gärna som en undanflykt för att skjuta på the to do.

Sitter hemma hos mamma och pappa och väntar på att det ska komma nån snubbe och köpa min byrå. Bertil är skitdryg, han ska nafsa och bita i allt. Det kliar i hans sylvassa valptänder. Men han är ju för söt lillen. Sneglar på Bonde söker fru och hörde just ett klokt citat/ordspråk: Ordning och reda, pengar på freda'. Kvinnor på lörda', pengarna förstörda. 

Var och förstörde pengar på Allstar igår. Ruggigt bra käk, men drinken Deep kan ni skippa om ni är dit någon gång, den var ingen höjdare. Åtminstone inte om man, som jag, inte är så förtjust i Mintuu.

Imorgon måste jag fara och titta på en ny dator. Fick ut pengar från försäkringen på min pajade dator i förra veckan. Det gick typ oväntat enkelt, gillar starkt att jag känner mig själv så väl att jag investerat i en Drulleförsäkring. Ska ta med mig Johan som är duktig på datorer så att jag inte blir lurad av säljarna, igen. Jag har ju en tendens att lita för mycket på att de säljer det bästa och inte det de har bäst förtjänst på.

Vilken är den vanligaste dödsorsaken till följd av olycksfall i Sverige? Man vill gärna svara trafikolycka va? Men egentligen är det i hemmet de flesta olyckor med dödlig utgång sker. Varje år dör ca 1200 personer i fallolyckor, medan "bara" ca 500 dör i trafiken och ca 300 i bränder. Man hör och läser himla mycket om Nollvisionen, men det är knappast något hett nyhetsstoff att tant Agda trillat när hon skulle byta lampa i köket.

Det är nästan så att jag glömt bort mitt bloggberoende när jag inte haft tillgång till någon dator. Nästan. Hade ju planerat att stanna kvar i Stockholm över helgen och träffa Elin och Louise men mitt bloggbegär blev för stort så jag var tvungen att avstyra det. Nej, inte riktigt så illa. Skulle på jobbintervju så var tvungen att åka hem för det. Supertråkigt att inte få träffa mina bellas.

Veckan i skolbänken har varit intressant. Har inte varit så mycket i skolbänken dock, utan vi har mest varit ute vid Sune. Sune är modulen vi eldar upp på övningsplatsen. Jon har fotat och lovat att jag ska få ta del av hans verk, så kanske kommer det bilder på mig i larmställ lite senare. Han har ett snajsigt kort på mig då jag halkar runt som Bambi på hal is brevid Sune. Det var glashalt vill jag lova efter att vi sprutat vatten dagen innan och det frusit på under natten. Men värst var ändå när jag fick ratten på brandbilen att lossna. Jag fick höra att "tjejer ska inte ha körkort" men då kan jag ju kontra med att jag har ju inte det. Inte C-kort i varje fall, och om jag fick så skulle jag helst slippa köra, men what to do? Fast när jag tänker efter så hatade jag att backa runt hörn på körskolan, och nu tycker jag att det är busenkelt och nästan det roligaste att backa, så så fort jag kommer hem från BRS så kanske brandbilen börjar samarbeta med mig. Aja, jag är liks så bra på allt annat så jag måste ju klanta mig på nåt så att alla andra får känna sig lite duktiga också!

Nu ska jag se Så mycket bättre, sjukt bra!

Nu sitter jag på flyget ner till Stockholm igen. I fredags när vi hade lektion på förmiddagen blev det plötsligt hög spänning när det gick ett larm på brandstationen där vi håller till. En MD hade fått problem med motorerna, ena hade stannat och den andra hackade, och fick gå ner och nödlanda. Det gick bra tack och lov, men Angelica är ruggigt flygrädd och när vi skulle flyga hem var det såklart en MD som kom intaxande till vår gate. Hon blev blek och började yra om att hon skulle dö. Försökte lugna henne med att fråga SAS-personalen om det var samma kärra som fått problem tidigare samma dag, men det gjorde bara saken värre att det inte var det. Bytte därför taktik och sa att jag kunde knocka henne så att hon svimmade när vi kommit ombord, men när stunden var inne för den omtalade knytnäven så bangade jag och hon fick helt enkelt försöka övervinna sin rädsla.

En del av SAS flotta, dock inte en MD utan en Airbus340. Ett mycket säkrare plan än den vingliga gamla ruttna MDn enligt Angelica.

För en gångs skull har jag varit otroligt duktig på att föreviga min vardag på bild. Tyvärr kan jag inte dela med mig av dessa vackra kort på grund av det lilla missödet med min dator.

