Har för tillfället gått i ide. Jag är som en björn. Nej förresten, jag är som en fladdermus, för jag är vaken på natten och släpar mig till jobbet då. Då betyder 04.30 på morgonen. Imorgon betyder det 05.00 (till 18.00). Det är synd om mig. Lite synd i varje fall. Ungefär lika synd om mig som det är att jag måste diska efter två personer. Man känner sig så enormt lyckligt lottad att man slipper ha en diskmaskin som står och tar plats i köket. Not. Mitt kök skulle kunna bestå av enbart en enda stor diskmaskin bara jag slapp handdiska allt. Funderar seriöst på att införskaffa engångsgrejer. Tallrikar, glas, bestick, ja kanske till och med ett pappunderlägg så man slapp torka bordet efteråt. Blir svårt med en pappersstekpanna dock. Jag får micra allt krubb helt enkelt. Fast jag handdiskar gladeligen så länge jag får äta med den bästa personen på hela denna jord. Johan alltså, inte mig själv.

Funderar på att införskaffa mig en sån här awesome suit...

Borta bra men hemma bäst. Sitter och pustar ut efter Stockholmsresan, har kokat soppa på en spik till middag och har en stor klump i magen för något jätteläskigt jag ska göra imorgon. Är så jobbigt att sammanfatta nästan en hel vecka för då kan man inte ta med alla roliga detaljer utan att det blir en hel roman, men kortfattat så har vi haft det awesome. Eller du kan ctrl+v valfritt positivt adjektiv om du vill skoja till det lite. Vi kan ha haft det blått om det symboliserar lycka för dig, det är helt okej.

Vi åkte i onsdags, tog det rätt lugnt. Bodde hos Johans syster, så vi åt middag där, drack lite vin och spelade kort. Tror aldrig att jag vunnit nåt kortspel mot klanen Nyström tidigare, men dra mig baklänges om jag inte tog hem segern i Chicago! Lär nog bara hända en gång...

På torsdagen åkte vi ut till Hasseludden och Yasuragi som är ett japanskt spa. Det låter mer avundsjukeframkallande än det var. Vår skjuts in till stan skulle förbi där i ett jobbärende och vi fick stå i bakgrunden och va förtrollade av lugnet som sköljde över oss. Vi fick dock en guidad tur som var värt åksjukan på väg dit. Åksjukan kan även ha berott på vinet från onsdagen, men jag kan inte rista det i sten. Sen for vi i varje fall in till stan och shoppade lite för mycket. Eller jag gjorde det, man som han är så stod Johan uttråkat och såg på när jag provade kläder. Han försökte verka intresserad, men efter en lunch med hans kompis Magnus så lämnade jag dem på ett fik så de fick sin kaffe på maten och slapp sucka mig i nacken. Jag är en så fantastisk och förstående flickvän. Sen på kvällen drog vi på Grönan och skakade rumpa och sjöng allsång med the Ark. Calleth you commeth I är verkligen ett minne för livet, shit vad bra de är live! För att bevara min illusion om att man inte måste bli gammal för att man blir äldre så åkte vi även Insane, men jag blir gärna gammal om jag slipper åka den igen.

Fredagen kantades av mindre shopping och mer spänning. Just när vi kom in till Norrmalmstorg så kom det typ fem brandbilar och massa polisbilar och stannade mitt framför näsan på oss. Pinsamma turister som vi var så stannade vi givetvis och fotade hela spektaklet med eld på taket av ett hus och hela baletten. Efter fem minuter när dock vanliga nyfikna människor hade gått därifrån så slog vi oss istället ned på en bänk för att iaktta. Cred till polisen som var så snabba på att spärra av och dirigera om trafiken, det gav oss bra utsikt. Sen joinade Magnus oss åter igen på en lunch plus kaffe så då satt vi där alla tre som idioter och stirrade. Jaja, de är ju brandmän bägge två så förstår väl att det var lite spännande för dem, men två och en halv timme av mitt liv var det kanske inte värt. Fast jag fick lära mig mycket om över- och undertryck som jag kan glänsa med nästa vecka då jag ska påbörja min brandutbildning. Flygplatsbrandman är väl kanske så mycket att skryta om, men lite coolt är det ändå. Sen fick vi helgens enda egentid i ungefär en timme, vi hade just satt oss på en uteservering med varsin förfriskning när Johans andra syster ringde och hörde om vi inte var på väg till dem snart. Hon och hennes man bjöd på helt underbar hemlagad mat och vi hade så trevligt att vi skippade utgången för att sitta och prata. Eller skippade var nog fel ordval, missade är nog bättre, för tiden gick så fort att helt plötsligt var klockan två.

