Idág fick jag användning för mitt favoritfilmcitat: "Passa på att ha roligt nu för man vet aldrig när det blir roligt nästa gång". Haha! Det kan jag leva länge på, är ju inte så ofta jag lyckas få in en bra comeback så måste passa på att njuta, även om det bara var mot en fyraåring som ändå inte fattade skämtet.

Åh vilken underbar morgon! Efter att jag följt Chandi på dagis kvistade jag förbi Margherita, en liten matbutik (tänk gamla Servus på teg) halvvägs bort till Panorama. Det jobbade en jättetrevlig farbror där, inte som surpupporna på Panorama som suckar när man ska handla i charken. Nej, det var som att han var glad att se mig på riktigt, väldigt serviceminded, det gjorde min morgon! Plus att Maggan är så mycket närmare, jag är ju lite lat också. Så nu sitter jag här och smaskar i mig fralla med olivolja och prosciuotto till frukost, smaskens!

Eftersom att jag fick (riktiga, inte hittepå) förhinder igår så ska jag fara ut och springa nu snart innan det blir för varmt. Måste passa på idag när jag inte har en massa sysslor att göra.

Innan jag for började det kyla av lite där hemma. Var lite småförkyld dessutom så njöt av att ha en anledning till att dra fram vinterjackan. Det var sån där mysig stämning, man kände hösten komma och fick flashbacks från alla skolstarter, lite så att man blev sugen på att köpa ett nytt pennfack. Saknar svenska hösten galet mycket, speciellt när jag ser den här bilden som är tagen för ganska precis två år sedan.

Umeälven från Böles

Serier som börjar på bokstaven G har alltid legat mig varmt om hjärtat. Gilmore Girls, Grey's, Gossip Girl och nu det senaste tillskottet Glee. Så äckligt pinsam att man måste gilla den.

Har varit en "ta ett djupt andetag"-dag idag, tur att Yvonne är förstående. Det var hon som kallade henne plåga, inte jag. Problemet med barn är att de speglar ens beteende, eller snarare förföljer ens beteende. Om man inte är så sugen på att leka, så vill de bara leka ännu mer. Ond cirkel. Men det är inte värre än en Norwegian-försening med kuponger och sura kostymnissar som inte kan acceptera att man inte får köpa öl för kupongerna. Fast de kan man oftast diskutera med, försök diskutera med en fyraåring, eller i och för sig, just det exemplet kan va ungefär på samma nivå, men ni fattar...

I ungefär två veckor har jag intalat mig själv att jag ska fara ut och springa på kvällen då det blivit lite mindre varmt. Det tycks tyvärr alltid komma nåt "viktigare" emellan, så nu säger jag det till er också. Ikväll ska jag fara ut och springa. Så nu när jag har delat med mig av mina planer måste jag ju göra det, annars hoppas jag att ni pikar mig rejält och länge.

Jag gillar att få små uppenbarelser. Sen gillar jag att dumförklara mig själv genom att berätta för andra om mina aha-upplevelser. Nu senast hade jag ett revolutionerande ögonblick när jag insåg hur barnlåset på en tändare fungerar. Det är inte (alltid) det att jag inte lyckats använda saker och ting tidigare, jag har bara liksom inte funderat över om det egentligen borde vara lättare.

Jag lovade Sandra en till dikt eftersom hon behöver lite uppmuntran mitt i allt plugg, så varsågod, här kommer den, tillägnad Sandrull. Jag kallar den Devil in disguise.

Som ljuset mitt på dan
den tionde december
Som skavsårsplåster
när skorna klämmer
En räddande ängel
i alla lägen
Utom när hon tvingar en att halsa
så man spyr mitt på vägen

Jag älskar folk som bjuder på sig själva och det går inte att bjuda på sig mer än såhär! Ett stort GRATTIS till Sandra som tog hem helgens maskeradvinst med sin tolkning av Stewie Griffin!

Igår var jag på en fotbollsmatch. Eller nej det var jag inte, men jag hade lika gärna kunnat va det. Jag hamnade mitt i Lazio-klacken på väg hem med metron. Det var Löven vs SAIK-ljudnivå på dem, men de var glada så jag antar att de hade vunnit. Inte klacken utan Lazio alltså, fast för klacken är det nog synonymt. De sjöng och skrek en massa, samma melodier som alla svenska klackar faktiskt. Det förvånade mig lite, visste inte att det var så internationellt. Vågade inte annat än att sjunga med och hoppa lite i takt där jag stod mitt i smeten.