I fredags hade Mary Kay konvent på hotellet där vi bor om veckorna. De hade pyntat ett bord med massa nyheter som jag stod och dregglade efter. Tog det som en riktig komplimang att en av säljarna försökte värva mig som konsult åt dem. Mina medresenärer däremot stod som stora frågetecken och undrade vad tusan Mary Kay är. Kände genast att jag ville ta tillbaka allt skryt jag gjort till en annan hotellgäst om hur bra det är att jobba med mestadels killar. Hon och jag hade haft en lång diskussion om alla fördelar med att ha ett mansdominerat yrke. Eller diskussion var väl att ta i, hon förde mest en monolog och jag log och nickade och höll med. Typiskt mig att börja prata med folk jag inte alls känner, men det är så kul att folk kan börja spilla rätt privat information till totala främlingar, ibland får man höra de mest sanslösa historier.

Höjdpunkten på veckan var dock att få komma hem och träffa Johan. Blev så exalterad så fort jag fått mitt incheckade bagage på ankommande att jag rusade ut på parkeringen utan att ens säga hejdå till dem jag flugit med. Inser såhär i efterhand att det kanske var lite lätt otrevligt. Men jag är ju så trevlig annars att jag borde ha lite tillgodo sen innan.

Idag är det fars dag och vi ska hem till min far och säga grattis. Jag och Milla och Liam överraskade Johan redan igår. Synd attt de är lite för små för att ge något själva och istället avslöjade att jag mutat dem med att de skulle få av den After Eight som han fick.

Kan inte annat än att leende skaka på huvudet åt mig själv ibland. Känner att jag är så där äckligt nykär. Smög in till Johan igår kväll där han satt framför datorn och spelade spel. Han är som en liten barnrumpa och vill helst inte bli störd, men jag var bara tvungen att få snoosa och pussa honom lite i nacken innan jag lämnade honom för en vecka i hufvudstaden. Att han schasade iväg mig var liksom bara charmigt. Hans lycka är förresten total när Call of Duty: Black ops släpps nu i veckan. Men jag unnar honom det, han förtjänar att få sitta och förlora sig själv i spelets värld till på fredag.

Steg upp i ottan imorse för att bege mig mot arbetet. Dagen till ära fick jag flyga med arbetet till Arlanda. Spenderar nämligen denna vecka på Brandstation Öst och Radisson Blu Arlandia. Mycket trevligt ställe med god mat. Oxford Aviation Academy hade för övrigt inte helt fel lunchbuffé heller. Efter avslutad middag blev det biljard och två vinster innan den avgörande förlusten mot Renman. Tyvärr var det tredje gången gillt och som förlorare fick jag bjuda på en barrunda. Nu är det sängen och drömmar om min karlslok som gäller!

Hittade en överraskning från mina kära kollegor i min packning!

Alltså, jag är ju typ bäst på att kränga skräp. Mina grejer sålde som smör i solsken på loppisen. Såg i ögonvrån hur de vid borden brevid gluttade avundsjukt på mig. Inte för att skryta, men jag är en sjukt bra säljare. Jag hade en liten svacka en stund när Johan och Kjella kom och blockerade mitt bord. Då var jag tvungen att stå och mingla och va trevlig med dem, fast jag egentligen bara ville säga "schas, ni skymmer!". Jag tror nämligen att nyckeln är att va trevlig med sina kunder, gärna skämta med dem eller ge dem komplimanger, typ att de har en fin mössa, då skapar man en slags relation med kunden som göra att de vill handla av en. Om man däremot står och snackar med nån annan, så vill folk inte avbryta och går istället därifrån. Om man sitter ner och messar eller nåt, så ids inte folk fråga vad saker kostar och struntar i att handla. Våga kallprata helt enkelt!

Älskar min foundation som jag köpte för några veckor sen. Tål i vanliga fall bara I.D. Bare Minerals makeup, men Clinique superbalanced makeup överraskade stort. Bävar dock för när jag ska försöka få ur det sista ur glasburken. Matchar den med blushing blush powder blush (ja, den heter tydligen så) i färgen innocent peach (102). Om man som jag är lite grisrosa i ansiktet ska man inte ha en rouge som är rosa utan mer persikofärgad fick jag lära mig av säljaren på Kicks, måste säga att jag känt mig extra gorgeous på sistone!

Milla funderade högt häromdagen:
-Elisabeth?
-Ja?
-Visst är du våran låtsasmamma?