Lördag. IKEA. Nike-store. Pizza och en kväll som barnvakt för Johan, pizza och utgång för mig och hans syster Vicky. Vi var så smokin' att hela Garbos immade igen. Ruggigt bra ställe. Tänk en blandning av Pipes, Schlager och Corona här i Umeå.

Söndag, sov bort halva dagen, hemlagad mat och båttur, sen hyrfilm. Ids inte utveckla det mer än så! Tyvärr får ni inga bilder, för jag hade inte med mig min kamera och min karl har inte lagt in bilder från sin på datorn sen förra sommaren ungefär. Så räkna inte med att ni får pics redan imorgon direkt, men så småningom kanske!

Idag åker vi till hufvudstaden. Planet går 13.40 och jag börjar känna mig lite stressad över att jag tror att jag packat klart. Det känns lite för bra för att vara sant, som att jag har glömt något livsviktigt. Typ börsen eller mobilladdaren. Aja, shit happens i så fall. På min semester vägrar jag att vara stressad. Hittills har det funkat, jag menar hur kan man känna stress när man får njuta av såna här kodak moments?




Handen på bilden tillhör inte mig, det hoppas jag att ni ser. Handen på bilden tillhör den finaste killen på hela jorden. Finaste killen, som är bäst på att grilla kyckling. Ruggigt smarrigt.

Sista jobbdagen innan hela åtta dagars semester idag. Har tre timmar kvar innan jag slutar, sen far vi kanske ut till Norrmjöle och dricker lite vin och tar ett kvällsdopp. Om jag får bestämma alltså. Älskar sensommaren och kvällarna då det börjar bli lite mörkare, älskar den friska luften ute vid havet och älskar att dela såna stunder med någon jag tycker om.

Sen ett stort grattis till min käre far som fyller pensionär idag! Lustigt nog skulle även min morfar fyllt år idag om han levt. Det där med att kvinnor ofta väljer en partner som påminner om deras fäder kanske stämmer ändå...

Idag efter jobbet for jag och Sussi hem till Nina för att beskåda frukten av vårt lilla projekt. Vilken himla otur att vi är så dåliga trädgårdsmästare. Nej riktigt så illa var det inte, ni kan få ett smakprov längre ner, det är Nina som tagit bilden. Notera hur hög hålfot jag har på mina vänstra fotsteg, jag pronerar lite om det är någon som undrar.

Sen spånade vi på hur vi ska bli rika och berömda, det kan nog också bli en utmaning. Fast det är roligt med utmaningar, om man lyckas alltså. Jag skulle vilja driva ett eget företag, eller kanske skriva en bok, eller kanske både och. Om man bara kunde få en snilleblixt så där från klar himmel med en lönsam affärsidé så skulle allt bli mycket enklare. Förslag på vad jag kan tjäna pengar på tas mer än gärna emot. Varför kom inte jag på gruppi.se? Eller ännu hellre typ facebook eller google?

On topic så heter stället där fotot är taget så, jag har inte gått och blivit knäpp. Inte mer än vanligt i varje fall.

Åh vilken underbar dag! Så där härlig augustifrisk sommarvärme! Jag råder alla som är lediga idag att fara ut på Bettnäs. Eller Bettnes som jag har fått uppläxningen att det stavas.
Jag: -Men det är ju ett näs.
Johan: -Men det stavas ändå med e.
-Inte om du kollar på vägskylten.
Vi kör förbi vägskylten med "Bettnässand" och en högerpil. Såklart hänger en gatskylt med "Bettnesvägen" precis brevid.
-Nej men titta det heter ändå Bettnesvägen, alltså heter det Bettnes... Plus att det finns ett par solglasögon döpta efter den här stranden och på dem stavas det med e.
End of discussion. I smyg kommer jag dock upproriskt fortsätta mitt ä-användande. Vi får väl se om jag hinner bli dialektalt omvänd när jag är till Stockholm nästa vecka.

Solglasögon Bettnes från E&E.