Idag är det back to work. Fick förmiddagen ledig, det var ju skönt. Dock eftermiddagarna som kan vara (läs är) dryga. Fast efter att inte ha behövt vara påhittig och pedagogisk på fyra dagar kanske det inte är så farligt. Måste däremot vända tillbaka dygnet till imorgon då jag börjar i ottan, det kan ju bli en utmaning.

Skulle egentligen vilja lägga in ett youtube-klipp här (för jag har förstått att man kan göra det på nåt vis), men jag är inte nog teknisk. Ni får nöja er med en bild istället och så får ni söka låten själv på youtube. Det är min nya favvo-låt för tillfället förstår ni, helt galen stämning när de uppträdde på MTV-konserten!

David Guetta feat. Kelly Rowland - When love takes over

Nu ska jag vara seriös och allvarlig för en stund, det händer inte så ofta. Ibland önskar jag att jag var mindre självupptagen och mer generös. Jag har det rätt bra och funderar ärligt talat inte så jättemycket på mina problem i jämförelse med andras. Men ikväll hände nåt. Jag snubblade över en gammal klasskompis blogg och även om jag själv kanske inte gör så mycket skillnad här i världen, så finns det folk som gör det, och jag tror att Ida är en av dem. Jag tycker att hon ska få lite credit för det, passa även på att köpa hennes bok!

Blev en rejäl sovmorgon idag. Jag är en nattuggla, det bästa vore om man slapp sova så man hann med att va vaken på dan också. Sova kan ju va skönt, men är ju så mycket roligare att vara vaken. Fast Edward skulle nog inte hålla med mig. Fast har man varit vaken i 90 år så antar jag att det blir lite långrandigt efter ett tag. Men man borde kunna spara ihop sina sovtimmar till typ en vecka när alla ens kompisar har skitmycket plugg och går i idé för det eller nåt. Eller att man kunde sätta sig själv i autopilot så att man mentalt kunde sova medan man städade.

Nu blir det picknick i parken med mina vänner Ola och Mackan, cocacola och ostmackor alltså. Matsäck den här gången, blev ju ruinerad sist. Ska ta med mig en bok och bara ligga och gotta mig i skuggan! Sandra kan inte du posta den fjärde Twilight-boken till mig ändå? Jag pröjsar porto! 

Jag diggar min nya stad. Speciellt by night. Allt är så mycket mäktigare när det är mörkt ute.

Kvällen med brudarna var kanon, dock blev vi snuvade på Lily Allen och Lady GaGa, men vi fick se Kelly Rowland och Pixie Lott istället så det var inte hela världen. Vi stod kalasnära scenen så det var ju lite coolt. Och högljutt. På väg därifrån hamnade jag i handgemäng med två italienska fjortisar. Värme, syrebrist och hög volym är ingen bra cocktail för mitt humör. Den här värmen är faktiskt inte att leka med. Är 25 grader ute nu, och då är klockan ändå mitt i natten. Men jag vann hur som helst och tog mig därifrån helskinnad.

Sen tog jag metron hemåt, men missade sista bussen som är närmast att ta från subban, så fick åka tillbaka till Termini och ta nattbussen istället. Hur drygt som helst. Nattbussen från stan tar kanske en och en halv timme, metron plus vanliga bussen kanske 30 minuter om man har lite tur. Så sammanlagt snurrade jag runt i över två timmar. Och jag var jättekissnödig hela tiden, det var det värsta.

Ivkäll blir det MTV-konsert med de andra au pair-tjejerna och prästparets dotter. Är råtaggad, ryktet säger att både Lily Allen och Lady GaGa ska va där också!

Nu ska jag kila iväg till Panorama och köpa snask att ha då jag kommer hem ikväll/inatt. Får ju som sagt inte va i köket och greja på natten så måste bunkra upp med lite icke-kylvaror här på mitt rum. 

Nedan ser ni min för tillfället bästa gymnastiska posé, började med en sån då man håller i benet snett upp åt sidan, men dels gjorde den så ont och dels var jag inte lika graciös på kortet som jag ser mig själv i mitt huvud.

Notera smärtan i blicken.