Johan vet att jag tycker det är lite jobbigt att bli kallad plastmorsa, styvmamma, bonusmamma och låtsasmamma. Därför tycker han att det är extra kul att hans barn kallar mig det ibland och flinar brett varje gång ämnet kommer på tal. De är ju bara för söta de små liven. Det är så spännande att små saker kan bli så stora när man är liten. Och att namecalling är på en helt annan nivå:
-Du ljuger som en apa!
-I så fall är du en gorilla!

Åh vad jag längtar. Mamma och pappa är nere i Karlsborg och hämtar en liten hundvalp i helgen. Possibles Black Batman. Fast jag har döpt honom till Bertil. Mamma skrattade högt åt mitt förslag, så vi får väl se vad den lilla krabaten kommer kallas, men definitivt är i varje fall att jag har paxat att vara hundvakt. Helst varje dag.

Pappa och Chedde -96

Efter en uppfriskande promenad ska jag nu ta tag i packandet av saker jag ska sälja på loppis på söndag. Nolia klockan 11-15, be there or be square! Sen satsar jag på att överraskningsbaka moster Helenas himmelska fudgekaka. Det är så stor efterfrågan på den att jag varit tvungen att hemligstämpla receptet.

Skrev just ett långt blogginlägg/försvarstal om varför jag skulle slippa göra massa ärenden och istället gå en promenad i snöflingorna som dansar i morgonsolen. Men kom på att jag gör ju som jag vill. Ärendena är inte viktigare än att de får vänta, jag behöver min promenad. Basta.

Älskar mitt jobb, är galet tacksam över att vi i vanliga fall har tid att både träna och sitta ner och känna lugnet på arbetstid. Vet hur det är att jobba i restaurang och stressa fram och tillbaka som en idiot och sen ändå få en sur kommentar om hur långsamt det går av nån dryg gäst. Gnällde till Johan om att jag haft en pissig dag på jobbet idag eftersom jag inte fick sitta ner en endaste liten pytteminut och då påminde han mig om det. Han har nämligen sår i öronen sen mina föredrag i ämnet "Du tror du vet vad stress är - men kom tillbaka till mig efter att du har jobbat en kvart i serveringen på flyget när det är förseningar". Är helt död i kroppen och höll på att börja gråta när en garagedörr vägrade fungera, men dra mig baklänges om jag inte har en av de häftigaste arbetsplatserna på denna jord. Hur mäktigt är det inte att piloterna som tjänar multum och utbildat sig i flera år måste fråga mig om lov innan de ens får starta en ynka motor?

Jag och Johan är ju lite olika gamla om ni inte visste det. Det märks rätt sällan eftersom han är så himla... ungdomlig (omogen?). Han är lite som Tom Hanks i Big. Har inte sett den filmen så kan hända att jag drog en helt felaktig referens nu, men en pojke i en vuxen mans kropp helt enkelt. Den enda gången det märks att han är äldre är när vi diskuterar 90-talet. Han pratar Nirvana, Xzibit, Metallica och jag pratar Arvingarna, A-Teens, Spice Girls och Britney. Han visar mig Coolio och Gangster's Paradise på youtube och jag utbrister "men det är ju Amish Paradise-låten!". Han tycker att Nycklen till Frihet var den bästa filmen från -94, jag tycker Lejonkungen.


Egentligen är Spice up your life bättre, men några dumma rättighetsbestämmelser gör att man inte kan bädda in den videon från youtube.

Mot stan nu för lunchdate med Mårten och Stella. Multitasker som jag är ska jag hämta ut linser i samma veva. Börjar inte jobba förrän 16.30, men känns ändå som att man knappt hinner med att göra något innan!

Cred till Nina som hjälpt mig med designen, den ser fortfarande lite konstig ut på min dator så ska ta kontakt med supporten (dvs Nina) imorgon. Har för övrigt massa viktiga uppdrag som jag måste hinna med imorgon:

• Hämta ut nya linser
• Packa ner mitt larmställ (aka brandmannakläder) som jag tvättat och impregnerat så fint ikväll
• Hämta ut stationskläder
• Byta bil med pappa
• Maila min förra hyresvärd Malin
• Secret mission

Dagens sågning fick jag av Nina när vi tittade på bilderna hon tagit på mig och diskuterade att det är svårt att både bilden och motivet blir bra samtidigt:
-Om du hade varit skitsnygg här hade det ju inte gjort något att bilden är lite suddig.

Tack för kaffet.

Taggar mera rökdykning och skumbad!

Kör en italiensk-inspirerad lurre idag. Ugnstekt falukorv med tomater och mozzarella. Endast secondi alltså.

Sorry for the ugly pic, min kamera dog efter första bilden. 