Min dag började med en bunt gliringar angående potentiella orsaker till min uppenbara trötthet när jag kom till jobbet imorse. Alltid lika uppfriskande att starta dagen med att käfta lite med mina kära kollegor. De är snälla egentligen, har alltid min rygg. Jag som är ensambarn kan behöva härdas lite, kan tänka mig att det är som att ha ett gäng storebröder som gaddat ihop sig mot en. De kompenserade med att ge mig dagens, nej veckans, nej kanske månadens, största gapskratt sen. Givmild som jag är delar jag såklart med mig. 2:19 och framåt, titta och njut!

Jag gillar det svenska språket, är för tillfället inne i en korsords-period. Jag gillar konstiga ord som används allt för sällan. Just idag har jag fastnat för ordet bedårande. Kan vi inte alla slå ett slag för variation och kreativitet och slänga in ord som till exempel betuttad och besudlad i dagligt tal? Alla ord som börjar på be klingar lite extra bra tycker jag. Om ni tycker att det är svårt att vara varierade och kreativa kan jag tipsa om Words synonymfunktion, fungerar excellent (ypperligt, förträffligt, glänsande, lysande, utmärkt).

Apropå rubriken och förtrollande så har jag förresten insett att jag är Harry Potter, minus blixten i pannan. Om inte annat så är min lya perrongen till Hogwartsexpressen. Den är nämligen belägen på loftgången mellan 13A och 13B på min gata. Funderar även på att döpa om min cykel Hulda, men har inte bestämt mig för om hon är en Nimbus 2000, en Åskvigg eller en vanlig Rensopare.

Bedårande.

Dagens celebrity-spotting gjordes strax efter lunch idag på Leos Lekland i Umeå/Brännland. Tobbe Trollkarl matchade sina khaki-färgade byxor med svarta sockar med chockrosa häl och tå, gissningsvis storlek 43-46.

Jag har många önskningar här i livet. Såna allmänna om lycka och välgång både inom karriär och familjeliv. Om var jag vill bo och vart jag vill resa etc. Men just nu har jag bara en önskning, att jag kunde komma ihåg vad Johan skrek när han på sin 27" herrcykel cyklade in i Sparken (skateparken vid kajen) i fredags. Jag minns bara att jag skrattade så mycket att jag grät, han är så otroligt härlig!

Igår var vi på stan och såg upplösningen på Umeå City Beach. Det lönar sig att ha kontakter. Åkte lite snålskjuts på flygets vinst i Företagsbeachen och blev bjuden på lunch uppe på vip-restaurangen. Känns lite sniket att klaga på gratis mat, men min hamburgare var typ rå i mitten, så om jag blir sjuk skyller jag på Baggböle Herrgårds kockar.
Var i varje fall kul att se hur duktiga folk som spelar är. Vill också va så bra, men min bollkänsla är ju kanske inte den mest slipade. Eller egentligen tror jag inte att det är bollkänslan det är fel på, det är avståndsbedömingen. Skulle typ behöva att nån stod och bara kastade en boll till mig, sånt som sjuåringar övar på alltså.

Nu ska jag förbereda mig för ett litet projekt jag, Nina och Sussi har. Håll tummarna för att det inte börjar regna!

Och ja Louise, I'm back. På prov i varje fall. Allt beroende på om jag kan kontrollera mitt beroende.

Hann aldrig publicera mitt mästerverk till inlägg som jag filade på igår innan sista landningen, men känner ändå att det är så vasst komponerat att jag måste få visa det för omvärlden. Föreställ er därför att klockan är 20.45 en torsdagkväll och njut av 217 väl genomtänkta ord:

Sitter på jobbet väntar på att Malmö Aviation ska landa så jag får sluta, förlorade kortdragningen om vem som skulle få gå hem tidigare, IGEN. Helt allvarligt, hur kan man ha så otur att man förlorar på en knekt när det gäller att ha så högt som möjligt? Men aja, det finns väl en mening med allt, sist jag förlorade dök vår chef upp senare på kvällen helt apropå ingenting, så då var det ju bra att man var där och såg flitig ut. Och nu sitter det en fluga på skärmen och gnuggar benen mot varandra så det ser ut som att den planerar något ondskefullt. Tänk det hade jag aldrig fått se om jag inte varit tvungen att stanna. Och tänk vad idiotisk den flugan måste vara, sitta här och titta på mig och tjuvläsa mitt senaste blogginlägg lite före alla andra. Om jag var en fluga på väggen skulle jag ju lätt välja en bättre vägg, typ hos nån som har kräftskiva eller nåt annat ställe med lite livad stämning och bra diskussioner. Eller varför inte korkade diskussioner. Fast det kanske inte är så många som har kräftskiva en torsdag. Jag kanske inte är ett så himla dumt val ändå. Jag tycker faktiskt, om jag får säga det själv, att jag är ganska rolig.