Hittade en mysig restaurang i Villa Borghese (typ Roms Central Park), La casina dell'orologio. Hade med mig plugget, så jag antar att det inte skulle varit godkänt på Sussis ensamlista. Som sagt väldigt mysig stämning, lagom höga bord i förhållande till stolarna, sådär att man kunde sitta med benen i kors, men ändå inte så man hade tallriken i brösthöjd. Frågade min vän/servitör Salvatore vilken pizza som var godast och såklart rekommenderade han den dyraste, men jag skulle ju vara så duktig och plugga så jag unnade mig det. Ruskigt god var den, lätt den godaste pizzan jag ätit. Den hade lite tjockare botten, men inte panpizza-tjock, lite mindre ost än vanligt, färska champinjoner, ja Charlies, släng er i väggen. Höll dock på att tippa av stolen när jag fick notan, €20,50 varav €6,50 för en 33cl cola!!

Gick ner till via del Corso sen för att köpa mina skor, men väl där så fanns inte min storlek! Kändes som att ödet försökte säga mig nåt. Lommade besviket vidare, men inne på Zara hände det plötsligt. Tiden stannade upp och en strålkastare riktades mot en hylla till tonerna av ödet sjungandes hallelujah. Ett par ännu finare skor! Det var som om vi var skapta för varandra, jag var Askungen och det här var mina glasskor.

Min mage tackade mig.

Jag tackade ödet.

Jag gillar att kunna saker. Jag gillar att va bra på saker. Själva inlärandefasen på grejer, speciellt början då man oftast är riktigt dålig, inte så förtjust i den. Vill kunna knäppa med fingrarna och kunna italienska nu. Är sjukligt tråkigt att sitta och läsa och inte känna som att man lär sig nåt. Ska ta mitt snygga arsle ner på stan och glutta lite på de där skorna, sen försöka hitta nåt mysigt café och sätta mig där och försöka plugga. Kanske går bättre om man inte har datorn som distraherar.

Fralla med olivolja och prosciutto. GI-burgare från Max, utan dressing och med smält ost till pommesen. Oboy. Kycklingklubba. Lax och potatis. Tacos. Lyxshake. Jordas jordgubbste med skummad mjölk. Dajmtårta med riktig vispgrädde, inte sån fuskgrädde på sprayburk.

Får inte va i köket och greja såhär sent. Lyhört tydligen. Nej, på med sockarna och smyg. Terry Benedict-style.

Blev ingen shoppingbelöning, la mina sista slantar på the enrollment fee till skolan. Eller nej det gjorde jag inte, men hade "bara" €30 kvar efter det och om sanningen ska fram så hade jag sett ett par skor som jag ville ha, men de kostar €49 och då kändes det bara som självplågeri att fara och titta på dem. Så gick till mitt favorit glass-hak som jag alltid går till efter att ha varit i de krokarna istället. Mums. Börjar dock ana att det är inte är genvägen utan senvägen att gå vägen förbi där då man ska in mot stan. Alltså då man åker till skolan så åker man förbi Termini som är den stora centralstationen där de två tunnelbanelinjerna möts, och sen efter att jag varit vid skolan brukar jag gå en bit in mot stan igen och sedan ta bussen sista biten till Termini. Men det är det som jag börjat fundera på, om jag går åt fel håll, bort från Termini, och det känns ju onödigt. Fast för den glassen kan det vara värt det. Inte för att jag provat glassen på så många andra ställen men, det ska bli mitt nya mission. Ta reda på åt vilket håll det ligger och prova glass på vägen.

Har när jag tänker efter inte blivit särskilt mycket shopping här. Har varit in till kärnan där shoppingen finns flera gånger, men jag är tirchio, snål. Det enda jag köpt förutom typ CocaCola (för övrigt, €2,50 för en cola inne i stan, sanslöst!) är en börs och ett läppbalsam. Gillar inte börs egentligen, hemma kör jag en hårsnodd runt mina kort, kanske därför alla är avmagnetiserade. Hur som helst, här är det ju cash som gäller och det är ju alldeles för mycket mynt att hålla reda på, värna om den svenska kronan därhemma, snälla. Min favorithandväska har fallit ihop inuti, innertyget och innerfickorna, allt har gått upp i sömmarna och att hitta igen småmynt i den är omöjligt. Så jag bet i det sura äpplet och betalade för ett ställe att ha pengarna i. Sen måste jag låta lite Ebba von Sydow eller nåt och säga att jag älskar mitt nya Watermelon lip balm från The Body Shop.