Utanför mitt fönster går det en HSB-klädd man och krattar löv. Först tänkte jag att det måste ju va ett himla bra jobb att kratta löv, lite terapiarbete, inte så ansträngande. Längtar lite till den dagen jag bor i hus med egen tomt att gå omkring och kratta lite löv på. Sen kom jag på att fy vilket tråkigt jobb att kratta löv. Alltså det kanske är rogivande om man inte måste göra det, men såfort det blir ett måste så känns det ju bara supertrist. Jag kom på att det kanske inte är så kul att kratta löv ändå, men då slogs jag av en annan tanke. Jag längtar tills den dagen Milla och Liam är så gamla att jag kan muta dem att kratta åt mig. Och varför nöja sig vid krattningen? De kan ju få en tia för att bädda min säng, diska, dammsuga och rengöra toan också. Är det här ett tecken på att jag är lat eller på att jag är en naturlig ledare som borde arbeta som chef? Jag tror det senare.

Inser att jag nu gör ännu mer reklam för något jag vill ge mindre reklam, all reklam är ju bra reklam, eller? Det blinkar i skrivande stund en reklam under mitt översta inlägg med rubriken "Julklappar till din pojkvän". Jag gillar den inte alls. Den belyser fördomen att bloggläsning är något tjejigt, vilket det kanske är litegrann, MEN. Och nu till min poäng. Ofta din pojkvän vill ha en mugg eller väggkalender med ett kort på dig och honom på? Det kanske är något du vill ha, men när han "tar med den på jobbet" så slänger han den i själva verket i återvinningen (för din pojkvän tillhör ju den kategorin som sopsorterar). Vad skulle grabbarna på jobbet säga om han drack kaffe ur en kopp med er två på? Det är ungefär som att komma till skolan med en tröja du ärvt av din kusin, dvs döden. Du tror att han pratar ljuvt om er romantiska weekend och kallar dig för "gumman" när han pratar om dig. Du tror att han kallar det ni gör i sovrummet för att "älska". Fortsätt tro det gumman. Jag är oftast ensam tjej på mitt jobb, jag har stora spetsade öron, jag vet. Stupid julklapp till din pojkvän.

Pratade nyss med Nina. Hon har lovat att hjälpa mig med min falerade bloggdesign. Så nu ska jag ta min kopp Gevalia ekologiskt mörkrost och öva på vilken sminkning jag ska ha på bilderna hon lovat ta på mig. Det kaffet är för övrigt galet gott, gillar att jag lyckats få Johan att börja köpa ekologiskt. Är i och för sig jag som köpt kaffet, men han har börjat välja ekologisk mjölk själv, utan att jag harklar mig högt och ljudligt när vi handlar, och det är ju ett steg i rätt riktning.

Notera att det var på håret att jag spillde ut kaffet över datorn när jag skulle posa med koppen. Hade ju varit förödande.

Känner mig som en riktig bondmora. Köpte en hel lax igår, tyvärr hade inte min karl fiskat den själv. Känner att "köpte" tog lite udden av öppningen på min story, men anyway... Filéade fisken, sparade huvudet och benen och gjorde fiskbuljong och fisksoppa på det idag! Enda minus i mora-poängen var att jag var tvungen att googla och youtuba för att lära mig hur man gör för att filéa och göra buljong, men ändå! Roligast av allt var när jag kom hem med firren från Kvantum och Milla och Liam blev helt uppspelta. Jag sa åt Liam att han fick känna på fiskens tunga om han ville, men han vågade inte riktigt. Efter tre försök hade han lyckats peta lite på tänderna och på ögat. Fast jag hade nog inte heller velat sticka in fingrarna i munnen på en fisk som var nästan lika lång som jag var hög.

Igår när jag väntade på att Air Baltic skulle landa, så låg jag ute på en truck och stirrade på himlen som var alldeles stjärnklar. Slogs av såna djupa tankar. Kanske inte 3 meters och höga trampolinen-kvalité, men åtminstone mellanbassängsdjupa. Som att det är ganska fantastiskt att människokroppen är (i princip) likadan på båda sidor från mitten framifrån/bakifrån sett utanpå, men inte inuti. Alltså, hade det inte varit lättare för den som skapade människan (eller allt levande för den delen) att göra oss likadana inuti också? Och varför är man inte likadan framåt som bakåt? Hade ju varit superpraktisk med ett till ansikte.
Fast jag gillar olikheterna. Sneda leenden, tänder som inte är Hollywoodsmile, sidbena, fräknar som är lite ojämna osv. Det är ju sånt som gör en unik.