Okej, mästerverk var kanske att ta i. Men jag satt ändå drygt en halvtimme och funderade på vad jag skulle skriva så kändes onödigt att inte publicera när jag ändå lagt ner tid på det.

Jag läste just Louise blogg och insåg att jag glömt något av det viktigaste som hände i fredags. Vår personlige bartender Max. Jag litar på Max, till Max behöver man bara säga "Blanda en god drink" och man får inte bara en god drink, man får en hel show på köpet. Max inlevelse när han, inte bara her i, utan tillsätter de olika komponenterna, när han med försiktighet och precision adderar den krossade isen, när han omsorgsfullt skär upp en lime och garnerar drinken, det är riktig underhållning.

Anyway, ikväll har det regnat ett riktigt Rom-regn. Så till den milda grad att när jag dyngsur kom hem efter jobbet inte ens orkade ta av mig kläderna innan jag la mig i badkaret. Det kompenserade lite av den förfärliga stress jag hade på jobbet, ett inre lugn sköljde liksom över mig. Eller om det kanske bara var varmvattnet som gjorde att jag fick känseln i kroppen tillbaka, potato potato (uttalas potäjto potato). Barnet inom mig gladdes i varje fall. Efter det upptäckte jag en insjö i mitt vardagsrum efter att ha glömt balkongdörren på glänt och barnet inom mig surade ihop igen.

(Questa è per te Elin. E per te Louise.)

Har haft besök av två av världens härligaste småländska italienskor i helgen. Kortfattat är inte riktigt min grej så för att inte sväva ut allt för mycket tar jag de huvudsakliga aktiviteterna vi ägnat oss åt i punktform:
-Solat
-Badat
-Fångat tennisbollar i armhålan
-Dansat discodans
-Dansat styrdans
-Liftat med en trafikfara
-Klappat en get
-Lärt oss skillnaden på sydsamiska och nordsamiska kåtor
-Fascinerats av lärdomens inbjudande tillvaro på UMU
-Diskuterat animeringen av framsidan på ICAs specialflingor röda bär

Fredagens utgång var legen... wait for it... dary! Hade haft en låt på hjärnan sen förra helgen, men glömt bort både melodin och texten. Eller ärligt talat kunde jag nog inte texten riktigt från början, jag är ganska bra på att hitta på egna texter som jag säkert som sten i berget tror stämmer. Hur som helst, uppenbarelsen när näst sista låten på dansgolvet den kvällen lät ruggigt bekant var som att klia sig med en tops i örat. Så otroligt skönt alltså. (In my head med Jason Derulo var det by the way, om någon undrar). Lyckan jag kände kan eventuellt bara överträffats av lyckan i Louise ögon när dj:en drog igång Gavin Degraw med I don't want to be som allra sista låt. Annars har helgens soundtrack varit Robyn och Dancing on my own.

Om fredagen var legendary så var lördagen lite dairy under rötmånaden. Dagens usch går till alla entrévärdar och ordningsvakter som inte föll för mina rådjursögon. Det hjälper helt enkelt inte alltid att vara fenomenal på att babbla.

För alla er nyfikna själar där ute i cyberrymden så lutar det åt alternativ nummer tre som svar på förra inläggets gåta. Enligt mina småländska vänner ser han snäll ut på kort. Efter allt mitt tjat om honom vågade jag inte fråga vad de tyckte efter att ha träffat honom, men jag tycker i alla fall att han är världens bästa. Il mio cuore sciolge come un gelato nel sole quando lo vedo.

Nu ska jag kvällsfika de röda bären i de omtalade specialflingorna till CSI NY. Ja ni läste rätt, enbart de röda bären. Och ja, CSI NY. Jag skäms nästan lika mycket för att erkänna att jag tittar på det, som för att erkänna att jag förlorade mot två nybörjare i Femhundra.

"Asså... jag är typ rastlös... leka stor boll eller leka liten boll?"