Fick ett mail från världens sötaste Frida idag (igår, nu när klockan är över tolv)! Är så kul att höra av folk hemifrån, mer sånt tack! Hon är faktiskt kanske hur skön som helst, jag diggar Friday. Hon är den som för facklan vidare med en snygg blondin i serveringen på flyget också. Sen saknar jag resten av gänget där. Saknar arbetskamrater i allmänhet ärligt talat, men just brudarna i serveringen är nåt speciellt. Har haft så sjukt roligt med dem! Har tusen anekdoter jag skulle kunna dra, men är mest interna grejer så det är nog inte så kul att läsa för nån som inte fattar.

€3,50 på The Body Shop längs Via del Corso!

Tvätten vägrar samarbeta med mig. Har ni någonsin försökt vika ihop ett blött och tungt 200x200 stort lakan själv? Helst så att det blir sträckt och fint också, det går inte. Sen att hänga det på en torkvinda som välter bara för att håna en, tålamodet är inte på topp. Blev less och "tappade" lakanet på marken så att jag hade en anledning att lägga tillbaka det i tvättkorgen.

Karman måste dock ha fått dåligt samvete, för precis efter att jag diskat undan efter lunchen och stod och fördröjde tiden så kom Andrea hem, så nu fick jag en extra ledig eftermiddag! Blir en sväng på stan, måste kolla upp det där med skolan igen. Anmälde mig till en kvällskurs som börjar i oktober, men de visste inte om den skulle bli av, så de skulle höra av sig inom två veckor, och nu har det ju gått det och lite till...
Sen blir det belöning med en sväng på Nike och Disney-affärerna. Nike är himmelen på jorden, synd att allt är så dyrt. Disney är också himmelen på jorden, känner mig som ung igen. Jorda, Lotta och framförallt Emmy skulle ha stormtrivts där. Och för oss lite större barn finns det massa HSM-prylar, mumma. Ska även se om jag hittar till en affär vi gick förbi igår på väg till subban efter au pair-träffen. Var nog vad italienarna skulle kallat "tant-affär", men såg ut att finnas bra grejer i skyltfönstret i varje fall. Alla andra klädaffärer (förutom HM och Zara) är kalasmycket blingbling, kanske inte riktigt min stil. Italienskorna kör verkligen inte på less is more om vi säger så. Och det blir ännu bättre, Yvonne jobbar ju på FAO (är inte helt insatt i vad de sysslar med, men har nåt med FN att göra) och på hennes jobb har de typ en taxfree-butik, så idag var hon ner och köpte Clinique-grejer till mig för halva priset ungefär! Clinique is the shit, efter att jag fick min bruna mascara därifrån så är jag hooked!

Tack mamma för headsetet förresten, vardagen blir lite roligare med ett soundtrack.

Den här vackra dikten komponerade jag inatt runt 01.30 i sviterna efter kaffet jag drack igår. Jag vill tillägna den till Sandra och jag kallar den Packåsna eller Packad åsna?

Vi tar tUMmEn ur och ger oss av
Lämnar landet med bARNasinnet kvar
Trivs som fisken i vattnet, leker som LAXen
BeKymmerslösa Krigare!
Vi kan va rätt phiphiga

Har duschat och sminkat mig under förmiddagen och när jag hämtar Chandi på dagis tittar hon länge på mig och säger:
"Har du tagit på dig ögonfransar?" 

Ute på promenad i regnet tvärnitar hon plötsligt och börjar plocka gamla vissna blomblad som ligger på marken.
Chandi: "Här får du lite blomblad av mig."
Jag: "Tack, vad fina, vad ska jag göra av dem då?"
"Du kan ta hem dem och lägga dem på din säng i Sverige."
"Oj vad romantiskt!"
Vi kommer fram till en lekpark och efter ett tag pekar hon på sina stövlar och säger glatt:
"Titta vilka romantiska skor jag har!"

Ikväll var jag på au pair-träff med svenska kyrkan, förstår nu vart alla pengar man typ automatiskt pröjsar för att va medlem i kyrkan går. Var en sjukt fin församlingsgård, nästan så att jag blev troende bara av att gå in där. Var lite orolig att det inte skulle dyka upp nån annan, men vi blev fem stycken till slut, väldigt härliga tjejer allihop. På lördag vankas det eventuellt middag och sen en gratiskonsert med dem. MTV har nåt tjosan på Piazza del Popolo och Tokio Hotel skulle va där och göra nåt, fattar inte riktigt den italienska reklamen för det där arrangemanget, men det blir ju spännande. Är inte så insatt i deras musik, fast kanske nån där hemma som blir avundsjuk om inte annat, och skadeglädjen är ju som bekant den bästa glädjen.

Det börjar för övrigt gå lite bättre med Chandi nu, hennes trots och test för att se vart hon har mig börjar ge med sig. Jag har tuktat henne väl, idag lyssnade vi på musik från min mobil medan vi gungade och hon ville bara höra "spöklåten", dvs Fairytale med min kära Alexander Rybak! Har för övrigt lärt henne att hoppa upp på gungan och göra fart själv, då slipper ju jag stå och putta på hela tiden, jag är latsmart.

Har kommit önskemål på lite bilder, så här kommer några pics på omgivningen! Har inga bilder på mitt crib, men ska försöka fiffla fram det, är dock egentligen inte så mycket att se...

Svårt att tro att det här är mitt i Rom!


Finns sådana här vattenposter med vanligt dricksvatten lite varstans. Väldigt bra, för då slipper man ju betala dyrt för flaskvatten när man druckit upp allt sitt medhavda vatten om är ekonomisk (=snål) som jag!

Jag hittade nyss en genväg in och ut ur mitt rum, finns en balkongdörr med feta låset och jag hittade just nyckeln, så nu behöver jag inte tassa på tå då jag kommer hem efter kl 22. Blir mycket närmare till tvättstugan dessutom, så jag gick ut för att hämta tvätten och hänga den när jag helt plötsligt började känna mig iakttagen. Då satt det en helsvart katt och stirrade på mig genom staketet och buskarna! Fortsatte pota på lite när det rasslade till på ungefär samma ställe, jävla kattskrälle tänkte jag för jag var inte riktigt beredd, men så hörde jag helt plötslig "Ciao!" och när jag tittade dit så var det min favoritbyggjobbare som höll på och grejade just utanför! Ofta folk skulle va så trevliga och hälsa i Sverige, men jag klagar inte. Sandra tänk en italiensk version av Anton!

Ibland är jag lite som ett barn. Ganska ofta faktiskt. Det är liksom inte lika roligt att vara sig själv alla gånger, så jag låtsats vara nån annan. Vissa gånger medvetet, andra gånger omedvetet. När jag pratar med Krille t ex så kan jag vara JD i Scrubs och sväva iväg i min egen värld eller få allt att handla om mig. När jag sjunger är jag Rihanna (och jag kunde lika gärna varit henne på riktigt om min själ varit lite långsammare att återfödas, för vi är födda på EXAKT samma dag, vi har ett speciellt band jag och Rihanna). När jag dansar är jag Michael Jackson och idag när jag städade var jag Niles i The Nanny. Jag var honom i det avsnittet då han är ensam hemma och slirar in i hallen som Tom Cruise i Risky Buisness, så egentligen var jag kanske Tom Cruise då, eller Heidi Klum när hon gör reklam för Guitar Hero. Jag ångrar mig, jag var Heidi Klum! Heidis utseende, Niles bitterhet kanske.

För er som inte redan vet det så är jag för tillfället i Rom där jag jobbar som barnflicka åt en fyraårig tjej som heter Chandi...

Idag lekte vi lejon, det var jättekul ända tills Chandi trillade utför en lekställning i lekparken och slog upp ett jack i ögonbrynet, då blev det lite ledsamt. Om sanningen ska fram blev hon faktiskt puttad, inte av mig alltså, utan av en annan mindre unge som tappade balansen och drog ner henne i fallet. Så det var inte hennes fel, och inte mitt heller.

Sen har jag ett stort huvudbry. När jag strosade omkring på Arlanda innan jag for så köpte jag med mig en Cosmo med Scarlet på framsidan. Sen nu när jag var på Panorama sist så köpte jag en italiensk Cosmo, mest för att ha nåt att bläddra i, med exakt samma bild på framsidan! Men, nu kommer det som gnager i mig, på en framsida är färgen på klänningen ändrad, vilken bild är orginalet?? Lägger in en bild så ni fattar vad jag yrar om. Jag driver inte, det är helt omöjligt att se vilken som är mixtrad med! Jag skulle dock tro att det är den röda, för det verkar mer logiskt att man gör en tråkig klänning rolig än tvärt om, och hon är lite blekare med lite rödare läppar på den bilden också, och nej det är inte två olika tagningar med samma posé, det är EXAKT samma bild!